Muhammad Rashid Rida – Muhammad Rida eller Rashid Rida eller Rasheed Rida (23 september 1865, 22 augusti 1935) var en islamisk reformator, Den viktigaste lärjungen till Muhammad Abduh och Jamal_al-Din Al-Afghani, en tidig radikal islamist, och inspiratör till Hassan al-Banna och Sayyid Qutb, grundare respektive ledare för Muslimska brödraskapet.
Liv av Muhammad Rashid Rida
Rida föddes i den lilla byn al-Qalamun cirka 5 km från Tripoli, då i den syriska provinsen i det Osmanska riket och nu i Libanon. Han ska ha härstammat från en mycket from familj med enastående muslimska ulema som var väl insatta i islamisk kunskap. Många i hans familj kallades shejker.
Rida började sin utbildning vid en Kuttab (traditionell koranskola) i sin by där han lärde sig koranen, arabisk skrift och delar av aritmetiken. Efter examen skickades han till Rushdiyya National Primary School i Tripoli. Där studerade han arabisk grammatik, matematik, grunderna i geografi, islamisk tro, islamiska ritualer och turkiska. Han lämnade skolan efter ett år eftersom det mesta av undervisningen skedde på turkiska. Därefter studerade han vid den nationella islamiska skolan (al-Madrasa al-Wataniyya al-Islamiyya) i Tripoli, som grundades av Shaykh Husayn al-Jisr. Där fick han undervisning i både traditionell muslimsk teologi och åtminstone lite ”sekulärt” innehåll som europeiska språk, matematik och filosofi. Han fick ta del av Muhammad Abduhs och Jamal_al-Din Al-Afghanis skrifter i den kortlivade panislamiska antikolonialistiska tidskriften al-`Urwa al-wuthqa (det fastaste bandet) som Abduh och al-Afghani publicerade i Paris 1884. År 1894 besökte Abduh Tripoli kortvarigt och Rida var hans ständiga följeslagare. År 1897 flyttade han till Kairo för att arbeta medMuhammad Abduh. År 1898 lanserade de al Manar, som kan ha varit Ridas idé – en tidskrift för islamiska reformer. Al Manar ska ha innehållit ”korankommentarer” (Encyclopedia of Islam and the Muslim World Thompson Gale (2004), s. 597), men den innehöll också politiska artiklar och propaganda som inte hade något samband med religiösa ämnen. Rida dog 1905 på väg till Suez.
Muhammad Rashid Ridas ideologi
Ridas filosofi representerade uppenbarligen en övergång från den modernistiska, rationella, liberala och reformistiska tradition som representerades av Muhammad Abduh ochJamal_al-Din Al-Afghani till den radikala, våldsamma, reaktionära, rasistiska och muslimska överhöghetstänkande filosofi som representerades av Hassan al-Banna ochSayyid Qutb.
Efter ’Abduhs död 1905 kom Rida att betraktas som den ledande lärjungen till Abduh och exponent för islamisk reform, efter att han publicerat en omfattande biografi om Abduh. Han fortsatte också den Tafsir (kommentar) av Koranen som Abdu påbörjat. Ridas energi var till största delen inriktad på publiceringen av al-Manar. Han skrev dock också utförligt, både i al-Manar och i olika böcker.
Trots omfattande faktiska avvikelser från Abduh betraktades Ridas idéer som en legitim fortsättning på ’Abduhs tänkande och en väg för att återuppliva islam och visa dess förenlighet med moderniteten.
I likhet med Abduh och Afghani skyllde Rida den muslimska nedgången på ulema (muslimska myndigheter), överdrifter från vissa sufiska sekter som motsatte sig politiskt engagemang (tydligen anslöt han sig till Naqshbandi-sufi) och taqlid (imitation av tidigare jurister), samt övergivande av vad han ansåg vara den ursprungliga islamiska skriften. I likhet med dem kallade han sig själv för enSalafi, i den meningen att han ville återgå till ”de första principerna” som han såg dem, och omtolka islam i enlighet med förnuftet och de första principerna. Han var övertygad om att den ”korrekta” islam inte låg i uttalanden frånUlema i al-Azar och andra prestigefyllda platser, utan snarare i utsagor från byäldste och notabla personer som hans egen familj.
