Har du provat trichrome?
Trichrome-färgningen är en av de vanligaste specialfärgningarna i alla histologilaboratorier.
Den pedantiska betydelsen av ordet trichrome är ”trefärgad” och syftar på hur tekniken skiljer sig åt när det gäller färgning av vävnadsprover i tre färger.
Tecknet används dock numera faktiskt för att beskriva alla färgningsmetoder som använder två eller flera syrafärgämnen i kontrasterande färger för att selektivt färga olika grundläggande vävnadskomponenter.
Vad färgar trichrom?
Tekniken använder tre färgämnen för att ge olika färgning av olika vävnadstyper. Typiskt används de för att påvisa kollagen, ofta i kontrast till glatt muskulatur, men kan också användas för att framhäva fibrin i kontrast till röda blodkroppar. De kan också selektivt framhäva andra komponenter.
| Vävnadstyp | Färg med trikromfärgning |
| Kollagen, Ben | Grönblått |
| Muskulatur, Fibrin, Cytoplasma, | Röd |
| Röda blodkroppar | Gul eller röd |
| Kärnor | Mörkt rött-svart |
Vem använder sig av triklomfärgningar?
Dessa färgningar används ofta för både forskning och diagnostik. Forskare som studerar utvecklingen av sårläkning, eller utvärderar effekten av farmakologiska produkter som påskyndar den, undersöker till exempel rutinmässigt trikromfärgade vävnadssektioner för att mäta kollagenavlagring.
I diagnostiska laboratorier använder patologer ofta denna färg för att hjälpa till att besvara frågor som kan uppstå efter att ha undersökt rutinmässigt hematoxylin- och eosinfärgade sektioner. Särskilt denna färgning begärs rutinmässigt för att utvärdera sjukdomar i levern. Den kan vara särskilt värdefull vid undersökning av leverprover från patienter med skrumplever, där den kan ge användbar information om graden av fibros och därmed sjukdomsstadiet och sjukdomsförloppet.
Allmänna principer för färgningen
Under förfarandet appliceras Bouin-lösning (det ”betningsmedel” som fäster färgämnet på vävnaden) på vävnadssektioner för att intensifiera den slutliga färgen. Kärnorna färgas med järnhematoxylin. Cytoplasma och muskler färgas sedan rött med Biebrich scarlet-acid fuchsin. Efter behandling med polyaciderna fosfotungstiksyra (PTA) och fosfomolybdiksyra (PMA) färgas kollagenet med trichromblått som innehåller anilinblått (eller anilinljusgrönt som färgar kollagenet grönt). Slutligen används en ättiksyrelösning för att skölja sektionerna efter färgningen, vilket ger en mer delikat nyans av vävnadsfärgningen.
Olika tekniker för trichromfärgning
Det finns olika trichromrecept, som alla härstammar från patologen Claude L. Pierre Massons ursprungliga formulering från början av 1900-talet. Av de olika typerna av trichromfärgningar som finns tillgängliga är de som oftast används idag:
- Massons trichrom: Detta är en färgningsteknik i flera steg. Den använder polyaciderna PTA och PMA. Alla bets- och färgningssteg (som beskrivs ovan) utförs individuellt.
- Gomori’s Trichrome: Detta är en färgningsteknik med en metod i ett steg. Denna metod använder inte polysyror, och till skillnad från Massons motsvarighet kombinerar den alla reagenser i en enda lösning (förutom kärnfärgningen och Bouins betningsmedel) som appliceras på vävnadssektioner under en viss tid.
Vilken trikrom används vanligast i era laboratorier?
Har du ett favoritrecept för trichrome?
Har detta hjälpt dig? Dela gärna med dig till ditt nätverk.