Stephanie Gorka, biträdande professor i psykiatri och klinisk psykolog vid UIC College of Medicine.
Flera ångeststörningar, inklusive panikstörning, social ångeststörning och specifika fobier, har ett gemensamt underliggande drag: ökad känslighet för osäkra hot, eller rädsla för det okända, rapporterar forskare från University of Illinois i Chicago. Upptäckten kan bidra till att styra behandlingen av dessa störningar bort från diagnosbaserade terapier till att behandla deras gemensamma egenskaper.
”Vi kanske en dag kan öppna kliniker som fokuserar på att behandla den underliggande gemensamma neurobiologin för patientens symtom i stället för enskilda diagnoser”, säger Stephanie Gorka, biträdande professor i psykiatri och klinisk psykolog vid UIC:s medicinska fakultet. ”En behandling, eller en uppsättning behandlingar, som fokuserar på känslighet för osäkra hot skulle kunna resultera i ett mer effektfullt och effektivt sätt att behandla en mängd olika ångeststörningar och symtom.”
Oviss hot är oförutsägbart i fråga om tidpunkt, intensitet, frekvens eller varaktighet och framkallar en generaliserad känsla av oro och hypervigilans.
”Det är vad vi kallar anticiperande ångest”, säger Gorka, som är korresponderande författare till studien, som publiceras i Journal of Abnormal Psychology. ”Det kan vara något som att inte veta exakt när din läkare kommer att ringa med testresultat.”
När en person är känslig för osäkra hot kan han eller hon tillbringa hela dagen med att vara ängslig och orolig för att något dåligt kan hända honom eller henne, säger Gorka. Panikångest är ett exempel – patienterna är ständigt oroliga för att de kan få en panikattack när som helst, sade hon.
Förutsägbart hot ger å andra sidan upphov till en diskret kamp- eller flyktreaktion som har en tydlig utlösande faktor, till exempel en hungrig björn som kommer mot dig, och den avtar när hotet har försvunnit.
Preventionell forskning av Gorka och kollegor tyder på att ökad känslighet för osäkra hot kan vara en viktig faktor som kännetecknar de rädslobaserade internaliserande psykopatologierna, men den mesta forskningen fokuserar på panikstörning, så dess roll i de andra rädslobaserade störningarna – särskilt social ångeststörning och specifika fobier – förblir oklar.
Gorka och hennes kollegor tittade på data från deltagare som genomgick en startle-uppgift i två olika studier som utfördes vid UIC. De två studierna, med deltagare i åldrarna 18 till 65 år, inkluderade 25 deltagare med major depressiv sjukdom, 29 med generaliserat ångestsyndrom, 41 med socialt ångestsyndrom och 24 med en specifik fobi. Fyrtioen kontrollpersoner hade inga aktuella eller tidigare diagnoser av psykopatologi.
Forskarna mätte deltagarnas ögonblinkreaktioner på förutsägbara och oförutsägbara milda elchocker i handleden. För att få deltagarna att blinka under chocken hörde de korta, akustiska toner via hörlurar.
”Oavsett vem du är eller hur din mentala hälsa ser ut kommer du att blinka som svar på tonen”, säger Gorka. ”Det är en naturlig reflex, så alla gör det, utan undantag.”
Forskarna mätte styrkan i blinkningarna med hjälp av en elektrod under deltagarnas ögon. De jämförde styrkan i blinkningarna som svar på toner som levererades under den förutsägbara chocken med blinkningarna under den oförutsägbara chocken.
De fann att deltagare med social ångeststörning eller en specifik fobi blinkade mycket starkare under de oförutsägbara chockerna, jämfört med deltagare utan psykisk diagnos eller med deltagare med major depressiv sjukdom eller generaliserad ångeststörning.
Dr. K. Luan Phan, professor i psykiatri och chef för forskningsprogrammet för humör- och ångeststörningar. Foto: Chris Strong
”Vi klassificerar så många olika humör- och ångeststörningar, och var och en har sina egna riktlinjer för behandling, men om vi ägnar tid åt att behandla deras gemensamma egenskaper kan vi kanske göra bättre framsteg”, säger Dr. K. Luan Phan, professor i psykiatri och föreståndare för forskningsprogrammet för humör- och ångeststörningar och förste författare till studien. ”Att veta att känslighet för osäkra hot ligger till grund för alla rädslobaserade ångeststörningar tyder också på att läkemedel som hjälper till att specifikt rikta in sig på denna känslighet skulle kunna användas eller utvecklas för att behandla dessa störningar.”
Lynne Lieberman och Stewart Shankman från UIC är medförfattare till studien.