EXEGESIS:
KONTEXT:
I 3:12-15 talade Paulus om att tala frimodigt, ”och inte som Mose, som lade en slöja på sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se ståndaktigt på slutet av det som var på väg att förgås” (3:13; se även 2 Mosebok 34:29-35). Paulus karakteriserade det gamla förbundets slöja som anakronistisk – föråldrad – förgänglig. Han sade: ”Än i dag, när man läser Moses, ligger en slöja över deras hjärtan” (3:14-15). Han fortsatte med att säga: ”När någon vänder sig till Herren tas slöjan bort” (3:16).
Han talade om den frihet som Herrens Ande ger – och den förvandlande kraften i att se Guds härlighet utan slöja (v. 17-18).
Paulus talade om den ståndaktiga kvaliteten på sin tjänst – och om den barmhärtighet som han hade fått – en hänvisning till hans vision av Jesus (4:1; se Apg 9). Han sade att han hade ”avstått från skamens dolda ting och inte vandrat i list och inte heller hanterat Guds ord på ett bedrägligt sätt” (4:2) – ett försvar mot motståndarna i Korint som ifrågasatte hans motiv. Han fortsatte med att säga:
”Även om våra goda nyheter är beslöjade,
är de beslöjade hos dem som förgås;
i vilka denna världs gud
har förblindat de otrognas sinnen,
så att ljuset från de goda nyheterna om Kristi härlighet,
som är Guds avbild,
inte skulle gryda över dem” (4:3-4).
2 KORINTIERBREVET 4:5-6. VI FÖRKLARAR JESUS KRISTUS SOM HERRE
5 Ty vi förkunnar inte oss själva, utan Kristus Jesus som Herre, och oss själva som era tjänare för Jesu skull, 6 eftersom det är Gud, som har sagt: ”Ljuset skall lysa ur mörkret”, som har lyst i våra hjärtan för att ge oss ljuset av kunskapen om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte.
”Ty vi predikar inte oss själva, utan Kristus Jesus som Herre och oss själva som era tjänare (grekiska: doulos) för Jesu skull” (v. 5). I dessa verser säger Paulus ”vi”. Detta är troligen ett kungligt ”vi” – en tilltalsform som vanligtvis används av en kung eller drottning.
Mest troligt försvarar sig Paulus mot sina motståndare i Korint som vill få folk att tro att Paulus motiv är egennyttiga. Som svar gör Paulus två påpekanden:
- För det första är ämnet för hans förkunnelse ”Kristus Jesus som Herre”.
- För det andra förhärligar Paulus inte sig själv, utan presenterar sig i stället som en tjänare eller slav, inte bara för Herren utan också för de troende i Korint.
Det grekiska ordet doulos används för människor som är engagerade i ofrivillig träldom – slaveri. Det mildare ordet diakonos skulle beteckna frivillig tjänstgöring – att vara en tjänare snarare än en slav.
Om Paulus är en slav beror det på att Kristus kallade honom till tjänstgöring, och Paulus ville och kunde inte förmå sig att lämna Kristi tjänst.
”eftersom det är Gud som sade: ”Ljuset skall lysa ur mörkret”, som har lyst upp i våra hjärtan” (v. 6a). Vi är inte säkra på vilket gammaltestamentligt stycke Paulus har i åtanke. det kan vara versen ”Låt ljuset bli” från 1 Mosebok 1:3 – eller så kan det vara ”De människor som vandrade i mörkret har sett ett stort ljus….. På dem har ljuset lyst” från Jesaja 9:2.
Ljus och mörker används i både Gamla och Nya testamentet som metaforer för gott och ont – ordning och kaos – trygghet och fara – glädje och sorg – sanning och osanning – liv och död – frälsning och fördömelse (Jesaja 5:20; Johannes 3:19-21; 2 Korintierbrevet 4:4; Efesierbrevet 4:17-18).
Paulus poängterar att Guds ljus ”har lyst i våra hjärtan”. Även om vi inte med säkerhet kan veta om ”vår” i den här versen är ett annat kungligt ”vi”, vill jag tro att Paulus talar om för dessa troende i Korinth att Guds ljus har lyst in i deras liv såväl som i hans.
”för att ge ljuset av kunskapen om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte” (v. 6b). Paulus såg ”Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte” i sin vision av Kristus på Damaskusvägen (Apg 9:1-20). Dessa korintier har inte sett en sådan vision, men Paulus har gett dem ”kunskap om Guds härlighet” – och hans undervisning har gett dem en glimt av ”Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte.”
