David blir kung över Israel(A)
5 Alla Israels stammar(B) kom till David i Hebron och sade: ”Vi är ditt eget kött och blod.(C) 2 Förr i tiden, när Saul var kung över oss, var det du som ledde Israel på deras krigståg.(D) Och Herren sade(E) till dig: ”Du ska vara herde(F) för mitt folk Israel, och du ska bli deras härskare.(G)””
3 När alla Israels äldste hade kommit till kung David i Hebron, slöt kungen ett förbund(H) med dem i Hebron inför Herren, och de smorde(I) David till kung över Israel.
4 David var trettio år gammal(J) när han blev kung, och han regerade(K) fyrtio(L) år. 5 I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader,(M) och i Jerusalem regerade han över hela Israel och Juda i trettiotre år.
David erövrar Jerusalem(N)(O)
6 Kungen och hans män marscherade till Jerusalem(P) för att anfalla jebusiterna,(Q) som bodde där. Jebusiterna sade till David: ”Ni kommer inte in här, till och med de blinda och lama kan avvärja er”. De tänkte: ”David kan inte komma in här.” 7 Ändå intog David fästningen Sion(R) – som är Davids stad.(S)
8 Den dagen hade David sagt: ”Den som besegrar jebusiterna måste använda vattenschaktet(T) för att nå de ’lama och blinda'(U) som är Davids fiender”. Det är därför man säger: ”De ’blinda och lama’ kommer inte in i palatset.”
9 David bosatte sig sedan i fästningen och kallade den Davids stad. Han byggde upp området runt omkring den, från terrasserna(V) inåt. 10 Och han blev mer och mer mäktig,(W) eftersom Herren Gud den Allsmäktige(X) var med honom.(Y)
11 Nu sände Hiram(Z), kung i Tyrus, sände sändebud till David, tillsammans med cederträvirke, snickare och stenhuggare, och de byggde ett palats åt David. 12 Då visste David att Herren hade instiftat honom som kung över Israel och upphöjt hans rike(AA) för sitt folk Israels skull.
13 Efter att ha lämnat Hebron tog David fler bihustrur och hustrur(AB) i Jerusalem, och fler söner och döttrar föddes åt honom. 14 Dessa är namnen på de barn som föddes åt honom där:(AC) Shammua, Shobab, Nathan,(AD) Salomo, 15 Ibhar, Elishua, Nepheg, Japhia, 16 Elishama, Eliada och Eliphelet.
David besegrar filistéerna(AE)
17 När filistéerna hörde att David hade smörjts till kung över Israel, drog de upp i full styrka för att leta efter honom, men David hörde om det och gick ner till fästningen.(AF) 18 Filistéerna hade kommit och spridit sig i Refaims dal.(AG) 19 Så David frågade(AH) Herren: ”Ska jag gå och anfalla filistéerna? Skall du överlämna dem i mina händer?”
Herren svarade honom: ”Gå, för jag skall säkert överlämna filistéerna i dina händer.”
20 Så gick David till Baal Perazim, och där besegrade han dem. Han sade: ”Som vatten bryter ut, så har Herren brutit ut mot mina fiender framför mig.” Därför kallades den platsen Baal Perazim. 21 Filistéerna övergav sina avgudar där, och David och hans män tog dem med sig. AJ
22 Ännu en gång kom filistéerna upp och bredde ut sig i Refaims dal. 23 David frågade då Herren, och han svarade: ”Gå inte rakt upp, utan gå runt bakom dem och angrip dem framför poppelträden. 24 Så snart ni hör ljudet(AK) av marschering i poppelträdens toppar, rör er snabbt, för det betyder att Herren har gått ut framför(AL) er för att slå till mot filistéernas armé.” 25 David gjorde alltså som Herren hade befallt honom, och han slog ner filistéerna(AM) hela vägen från Gibeon(AN) till Gezer.(AO)