§ 20-141. Hastighetsbegränsningar.
(a) Ingen person får köra ett fordon på en motorväg eller i ett offentligt trafikområde med en högre hastighet än vad som är rimligt och försiktigt under de då rådande förhållandena.
(b) Om inte annat föreskrivs i detta kapitel är det olagligt att köra ett fordon med högre hastighet än följande:
(1) Tjugofem kilometer i timmen inom kommunens gränser för alla fordon.
(2) Femtiofem kilometer i timmen utanför kommunens gränser för alla fordon med undantag för skolbussar och skolverksamhetsbussar.
(c) Utom när man bogserar ett annat fordon, eller när en skylt för säker hastighet anger en lägre hastighet, eller när det på annat sätt föreskrivs i lag, skall det vara olagligt att köra ett personfordon på det mellanstatliga och primära landsvägssystemet i lägre än följande hastigheter:
(1) Fyrtio mil i timmen i en hastighetszon på 55 mil i timmen.
(2) Fyrtiofem mil i timmen i en hastighetszon på 60 mil i timmen eller mer.
Dessa minimihastigheter skall gälla endast när lämpliga skyltar är uppsatta som anger minimihastigheten.
(d) (1) När transportministeriet på grundval av en teknisk undersökning och en trafikutredning fastställer att en hastighet som tillåts enligt underavsnitt (b) är högre än vad som är rimligt och säkert under de förhållanden som konstaterats föreligga på någon del av en väg utanför en kommuns bolagsgränser eller på någon del av en väg som är utsedd som en del av Interstate Highway System eller på någon del av en väg med kontrollerad åtkomst (antingen inom eller utanför en kommuns bolagsgränser), skall transportministeriet fastställa och förklara en rimlig och säker hastighetsgräns.
(2) När transportministeriet på grundval av en teknisk undersökning och en trafikutredning fastställer att en högre högsta hastighet än de som anges i underavsnitt (b) är rimlig och säker under de förhållanden som konstaterats föreligga på någon del av en motorväg som är avsedd att ingå i Interstate Highway System eller någon del av en väg med kontrollerad åtkomst (antingen inom eller utanför en kommuns gränser), skall transportministeriet fastställa och förklara en rimlig och säker hastighetsgräns. En hastighetsbegränsning som fastställs i enlighet med denna underavdelning får inte överstiga 70 miles per timme.
Hastighetsbegränsningar som fastställs i enlighet med denna underavdelning är inte giltiga förrän lämpliga skyltar som meddelar detta har satts upp på de berörda delarna av motorvägen.
(e) Lokala myndigheter, inom sina respektive jurisdiktioner, får genom förordning tillåta högre eller lägre hastigheter än de som anges i underavsnitt (b) på alla gator som inte ingår i det statliga motorvägssystemet; men ingen hastighet som fastställs på detta sätt får tillåta en hastighet som överstiger 55 miles i timmen. Hastighetsgränser som fastställs i enlighet med detta underavsnitt skall träda i kraft när lämpliga skyltar som meddelar detta sätts upp på den del av gatorna som berörs.
(e1) Lokala myndigheter inom sina respektive jurisdiktioner får genom förordning tillåta lägre hastighetsgränser än de som fastställs i underavsnitt (b) i detta avsnitt på skolfastigheter. Om den lägre hastighetsgränsen fastställs på en offentlig skolas område måste den lokala skolförvaltningen begära eller godkänna den lägre hastighetsgränsen. Om den lägre hastighetsgränsen fastställs på en privat skolas område måste skolans styrande organ begära eller godkänna den lägre hastighetsgränsen. Hastighetsgränser som fastställs i enlighet med denna underavdelning skall träda i kraft när lämpliga skyltar med information om hastighetsgränsen sätts upp på den berörda fastigheten. En person som kör ett motorfordon på skolans område med en högre hastighet än den hastighetsgräns som fastställts och anslagits i enlighet med denna underavdelning är ansvarig för en överträdelse och ska betala en straffavgift på tvåhundrafemtio dollar (250,00 dollar).
(f) När lokala myndigheter inom sina respektive jurisdiktioner på grundval av en teknisk undersökning och en trafikutredning fastställer att en högre maxhastighet än den som anges i underavsnitt b är rimlig och säker, eller att någon av de hastigheter som anges ovan är högre än vad som är rimligt och säkert, under de förhållanden som konstaterats föreligga på en del av en gata inom en kommuns gränser och som ingår i det statliga vägsystemet (med undantag för de vägar som är avsedda att ingå i det mellanstatliga vägsystemet eller andra vägar med kontrollerad åtkomst) skall dessa lokala myndigheter fastställa och förklara en säker och rimlig hastighetsbegränsning. En hastighetsgräns som fastställs i enlighet med denna underavdelning får inte överstiga 55 miles per timme.Begränsningar som fastställs i enlighet med denna underavdelning skall träda i kraft när transportdepartementet har antagit en samstämmig förordning och skyltar har satts upp som anger den tillåtna hastighetsgränsen.