2 KORINTIERBREVET 4:7-12. Skatt i lerkärl
7 Men vi har denna skatt i lerkärl, för att kraftens oerhörda storhet skall komma från Gud och inte från oss själva. 8 Vi är pressade från alla håll, men inte krossade; förvirrade, men inte till förtvivlan; 9 förföljda, men inte övergivna; slagna, men inte förstörda; 10 vi bär alltid i kroppen Herren Jesu avlivning, för att Jesu liv också skall uppenbaras i vår kropp. 11 Ty vi som lever är alltid överlämnade till döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vårt dödliga kött. 12 Så verkar alltså döden i oss, men livet i er.
”Men vi har denna skatt i lerkärl” (v. 7a). Lerkärl var det vanliga kärlet för att transportera vatten och andra varor på Paulus tid. Lera är ett vanligt ämne som finns tillgängligt nästan överallt, och krukmakare hade bemästrat konsten att forma lerkrukor på sina krukskivor. Även om vissa lerkrukor var vackert utsmyckade var de flesta enkla – humana kärl. Men oavsett om de var enkla eller vackra hade de en livgivande funktion – att samla in, bevara och transportera vatten till uttorkade halsar. I den meningen är lerkrukor en värdig metafor för den kristnes roll när det gäller att samla in, bevara och transportera evangeliets andliga vatten till uttorkade själar.
Lerkrukor är också ganska ömtåliga – de går sönder om de tappas eller träffas av en sten. Inte många lerkrukor överlevde en människas livstid – och ännu färre överlevde för att föras vidare genom flera generationer. Även i det avseendet är lerkrukor en bra metafor för våra korta liv. Vi har i bästa fall några decennier på oss att förkunna evangeliet. Några få troende fortsätter att förkunna evangeliet efter sin död genom sina skrifter – men dessa är snart daterade. Till och med trons giganter – Calvins, Luthers och Wesleys – märker att deras inflytande avtar efter några århundraden. Vi måste alltid utbilda nya troende i att förkunna evangeliet. Kyrkan är alltid en generation från att dö ut.
Jag älskar metaforen med lerkrukor, eftersom jag är medveten om min kallelse att förkunna ”denna skatt” – evangeliet – men jag är också medveten om min otillräcklighet för den uppgiften. Men om aposteln Paulus tänkte på sig själv som en lerkruka med en dyrbar skatt, så uppmuntrar det mig. Även jag är en lerkruka, men även jag har anförtrotts en dyrbar skatt.
”för att den överväldigande storheten av kraften skall komma från Gud och inte från oss själva” (v. 7b). Det är inte lerkrukorna som har kraft, utan den skatt som de innehåller – en skatt som Gud har lagt dit. De av oss som förkunnar Guds ord har anledning till ödmjukhet.
”Vi är pressade från alla håll, men inte krossade; förvirrade, men inte till förtvivlan; förföljda, men inte övergivna; slagna, men inte förstörda” (v. 8-9). I sitt första brev till församlingen i Korint sade Paulus:
”Jag tror nämligen att Gud har ställt ut oss, apostlarna,
sist av alla, som människor som är dömda till döden.
Ty vi är ett skådespel för världen, både för änglar och människor.
Vi är dårar för Kristi skull, men ni är kloka i Kristus.
Vi är svaga, men ni är starka.
Du har ära, men vi har vanära.
Även i denna stund hungrar vi, törstar,
är nakna, är slagna,
och har ingen säker boning.
Vi sliter och arbetar med våra egna händer.
När människor förbannar oss, välsignar vi.
Om vi är förföljda, uthärdar vi.
Om vi är smädade, vädjar vi.
Vi är gjorda som världens smuts,
den smuts som alla torkat bort, ända fram till nu” (1 Korintierbrevet 4:9-13).
Håll i minnet att när Paulus skrev det första brevet till Korint, stod han inte inför personligt motstånd där – men nu gör han det. En av de punkter som hans motståndare framför är att de motgångar som Paulus drabbas av visar att han inte åtnjuter Guds godkännande.
Men Paulus låter sig inte avskräckas av sådan kritik. Han nämner i den här versen några av de svårigheter som han har stött på, men avslutar med att säga: ”men ännu inte fördärvad.”
Senare i det här brevet kommer Paulus att mer detaljerat räkna upp de svårigheter som han har lidit. Som svar på sina kritiker säger han:
”Är de Kristi tjänare? …Jag är det i högre grad;
i arbete mer rikligt, i fängelse mer rikligt,
i slag över måttet, i död ofta.
Fem gånger av judarna fick jag fyrtio slag minus ett.
En gång blev jag stenad.
Tre gånger led jag skeppsbrott.
Jag har varit en natt och en dag i djupet.
Jag har ofta varit på resor,
i faror av floder, faror av rövare,
faror från mina landsmän, faror från hedningarna,
faror i staden, faror i öknen, faror i havet,
faror bland falska bröder;
i arbete och möda, i vakthållning ofta,
i hunger och törst, i fasta ofta,
och i kyla och nakenhet.