Men Rida skiljde sig från Abduh och Afghani på mycket viktiga sätt. Rida var, eller blev en panarabisk förespråkare lika mycket eller mer än en panislamisk förespråkare och använde al-Manar för att främja panarabism med en islamistisk inriktning. Under och efter första världskriget motsatte han sig det osmanska rikets upplösning eftersom han korrekt förutsåg att det skulle innebära slutet för kalifatet, och han motsatte sig på samma sätt Feisals brittiskt sponsrade panarabiska rörelse, särskilt när den besegrades i Damaskus.(ref)
Ridas version av Ittihad – islamisk enhet – krävde ett kalifat, vilket Maududi hade gjort. Rida påverkades djupt av Mustafa Kemal Atatürks upplösning av kalifatet. Han ansåg att avskaffandet var en del av en konspiration från västvärlden för att så oenighet bland muslimerna och försvaga dem. Han citerade Lord Cromer som sade att muslimernas enhet var en utmaning och en källa till motstånd mot de kristna ländernas krafter och att den måste bevakas noga (Dawoody, Ahmad Mohsen al-, The Intellectual Repercussions of the Abolition of the Caliphate of the Egypt, opublicerad magisteravhandling inlämnad till Leiden University, 1999, s. 25).
Ridas kalifat skulle vara en samling stater, med en högsta mujtahid som skulle styra som expert i religionsfrågor, med konsensus från ett shuraråd (Zubaidi, 1989, s. 15). Som Bassam Tibi påpekar (Tibi, s. 153) och som andra har påpekat (särskilt Raziq) fanns det inget kalifat på Muhammeds tid, och kalifatet som sådant nämns inte i Koranen (ordet Khilafah förekommer, men i ett annat sammanhang). Det finns därför en motsägelse mellan å ena sidan den förmenta återgången till ”de första principerna” och å andra sidan kravet på ett kalifat eller ett islamiskt styre.
Rida identifierade många defekta muslimska traditioner med ”Israiliyyah” – traditioner som påstods ha förts in i islam av konverterade judar och som därför var misstänkta. Både från hans tidiga livshistoria, där han övergav en turkisk skola för en arabiskspråkig, och från hans skrifter är det uppenbart att Rida förespråkade arabisk överhöghet inom den islamiska världen. I sin fatwa mot översättning av Koranen hävdade han att delar av Koranen var omöjliga att översätta och att endast arabisktalande personer kunde förstå den fullt ut. Översättningar av delar av Koranen kunde göras för dem som behövde det för rituella ändamål. En översättning skulle dock ge en varierande betydelse. Han förklarade:
Koranen förbjöd taqlid i religionen och fördömde imitatörerna. Att härleda religion från översättningen av Koranen är en imitation av dess översättare, så det är en avvikelse från Koranens vägledning och är inte i enlighet med den (Al-Munajjid och Khuri, Fatawa al-Imam Muhammad Rashid Rida, Dar al-Kitab al-Jadid, Beirut, 1970, vol. 2, s. 642-650). Tr av Mohamed A. M. Abou Sheishaa ref)
I teorin var Ridas filosofi åtminstone liberal. Han pläderade för Ijtihad (innovation). Han betonade att islam bygger på förnuft och hävdade att den islamiska sharia bygger på Ijtihad. Utan Ijtihad, ansåg han, kunde islam inte anpassa sig och kunde inte vara en evig religion. Alla som motsätter sig Ijtihad undergräver därför grunden för islam och sharia. ”Vilket avskyvärt brott begås då av dessa okunniga personer som kallar sig för islams Ulema”, skrev han. (Tafsir al-Manar vol. IV Kairo, 1375 (1956) s. 240). Uppmaningen till evig och fri Ijtihad skulle knappast passa in hosSunni Ulema som anser att Ijtihads portar är stängda, och särskilt inte hos traditionellaSalafi-teologer.
I uppenbar motsättning till dem som anser att islam föreskriver ett helt levnadssätt in i minsta detalj, hävdade Muhammad Rashid Rida att islam gav stor frihet att ordna vardagslivets angelägenheter. Islam kräver att frågor ska lösas genom samråd, De begränsningar av Ijtihad som ulema har infört är enligt honom inte berättigade. (Tafsir al-Manar vol. V Cairo, 1374 (1955) s.189).
