BaseballEdit
Basebollspelare och ledare för både anfall och försvar kan begära time-out av olika skäl, t.ex. för att en slagman ska kunna kliva ut ur slagmansboxen för att bättre kunna förbereda sig för ett kast, för att ett främmande föremål ska komma in i slagmannens öga, t.ex. damm eller en insekt, för att en ledare ska kunna prata med en spelare eller en domare, eller för att byta ut en spelare mot en annan (för vilken en time-out krävs enligt reglerna), etc. Den begärda time outen är inte effektiv om inte en domare beviljar den muntligen eller genom en handsignal (båda händerna upphöjda). Domaren har också möjlighet att begära time-out för sina egna syften eller för spelets syften, t.ex. för att byta ut en sliten boll. Eftersom det inte finns någon klocka i baseboll är den huvudsakliga effekten av en time out att tillfälligt hindra det defensiva laget från att tagga ut baslöpare eller leverera en kast samt att hindra baslöpare från att avancera. Catchern kan dock också begära timeout när kastaren har klivit upp på gummit, vanligen i syfte att antingen ”återställa” spelet eller för att lämna information till kastaren antingen genom signaler eller genom ett besök på vallen. Under vissa (ovanliga) omständigheter som anges i reglerna är domarna skyldiga att ta time out även när spelet pågår, t.ex. vid vissa fall av interferens. Till skillnad från många andra sporter begränsar reglerna för baseboll inte time-out, vare sig i antal eller varaktighet. Slutet på time out indikeras genom att en domare verbalt förklarar ”Play!” och/eller genom att peka på kastaren medan han håller i bollen (dessa domarsignaler är identiska med dem som används för att starta en match eller återuppta spelet efter att bollen har blivit ”död”, till exempel på grund av att en halvlek har avslutats). Eftersom baseboll ger naturliga avbrott i spelet när lagen byter offensiv och defensiv roll mellan halvlekar (två minuter och fem sekunder normalt, två minuter och tjugofem sekunder för nationellt tv-sända matcher), är det inte nödvändigt med tv-tidsuttagningar.
Outom coachningsbesök, som domarna ser till att vara korta, har tidsuttagningar teoretiskt sett inga tidsgränser. När inga löpare befinner sig på en bas måste dock en kastare göra sitt kast inom tolv sekunder efter att ha tagit emot bollen från fångstmannen, annars kallas det ”försening av spelet”, vilket resulterar i en boll. Dessutom är alla avlösande kastare begränsade till åtta uppvärmningskast innan spelet återupptas, utom under särskilda omständigheter (t.ex. ett kastarbyte på grund av skada).
Och även om det inte officiellt erkänns som en ”timeout”, kan ett stopp i spelet också begäras av försvaret. Detta kan åstadkommas på flera olika sätt. För det första kan kastaren, när han väl befinner sig i sin ”inställda” position, avbryta spelet genom att kliva av gummit före sin windup. För det andra kan catchern besöka kastaren när som helst innan han kliver upp på gummit. Slutligen kan managern eller pitchingcoachen också besöka kastaren innan han kliver upp på gummit (kallas ett ”coachningsbesök”). Enligt MLB:s regler är ett lag begränsat till ett besök per inning och högst tre per match. Enligt NFHS-reglerna (gymnasieskolor) får ett lag tre besök på vallen för matchen och kan använda mer än ett per inning. Om ett lag överskrider gränsen i antingen MLB- eller high school-boll måste kastaren tas bort omedelbart.
BasketEdit
NCAAEdit
I National Collegiate Athletic Association (NCAA) används två system för timeouts. I matcher som inte sänds får varje lag fyra 75-sekunders och två 30-sekunders timeouts per ordinarie match. I matcher som sänds, från och med säsongen 2015-16, får varje lag en 60-sekunders timeout och tre 30-sekunders timeouts per match utöver media timeouts (vid första döda bollen under 16, 12, 8 och 4 minuter kvar av varje halvlek). Högst två 30-sekunders timeouts får överföras till den andra halvleken. Varje utropad timeout som inträffar inom 30 sekunder före en planerad media timeout-paus ersätter automatiskt den kommande media timeouten, med det enda undantaget från denna regel är den första utropade timeouten i den andra halvleken. En timeout kan inte kallas av en tränare när bollen är levande. Tidigare, enligt NCAA:s regler under tidigare säsonger, hade lagen totalt fem timeouts, och timeouts som ersatte media timeouts användes endast i damernas regler.
