För mig har det inte funnits någon Gud som har bildats,
och det kommer inte att finnas någon efter mig.
Guds ord till profeten Jesaja är otvetydiga. Genom hela Bibeln förklarar Gud att han är den ende guden i hela skapelsen. Men det faktum att skriften nämner andra gudar verkar motsäga hans ord. Det finns i själva verket en stor mängd skriftliga bevis för att det finns många sådana ”gudar”.
Konfrontationen mellan Moses och de egyptiska trollkarlarna är kanske det mest synliga exemplet. I 2 Mosebok 7:10-12 står det: ”Så gick Mose och Aron till Farao och gjorde precis som HERREN hade befallt. Aron kastade ner sin stav framför Farao och hans ämbetsmän, och den förvandlades till en orm. Farao kallade sedan på vise män och trollkarlar, och de egyptiska trollkarlarna gjorde också samma sak genom sina hemliga konster. Var och en kastade ner sin stav och den blev en orm. Men Arons stav slukade deras stavar.”
Frågan är denna: hur utförde de egyptiska trollkarlarna riktig magi?
Exodus säger inte att egyptierna använde sig av fingerfärdighet. Det står inte att de lurade Mose med tricks. Det står att de ”gjorde samma saker”.
Egyptierna använde sig av en kraftkälla som inte kom från Gud.
Senare, i 2 Mosebok 12:12, förklarar Gud att han kommer att utföra domar ”över alla Egyptens gudar”. Detta förstärks när författaren till 4 Mosebok förklarar att ”Herren hade utverkat domar över deras gudar” i 4 Mosebok 33:4, vilket starkt antyder att Egypten hade sina egna gudar och att Gud besegrade dem.
Särskilt psalmerna är fulla av vittnesbörd om andra övernaturliga varelser, samtidigt som de bekräftar Guds dominans. Författaren till Psaltaren 86:8 förklarar att ”Det finns ingen som du bland gudarna, o Herre”, och 96:4 fortsätter med att säga: ”Ty stor är Herren och mycket att prisa, han är att vörda framför alla gudar”. Och listan fortsätter och fortsätter.
När Herren ger sitt folk de tio budorden var den allra första lagen som etsades in i stenen: ”Du skall inte ha andra gudar före mig”, vilket återigen antyder existensen av andra övernaturliga varelser. Den förbjöd inte bara dyrkan av falska avgudar. Den förbjöd dyrkan av andra gudar.
En annan biblisk händelse, som kanske är av ännu större betydelse än Moses kamp mot egyptierna, är Daniels möte med en ängel i Daniel 10:12. Ängeln talar till Daniel och berättar för honom att ”fursten i det persiska riket gjorde motstånd mot mig i tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de främsta furstarna, för att hjälpa mig, eftersom jag var kvarhållen där hos Persiens kung.”
En Guds ängel var kvarhållen i nästan en månad. Vad kunde göra detta? Denna ”kung av Persien” är uppenbarligen inte en människa. Vad är han? Och varför har denna varelse herravälde över Persien?
Vi finner svaret i Psalm 82, som förklarar dessa andra gudars natur.
”Gud står i de mäktigas församling, han dömer bland gudarna. Hur länge skall du döma orättvist och visa partiskhet mot de ogudaktiga? Försvara de fattiga och faderlösa, gör rättvisa åt de drabbade och behövande. Befria de fattiga och behövande; befria dem från de ogudaktigas hand. De vet inte, och de förstår inte heller; de vandrar omkring i mörkret; alla jordens grundvalar är instabila. Jag sade: ”Ni är gudar, och ni är alla den Högstes barn. Men ni skall dö som människor och falla som en av furstarna.”
Om de ”gudar” som nämns här i Psalm 82:1-7 var mänskliga härskare skulle vers 7 inte ha någon plats – det skulle inte finnas något behov av att tala om för en mänsklig människa att hon är dömd att ”dö som människor”.
Detta innebär ett problem. Vem exakt talar Gud till?
Vi kan dra slutsatsen att de övernaturliga varelser som Gud talar till i Psalm 82 var utsedda att regera över nationer, och att de på något sätt hade misslyckats med sin uppgift. De ”visade partiskhet mot de ogudaktiga”, bland andra överträdelser. De misslyckades med att regera med Guds fullkomliga rättvisa.
För att avslöja hemligheterna i Psalm 82 behöver vi bara se tillbaka på Daniel 10. I vers 20 säger ängeln som talar till Daniel: ”Vet du varför jag har kommit till dig? Snart ska jag återvända för att strida mot Persiens furste, och när jag går ska Greklands furste komma; men först ska jag berätta för dig vad som står skrivet i sanningens bok. Ingen stödjer mig mot dem utom Mikael, din furste.”
Mikael är en Guds ängel. Han är också en ”furste” – faktiskt Daniels furste. Det är troligt att Gud utsåg Mikael att vakta och regera över Israel. Och precis som Mikael, ängeln, styrde över Israel, styrde Persiens furste, likaledes en ängel, över Persien.
I Psalm 82 talar Gud till fallna änglar. De är ”gudarna”. Och i detta ser vi att den skenbara motsättningen mellan Bibelns påståenden om monoteism och dess skenbara bevis på andra gudar inte alls är någon motsättning. Änglarna är en del av Guds skapelse, oändligt underlägsna honom. Det finns fortfarande bara en Gud med stort ”G”.
Dessa ”gudar” är de ”furstendömen och makter” som Paulus talar om i Efesierbrevet 6:12, ”makterna i denna mörka värld och mot ondskans krafter i de himmelska rikena”.
Dessa fallna änglar är i Psalm 82 dömda till den död som profeteras i Uppenbarelseboken 20:10, när Satan och alla hans änglar kastas i eldsjön.
Men varför är denna information viktig? Varför är frågan om andra gudar, och uppenbarelsen att de är fallna änglar, relevant för den vanliga människan?
För att otaliga kulturer och folkgrupper genom historien har rapporterat om möten med det gudomliga – med varelser som inte är Gud. Dessa varelser har många namn – Odin, Zeus, Ra, Ashur, Baal och den hornade guden, bara för att nämna några.
Det är möjligt att dessa gudar, som genomsyrade myterna i nationer och riken, var fallna änglar som försökte bli dyrkade av människan. Var Dionysos en gång i tiden en himmelsk varelse? Vandrade Osiris en gång i tiden i himlens salar? Har Loke sett Guds ansikte?
Detta illustrerar dessa varelsers bedrägliga natur. De bibliska författarna trodde att de gamla hedniska religionerna drevs av varelser som var fientligt inställda till Gud, och att dessa övernaturliga varelser arbetade mot Guds planer och orsakade lidande för dem som de lurade. De antog skepnaden av ett antal välvilliga, men nyckfulla och ofullkomliga gudar som krävde tillbedjan. Och de fick det.
Så, ja – det finns många gudar. Men enligt skrifterna finns det bara en Gud, och han är oändligt överlägsen allt som han har skapat. Ändå måste vi vara försiktiga.
Om historien har lärt oss något så är det att vi är lätta att lura, och precis som dessa fallna änglar hade makt över antikens nationer, så kan de ha makt över den samtida världen på oändligt uppfinningsrika sätt.