När lokala myndigheter annekterar en väg på det statliga vägsystemet skall den hastighetsgräns som anslagits på vägen vid den tidpunkt då vägen annekterades fortsätta att gälla tills både departementet och kommunen antar samverkande förordningar för att ändra hastighetsgränsen.
Transportdepartementet har befogenhet att höja eller sänka den lagstadgade hastighetsgränsen på alla vägar på det statliga vägsystemet inom kommuner som inte har något styrande organ för att anta kommunala förordningar i enlighet med vad som föreskrivs i lagen. Transportministeriet skall fastställa en rimlig och säker hastighetsgräns på samma sätt som föreskrivs i G.S. 20-141(d)(1) och G.S. 20-141(d)(2) för att ändra hastighetsgränserna utanför kommuner, utan att kommunen behöver agera.
(g) När transportministeriet eller lokala myndigheter inom sina respektive jurisdiktioner på grundval av en ingenjörs- och trafikutredning fastställer att låga hastigheter på någon del av en motorväg påtagligt hindrar en normal och rimlig trafikrörelse, får transportministeriet eller en sådan lokal myndighet fastställa och tillkännage en minimihastighet under vilken ingen person får framföra ett motorfordon annat än när det är nödvändigt för att det skall kunna framföras på ett säkert sätt i enlighet med lagen. En sådan lägsta hastighetsbegränsning skall träda i kraft när lämpliga skyltar som meddelar detta sätts upp på denna del av motorvägen. En sådan lägsta hastighetsgräns skall gälla för de motorvägar och gator inom en kommuns gränser som ingår i det statliga motorvägssystemet endast när förordningar om antagande av den lägsta hastighetsgränsen antas och godkänns av både Department of Transportation och de lokala myndigheterna. Bestämmelserna i detta underavsnitt skall inte tillämpas på jordbrukstraktorer och andra motorfordon som körs med rimliga hastigheter med hänsyn till typen och arten av sådana fordon.
(h) Ingen person får köra ett motorfordon på motorvägen med så låg hastighet att det hindrar den normala och rimliga rörelsen av trafiken, utom när en sänkt hastighet är nödvändig för en säker körning eller för att följa lagen; denna bestämmelse skall dock inte tillämpas på jordbrukstraktorer och andra motorfordon som körs med rimliga hastigheter med hänsyn till typen och arten av sådana fordon.
i) Transportministeriet skall ha befogenhet att utse och på lämpligt sätt märka vissa motorvägar i delstaten som lastbilsvägar.
j) Upphävd genom Session Laws 1997, c. 443, s.19..26(b).
(j1) En person som kör ett fordon på en motorväg med en hastighet som antingen är mer än 15 miles per timme högre än den hastighetsbegränsning som fastställts i lag för den motorväg där brottet inträffade eller mer än 80 miles per timme gör sig skyldig till en förseelse av klass 3.
(j2) En person som kör ett motorfordon i en arbetszon på en motorväg med en högre hastighet än den hastighetsgräns som fastställts och anslagits i enlighet med detta avsnitt skall åläggas att betala en straffavgift på tvåhundrafemtio dollar ($250.00). Denna påföljd skall utdömas utöver de påföljder som fastställs i detta kapitel. En ”arbetszon på en motorväg” är området mellan den första skylten som informerar bilisterna om att det finns en arbetszon på en motorväg och den sista skylten som informerar bilisterna om att arbetszonen är avslutad. Den extra påföljd som föreskrivs i denna underavdelning gäller endast om det i början och slutet av varje del av arbetszonen på motorvägen finns skyltar som anger påföljden för fortkörning i den delen av arbetszonen. Sekreteraren skall se till att arbetszoner endast förses med straffskyltar om sekreteraren efter en teknisk granskning fastställer att skyltningen är nödvändig för att garantera säkerheten för allmänheten på grund av ett farligt tillstånd.
En tjänsteman vid brottsbekämpningen som utfärdar ett strafföreläggande för en överträdelse av detta avsnitt i en arbetszon på en motorväg skall ange fordonshastighet och hastighetsbegränsning som är uppsatt i arbetszonens segment, och avgöra om den enskilde har gjort sig skyldig till en överträdelse av G.S. 20-141(j1). När en person döms för en överträdelse av detta avsnitt när han eller hon befinner sig i en arbetszon på en motorväg ska domstolens kansli rapportera att fordonet befann sig i en arbetszon vid tidpunkten för överträdelsen, fordonets hastighet och hastighetsbegränsningen i arbetszonen till Division of Motor Vehicles.