Högskolebasketboll tilldelar fem timeouts per match, med tre 60-sekunders och två 30-sekunders timeouts. I övertidsmatcher får varje lag ytterligare en 60-sekunders timeout, och får ta med sig alla oanvända timeouts från ordinarie speltid eller – om så är fallet – tidigare övertidsmatcher. Media timeouts är vanligtvis reserverade endast för tv-sända matcher i delstatsturneringen.
NBAEdit
I National Basketball Association (NBA) har lagen rätt till sju timeouts, var och en på 1 minut och 15 sekunder. Det finns ingen begränsning för byten. I övertidsperioder har varje lag rätt till två timeouts. En timeout kan endast begäras av en spelare i spelet eller av huvudtränaren, och endast när bollen är död eller under kontroll av det lag som begär det. Om en begäran om timeout görs när det inte finns någon kvar, får det felande laget en teknisk foul.
I varje kvart finns det två obligatoriska timeouts. Om inget lag har tagit en timeout före 6:59 av perioden, förklarar den officiella poängsättaren den vid den första döda bollen och debiterar hemmalaget för den. Om ingen efterföljande timeout har tagits före 2:59 av perioden, förklarar den officiella poängsättaren den och debiterar det lag som inte tidigare debiterats. Den första och andra timeouten i en kvart förlängs till 2:45 för lokalt tv-sända matcher och 3:15 för nationellt tv-sända matcher, för att tillgodose reklam.
Ett lag är begränsat till maximalt fyra timeouts i den fjärde quartern, och förlorar alla timeouts som ännu inte tagits. Med tre minuter kvar av den fjärde kvarten har ett lag begränsat till två timeouts. Om ett lag ännu inte har tagit sin obligatoriska timeout gäller dock begränsningen efter att den obligatoriska timeouten har tagits.
Med mindre än två minuter kvar av matchen eller förlängningsperioden, om det offensiva laget tar en timeout innan det tar in bollen eller om det säkrar bollen efter en rebound eller en turnover men innan det flyttar fram bollen, får laget välja att ta in bollen i mitten av banan.
Reglerna ändrades inför NBA-säsongen 2017-18 för att avskaffa skillnaden mellan ”full” och ”20-sekunders” timeout (som enligt regel egentligen var 60 sekunder) och för att avskaffa en tredje obligatorisk timeout i den andra och fjärde quartern. Ändringarna påskyndade speltempot och tog itu med ett vanligt klagomål från fansen om att de sista minuterna av en match drog ut på tiden på grund av alltför många timeouts. Vissa tränare tar dock flera timeouts före treminutersgränsen för att undvika att förlora dem.
FIBAEdit
BeachvolleyEdit
I beachvolley föreskriver Fédération Internationale de Volleyball (FIVB) en 30-sekunders time-out tillåten per lag, per set. I FIVB:s världstävlingar finns det ytterligare en teknisk time-out på 30 sekunder i set 1-2 när summan av de båda poängen är lika med 21.
CricketEdit
Under 2009 års säsong av Indian Premier League i T20-cricket innehöll halva tiden av varje omgång en sju och en halv minuts tv-time-out, varav två tredjedelar ägnades åt extra reklamtid. Efter klagomål från tittare och spelare (som kritiserade det kommersiella syftet och att det bröt spelets gång) ersatte man dem under den följande säsongen med två sponsrade och obligatoriska ”strategiska timeouts” på två och en halv minut som måste tas av varje sida vid vissa punkter under inningen. En måste tas av bowlinglaget mellan den sjätte och tionde oversen, och av slaglaget mellan den elfte och sextonde oversen.
