Den sista bilen jag köpte var min konstiga 1989 Nissan S-Cargo van, i oktober. Jag sålde den för några veckor sedan – och när jag såg den lastas på transportbilen, på väg till ett nytt hem i Kansas, insåg jag att jag förmodligen inte kommer att sakna den. Faktum är att jag har haft 25 bilar nu, och jag saknar aldrig något av mina gamla fordon – utom en: min Mercedes E55 AMG från 2001.
Den ”W210” karosstilen E55 AMG såldes från 1999 till 2002, även om du verkligen vill undvika en 1999 års modell om det är möjligt; uppgraderingarna för 2000 var betydande, och de förvandlade E55 till en mycket bättre bil. Vid det här laget är E55 AMG från 1999-2002 den bortglömda AMG:n. Alla minns den Porsche-byggda Mercedes 500E som kom före den (från 1992 till 1995), och alla minns den galna superladdade ”W211”-modellen som kom efter den, 2003. Men ingen minns egentligen den jag hade.
Utan jag. Jag minns det. Jag älskade det. Och jag saknar det mycket. Faktum är att jag ofta får frågan om jag saknar någon av mina bilar – och även om jag verkligen önskar att jag hade några av dem tillbaka (min Range Rover Classic från 1995 och min Porsche 911 Turbo från 2001, till exempel), så är den som jag verkligen längtar mest efter min E55.
För att fullt ut förstå min situation med E55:an måste man på sätt och vis förstå var jag befann mig i livet när jag fick den. Jag hade precis tagit examen från college, jag hade precis börjat tjäna pengar och jag köpte alla sorters relativt billiga bilar som jag alltid hade velat ha. År 2010 köpte jag en Toyota Land Cruiser från 1995. 2011 köpte jag en BMW M3 från 1998. Sedan köpte jag E55. Det året skulle det sluta med att jag köpte ytterligare fyra bilar – bland annat en Lotus, en Cadillac CTS-V och en Mercedes G-Wagen. Ingen av dessa kostade mer än 30 000 dollar.
Problemet var förstås att även om dessa bilar var relativt billiga hade jag inte riktigt råd att ha alla bilar kvar. Så jag köpte en, körde den en stund, levde kortvarigt ut min barndomsdröm om att ha den och gick sedan vidare till nästa. På den tiden levde jag i rädsla för att staten Georgia skulle komma efter mig för att jag drev en olaglig bilhandel (även om jag förlorade pengar, ibland rejält, på varje bil).
Oppenbarligen blev jag inte alltför fäst vid någon av dessa bilar, men jag flyttade gärna vidare med dem så snabbt som möjligt när det blev dags att skaffa något annat. I de flesta fall gjorde detta att jag kunde tillbringa mer än tillräckligt med tid med varje bil för att inse att ingen av dem verkligen levde upp till mina förhoppningar och förväntningar. Men i fallet med E55:an sålde jag den för snabbt. Jag hade möjlighet att köpa en sällsynt 500E till ett mycket lägre pris, jag tog den och sålde E55:an till en advokat i Atlantaområdet. Det är fortfarande en stor sak jag ångrar.
Så du kanske undrar varför du saknar den så mycket? Det är trots allt den oälskade E-Klass AMG – enligt mitt eget erkännande.
Här är orsaken: Även om den ursprungliga E55 inte var lika speciell som 500E eller lika snabb som de E-Klass AMG-modeller som kom senare, var den oerhört diskret, oerhört subtil och fri från alla de moderna hinder som senare Mercedes-modeller hade. Det finns inget rullhjul för COMAND-systemet. Det finns ingen radarkryssare, ingen finurlig luftfjädring, ingen ”aktiv kroppskontroll” eller sidostöd som blåser upp sig när du kör in i en kurva. Det finns bara en enkel bil som ingen misstänker är snabb, med en V8 med naturlig insugning som ger 349 hästkrafter. Inte tillräckligt för galna hastigheter enligt modern standard, men tillräckligt snabb för att verkligen ha lite lagligt kul.
Interessant nog ägde jag nästa generations E-Klass AMG – en E63 AMG Wagon från 2007 som jag skaffade mig under en galen bilköpsrunda 2012. Och även om den var underbar verkade den också vara lite mer än vad jag ville ha. Den hade en hel del av de där tekniska prylarna som min E55 från 2001 inte hade, och den hade också en 6,2-liters V8:a som tydligen är benägen för massiva motorhaverier. Den var också opålitlig och dyr att arbeta med. Och dessutom, vem behöver 500 hästkrafter? Jag sålde min E63 AMG Wagon, och jag ångrar det bara lite grann. Men jag ångrar att jag gjorde mig av med min E55 väldigt mycket.
Jag ångrar särskilt försäljningen eftersom min E55 var orörd på ett sätt som de inte är längre. Den hade låga miltal och den var enormt välskött, med lite slitage både på insidan och utsidan. Jag har följt den på Carfax och advokaten jag sålde den till har kört den mycket – som de flesta E55-ägare. Det verkar som om det inte längre är möjligt att hitta ett så fint exemplar som den jag hade.
Interessant nog kom alla dessa minnen av min E55 tillbaka för några veckor sedan när jag besökte Jay Lenos garage för att spela in ett avsnitt av hans show. När han visade mig runt i sin samling – Corvette ZR1, Lamborghini Miura, McLaren F1, McLaren P1, Carrera GT – pekade han mig mot något som jag kände igen innerligt: en Mercedes E55 AMG från 2002, i orört skick, parkerad mellan en 300SEL 6.3 och en 300SL Gullwing. Tydligen har Jay också en svaghet för denna E55 AMG.
Nu om jag bara kunde övertala honom att sälja den till mig. Hitta en Mercedes-Benz E 55 AMG till salu
Doug DeMuro är en biljournalist som har skrivit för många online- och tidskriftspublikationer. Han har en gång ägt en Nissan Cube och en Ferrari 360 Modena. Samtidigt.
Mer från OVERSTEER:
Är en Cadillac CTS-V Wagon en bra familjebil?
Ja, Amerika fick en gång en Audi RS6
Det finns en NASCAR till salu på Autotrader för 24 000 dollar
.