(j3) En person gör sig skyldig till en förseelse av klass 2 om han eller hon kör ett kommersiellt motorfordon som transporterar en last som omfattas av tillståndskraven i G.S. 20-119 på en motorväg eller ett allmänt trafikområde med en hastighet på 15 miles per timme eller mer över antingen:
(1) den skyltade hastigheten, eller
(2) den eventuella hastighetsbegränsningen i tillståndet, eller om inget tillstånd erhållits, den hastighet som skulle ha gällt för lasten om ett tillstånd hade erhållits.
(k) Upphävd genom Session Laws 1995 (Regular Session,1996), c. 652, s. 1.
(l) Utan hinder av någon annan bestämmelse iG.S. 20-141 eller någon annan författning eller lag i denna stat, inklusive kommunala stadgar, skall en hastighetsbegränsning på någon del av de allmänna vägarna inom denna stats jurisdiktion vara enhetligt tillämplig på alla typer av motorfordon som använder denna del av vägen, om denna del av vägen den 1 november 1973 hade en hastighetsbegränsning som var enhetligt tillämplig på alla typer av motorfordon som använde den. En lägre hastighetsgräns får dock fastställas för fordon som körs med ett särskilt tillstånd på grund av fordonets vikt eller dimensioner, inklusive eventuell last på fordonet. Kravet på en enhetlig hastighetsgräns enligt denna förordning skall inte gälla för någon del av motorvägen under den tid som motorvägens skick, vädret, en olycka eller andra förhållanden skapar en tillfällig fara för trafiksäkerheten på denna del av motorvägen.
(m) Det faktum att ett fordons hastighet är lägre än ovanstående gränser skall inte befria föraren av ett fordon från skyldigheten att sänka hastigheten i den mån det är nödvändigt för att undvika att kollidera med en person, ett fordon eller ett annat transportmedel som befinner sig på eller kör in på motorvägen och för att undvika att skada någon person eller egendom.
(n) Utan hinder av någon annan bestämmelse i G.S.20-141 eller någon annan författning eller lag i denna stat, skall en bilists underlåtenhet att stanna sitt fordon inom radien av dess strålkastare eller inom hans synfält inte anses vara vårdslöshet i sig eller bidragande vårdslöshet i sig.
(o) En överträdelse av G.S. 20-123.2 skall vara en mindre allvarlig överträdelse vid varje överträdelse av detta avsnitt och skall omfattas av följande begränsningar och villkor:
(1) En överträdelse av G.S. 20-123.2 skall registreras i förarens officiella register som ”Felaktig utrustning – hastighetsmätare”.”
(2) Det mindre allvarliga brottet enligt denna underavdelning ska inte tillämpas på anklagelser om hastighetsöverträdelser som överstiger 25 miles per timme eller mer än den skyltade hastighetsgränsen.
Ingen körkortspoäng eller försäkringstillägg ska tas ut på grund av en överträdelse av denna underavdelning.
(p) En förare som åtalas för hastighetsöverträdelser som överstiger 25 miles per timme över den skyltade hastighetsgränsen ska vara obehörig till att få en bön om fortsatt dom. (1937,c. 297, s. 2; c. 407, s. 103; 1939, c. 275; 1941, c. 347; 1947, c. 1067, s. 17; 1949, c. 947, s. 1; 1953, c. 1145; 1955, c. 398; c. 555, ss. 1, 2; c. 1042; 1957, c. 65, s. 11; c. 214; 1959, c. 640; c. 1264, s. 10; 1961, cc. 99, 1147;1963, cc. 134, 456, 949; 1967, c. 106; 1971, c. 79, ss. 1-3; 1973, c. 507, s.5; c. 1330, s. 7; 1975, c. 225; 1977, c. 367; c. 464, s. 34; c. 470; 1983, c. 131; 1985, c. 764, ss. 29, 30; 1985 (Reg. Sess., 1986), c. 852, s. 17; 1987, c. 164; 1991 (Reg. Sess, 1992), c. 818, s. 1; c. 1034, s. 1; 1993, c. 539, ss.366, 367; 1994, Ex. Sess., c. 24, s. 14(c); 1995 (Reg. Sess., 1996), c. 652, s.1; 1997-341, s. 1; 1997-443, s. 19.26(b); 1997-488, s. 1; 1999-330, s. 3; 2000-109,s. 7(c); 2003-110, s. 1; 2004-203, s. 70(a); 2005-349, s. 11; 2007-380, ss. 1,2; 2009-234, ss. 1, 2; 2011-64, s. 2; 2012-194, s. 9; 2013-360, s. 18B.14(k).)