FloorballEdit
I floorball har varje lag rätt till en trettio sekunders time-out per match, som endast får tas under ett normalt spelavbrott. Time-outtiden mäts från det att alla spelare är samlade runt lagbänkarna.
Gridiron footballEdit
I gridironfotboll är användningen och ransoneringen av time out en viktig del av klockhanteringsstrategin; genom att kalla till time out stoppas klockan (som normalt sett går mellan spelomgångarna, utom vid straff, ofullständig passning, om funktionärerna behöver tid för att återigen se bollen och/eller nedmarkeringarna, eller när bollen körs utanför gränserna), vilket förlänger den tid som laget har på sig att göra mål. Timeouts kan tas av både spelare (vanligtvis quarterbacken eller en linebacker) och huvudtränaren. Antalet timeouts är begränsat till tre per lag och halvlek i National Football League och på college- och gymnasienivå, till två per halvlek i kanadensisk amatörfotboll och till en per halvlek i Canadian Football League. Oanvända timeouts överförs mellan den första och andra quartern och mellan den tredje och fjärde quartern, men de överförs inte mellan halvlekar. Om övertid krävs i NFL får varje lag två timeouts under en tio minuter lång sudden-death-period i grundserien (övertidsperioderna är femton minuter i slutspelet), medan varje lag i college football får en timeout per innehav. I CFL är övertiden otidsenlig och lagen får inga extra timeouts. Om en timeout som överskrider dessa gränser tas ut ignoreras den vanligtvis och inget straff utdöms (i många ligor kan dock en tränare som försöker ta ut en timeout när han inte har några timeouts kvar dömas till ett 5-yardstraff för försening av spelet).
Lagen använder sig av flera metoder för att stoppa klockan utan att ta ut en timeout. Dessa inkluderar:
- Running out of bounds med bollen. I NFL stoppar detta bara klockan under de sista två minuterna av den första halvleken och de sista fem minuterna av den andra halvleken; resten av tiden stoppas klockan bara tillfälligt och startar på nytt när bollen sätts för nästa spel. I arenafotboll stannar klockan endast vid spel utanför gränserna under halvlekens sista minut.
- Kasta bollen utanför gränserna. Detta är en ofullständig passning och riskerar beroende på omständigheterna att dra på sig ett avsiktligt grounding-straff, men ibland kan laget välja att offra en down för att stoppa klockan.
- Spiking the ball. Detta är likaså en ofullständig passning och offrar en down.
- Vänta på tvåminutersvarningen i NFL, treminutersvarningen i kanadensisk fotboll, enminutersvarningen i arenafotboll om den närmar sig. College- och high school-fotboll har inga av dessa stopp.
- Brottslig förseelse för vilken ett mindre straff kan utdömas. I vissa ligor kan det sent i matchen utdömas en 10-sekunders utvisning för att avskräcka från detta.
- För att skada en spelare. Om detta inträffar mer än en gång i en match kan en timeout tas ut och/eller ett straff utdömas. I vissa ligor kan den skadade spelaren, om tid tas ut på grund av en skada, beordras att sitta av åtminstone nästa spelomgång som ett sätt att avskräcka från att låtsas vara skadad.
I NFL, college football och CFL tas en timeout ut mot ett lag om en huvudtränare misslyckas med att ifrågasätta en spelomgång.