Bortsett från dessa saker som är utanför,
finns det som dagligen trycker på mig,
sorg för alla (kyrkorna)” (11:23-28).(11:23-28).
Även om Paulus kritiker skulle kunna tro att hans lidanden tyder på att Gud inte är med honom, räknar Paulus upp sina lidanden som ett bevis på hans äkta lärjungaskap.
”alltid bär han i sin kropp Herren Jesu avlivning, för att Jesu liv också ska uppenbaras i vår kropp” (v. 10). I den här versen tar Paulus sitt argument ett steg längre. Hans lidanden bekräftar inte bara hans lärjungaskap, utan de utgör också ett deltagande i ”Herren Jesu död”. Jesus led på korset, och Paulus har också lidit. Därför avslöjas något av Jesu lidanden i Paulus kropp – i ärren på hans rygg från de gånger han blev slagen – och från hans stening – och i de andra bevisen på att han har lidit uppoffrande – som Kristus.
”Ty vi som lever överlämnas alltid till döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vårt dödliga kött” (v. 11). Se kommentarerna till vers 10.
”Så verkar alltså döden i oss, men livet i er” (v. 12). I inledningen av detta brev sade Paulus: ”Om vi är drabbade, så är det till er tröst och frälsning” (1:6). Nu säger han att hans lidanden och död tjänar ett gudomligt syfte, på samma sätt som Jesu lidande och död tjänade ett gudomligt syfte. Paulus har gett generöst av sig själv så att korintierna och de troende i de andra församlingarna som han hade grundat skulle få liv.
KORT CITAT är hämtade från World English Bible (WEB), en offentligrättslig (ingen upphovsrätt) modern engelsk översättning av den heliga Bibeln. World English Bible bygger på American Standard Version (ASV) av Bibeln, Biblia Hebraica Stutgartensa Old Testament och Greek Majority Text New Testament. ASV, som också är offentlig på grund av att upphovsrätten har löpt ut, var en mycket bra översättning, men innehöll många ålderdomliga ord (hast, shineth, etc.), som WEB har uppdaterat.
BIBLIOGRAFI:
Barclay, William, Daily Study Bible: Letters to the Corinthians, (Edinburgh: The Saint Andrew Press, 1975)
Barrett, C.K., Black’s New Testament Commentary: The Second Epistle to the Corinthians (Peabody, Massachusetts: Hendrickson Publishers, 1993)
Barnett, Paul, The New International Commentary on the New Testament: The Second Epistle to the Corinthians (Grand Rapids: William B. Eerdmans Publishing Co., 1997)
Best, Ernest, Interpretation: Second Corinthians (Louisville: John Knox Press, 1987)
Chafin, Kenneth L., The Preacher’s Commentary: 1-2 Corinthians, Vol. 30 (Nashville: Thomas Nelson, Inc., 1985)
Furnish, Victor Paul, The Anchor Bible: II Corinthians (New York: Doubleday, 1984)
Garland, David E., The New American Commentary: 2 Corinthians, Vol. 29 (Broadman Press, 1999)
Gaventa, Beverly R., i Brueggemann, Walter; Cousar, Charles B.; Gaventa, Beverly R.; och Newsome, James D., Texts for Preaching: A Lectionary Commentary Based on the NRSV–Year B (Louisville: Westminster John Knox Press, 1993)
Harris, Murray J., The New International Greek Testament Commentary (Grand Rapids: William B. Eerdmans Publishing Company, 2005)
Kay, James F., i Van Harn, Roger E. (red.), The Lectionary Commentary: Theological Exegesis for Sunday’s Texts: The Second Readings: Acts and the Epistles (Grand Rapids: William B. Eerdmans Publishing Company, 2001)
Kruse, Colin, Tyndale New Testament Commentaries: 2 Corinthians, (Downers Grove, Illinois: InterVarsity Press, 2007)
MacArthur, John, Jr, The MacArthur New Testament Commentary: 2 Corinthians (Chicago: The Moody Bible Institute of Chicago, 2004)
Martin, Ralph P., Word Biblical Commentary: 2 Corinthians, Vol. 40 (Dallas: Word Books, 1986)
Minor, Mitzi L., Smyth & Helwys Bible Commentary: 2 Corinthians (Macon, Georgia: Smyth & Helwys Publishing, Inc., 2009
Roetzel, Calvin J., Abingdon New Testament Commentaries: 2 Corinthians (Nashville, Abingdon Press, 2007)
Sampley, J. Paul, The New Interpreter’s Bible: 2 Corinthians to Philemon, Vol. XI (Nashville: Abingdon Press, 2002)