Rida måste ha varit bland de första som blev medvetna om sionismen och som varnade för sionismens faror som han såg dem. År 1898 skrev han i Al Manar:
Apathetiska människor, lyft upp era huvuden och se vad som händer. Betrakta vad människor och nationer gör…Gläder det er att tidningarna runt om i världen rapporterar att de fattigaste av de mest eländiga människorna, som alla regeringar förvisar från sina länder, har behärskat kunskapen och civilisationen så väl att de kan komma till ert land, kolonisera det och förvandla dess herrar till lönearbetare och dess välbeställda män till fattighjon…. Fundera över detta problem och gör det till föremål för era samtal för att ta reda på om det är rättvist eller orättvist, sant eller falskt. Om det är uppenbart att ni har försummat att försvara ert fäderneslands rättigheter och er nations och ert religiösa samfunds intressen, fundera och studera, debattera och granska saken. Det är ett värdigare ämne att överväga än att fokusera på brister, sprida förtal och förolämpa oskyldiga. Det är mer värt att diskutera än att förlöjliga och anklaga era bröder.
(Rida, Muhammad Rashid, Khabar wa itibar (Nyheter och åsikter) al-Manar (9 april 1898), s 108)
Verk av Muhammad Rashid Rida
Tafsir al-Qur’an al-Hakim känd som Tafsir al-Manar (Fortsättning av kommentaren till Koranen som påbörjades av ’Abduh. Rida fortsatte fram till surat Yusuf XII, vers 100)
Al-Tafsir al-Mukhtasar al-Mufid (Avsedd som en sammanfattning av Tafsir, påbörjad av Rida och publicerad av Muhammad Ahmad Kan’an och Zuhayr al-Shawish som Muhktasar Tafsir al-Manar, 3 volymer, Beirut-Damaskus, 1984)
Al-Manar Journal (Den första volymen publicerades 1315A.H. , den andra delen av den sista volymen (volym 35) publicerades och distribuerades efter hans död den 29:e Rabi’ II, 1354/1935)
Tarikh al-Ustaz al-Imam al-Shaykh Muhammad ’Abduh (En biografi om hans lärare som publicerades i tre volymer)
Nida’ lil Jins al-Latif eller Huquq al-Mar’ah fi al-Islam ) ”En uppmaning till det sköna könet” eller ”Kvinnors rättigheter i islam”).
Al-Wahy al-Muhammadi (Rationella och historiska bevis för att Koranen är en gudomlig uppenbarelse).
Tarjamat al-Qur’an wa ma fiha min Mafasid wa Munafat al-Islam, Matba’at al-Manar, Kairo, 1344/1926.
al Naqd Dhikra al-Mawlid al-Nabawi (Sammanfattning av profetens biografi och islams grunder al-Manar 20, 1336/1918).
Al-Wahda al-Islamiiyya (. Större delen av detta verk publicerades först under titeln Muhawarat al-Muslih wa al-Muqallid ).
Yusr al-Islam wa Usul al-Tashri’ al-’Amm (”Islams tillmötesgående anda och källorna till allmän rättspraxis” publicerad 1928.)
Al-Khilafa wa al-Imama al-’Uzma (”Kalifatet och det större imamatet” Kairo, Manar Press.)
Al-Sunna wa al-Shari’a (”Den profetiska traditionen och den islamiska lagen”)
Al-Muslimun wa al-Qibt (”Muslimerna och kopterna”)
Al-Wahhabiyyun wa al-Hijaz (”Wahhabiterna och Hijaz”)
Al-Manar wa al-Azhar (”Al-Manar och al-Azhar”)+
Ami Isseroff
Referenser och bibliografi
Abou Sheishaa, Mohamed Ali Mohamed, A Study of the Fatwa by Rashid Rida on the Translation of the Qur’an, Journal of the Society for Qur’anic Studies, No 1, Vol 1, October 2001.
Enayat, Hamid, Mottahedeh , Roy P. Modern Islamic Political Thought, London, I.B. Tauris, 2004.
Rizq,Yunan Labib Al Ahram: A Diwan of Contemporary Life(305): Looking toward Levant, Al Ahram weekly, nr 449, 30 september – 6 oktober 1999.
Tibi, Bassam, The Challenge of Fundamentalism, UCLA, Berkeley, 2002.
Zubaidi, Sami, Islam, the people and the state, London, Routledge, 1989.
Synonymer och alternativa stavningar: Mohamad Rashid RIda, Muhammad Rasheed Rida
För ytterligare information: Al-Banna, HassanMuslimskt brödraskapQutb, Sayyid Islams och arabernas historia IslamismJihad Maududi, Abul ala Abduh, Muhammad