En vanlig praxis i gridiron football är att ta en timeout precis innan ett potentiellt matchvinnande eller matchavgörande field goal, en strategi som kallas ”icing the kicker”. I teorin fungerar denna strategi eftersom kickern har förberett sig mentalt för att göra sparken, bara för att timeouten bryter hans koncentration. Även om denna strategi verkar ha fungerat vid enstaka tillfällen visar statistiken att det inte bara är en ineffektiv strategi, utan att den faktiskt är kontraproduktiv eftersom det är mer sannolikt att kickers gör ett field goal efter det att en timeout har tagits – kanske för att de har kommit att förvänta sig att en timeout ska tas, om motståndarlaget fortfarande har en timeout. Det har också funnits tillfällen då taktiken har gett direkt bakslag, till exempel i en NFL-match som spelades den 19 november 2007 mellan Denver Broncos och Tennessee Titans, då Broncos huvudtränare Mike Shanahan begärde en timeout för att kyssa kickern. Det var svårt att höra visselpipan och spelet fortsatte, med Titans kicker Rob Bironas som misslyckades med ett 56-yard field goal. Spelet återupptogs, den här gången utan timeout, och sparken var bra. Eftersom ett lag inte får ta flera timeouter mellan spelomgångar är det förbjudet att försöka isa en kicker mer än en gång på samma spark. Försök att göra det resulterar i en straff för osportsligt uppförande, vilket ger det sparkande laget 15 yards och en automatisk första down. Det har bara hänt en gång i NFL, i en match 2007 mellan Buffalo Bills och Washington Redskins, när Redskins huvudtränare Joe Gibbs tog en timeout precis innan Bills kicker Rian Lindell försökte göra ett 51-yard field goal. Sparken var bra, men Gibbs tilldelades timeout. Gibbs kallade sedan till en andra timeout när Lindell förberedde sig för att sparka bollen igen, eftersom Gibbs inte kände till regeln. Gibbs fick ett straff för osportsligt uppförande, vilket minskade försöket från 51 yards till 36 yards utanför. Lindell gjorde 36-yard field goal och vann matchen för Bills, 18-17.
En annan vanlig praxis, särskilt i high school, college och NFL, är att ett lag som, med sitt försvar på planen, ligger efter motståndarlaget mot slutet av regleringen med en touchdown eller mindre, använder sina time outs när det vinnande laget använder sig av segerformationen för att få klockan att rinna ut. Eftersom vinnande lag som använder quarterback kneel kan ta ut de sista 90 sekunderna till 2 minuterna av matchen (beroende på nivå) med tre på varandra följande kneels, kommer det förlorande laget att ta ut en time out för att stoppa klockan, tvinga det vinnande laget att köra ett standardspel (eftersom endast några få sekunder tas bort från klockan i och med själva knäfallet, klockan startar om först vid snap) eller göra en first down och på så sätt öka chanserna för att det eftersatta laget ska få tillbaka bollen i anfallet.
IshockeyRedigera
I ishockey har varje lag rätt till en trettio sekunders time-out per match, som endast får tas under ett normalt spelavbrott. I National Hockey League får endast ett lag ta en time out under ett stopp. I Internationella ishockeyförbundets regler tillåts dock båda lagen en time-out under samma stopp, men det andra laget måste meddela domaren innan motståndarens time-out löper ut.
I NHL förlorar lagen sin time-out om de misslyckas med att bestrida ett målvaktsinterferensavgörande, och kan inte bestrida om de redan är utan sin time-out.
Sedan säsongen 2017-18 kan lagen inte utnyttja sin time-out efter en icing, med undantag för det lag som inte anklagades för icing. Dessutom behåller de sin time-out efter varje lyckad målvaktsinterferensutmaning; misslyckade offsideutmaningar resulterar i ett mindre straff för spelfördröjning.
LaghandbollRedigera
I laghandboll är det tillåtet med en sextio sekunders time-out per halvlek per lag. Time-outs kallas av huvudtränaren genom att lämna ett grönt time-out-kort till matchfunktionären, och kan endast kallas när laget är i bollinnehav.
VolleybollEdit
I volleyboll föreskriver Fédération Internationale de Volleyball (FIVB) att två 30-sekunders time-outs tillåts per lag, per set. I FIVB:s världstävlingar och officiella tävlingar finns det ytterligare två tekniska time-outs på 60 sekunder i varje set när det ledande laget når den 8:e och 16:e punkten, men det finns ingen teknisk time-out i ett avgörande set (5:e set) (även om det sker ett byte av slutar vid 8 poäng).
VattenpoloEdit
I vattenpolo har varje lag rätt till två time-outs på 60 sekunder i ordinarie tid, och en extra time-out i tilläggstid. Time-out kan endast utlysas om laget är i bollinnehav.