J.K. Rowling, fotograferad på 86:e våningen på Empire State Building, New York. Torsdagen den 9 april 2015. (Foto/ Lumos)
J.K. Rowlings välgörenhetsorganisation Lumos har genomgått en dramatisk expansion och etablerade sig nyligen i USA. Nu har Lumos släppt en ny kortfilm som berättas av Rowling och som syftar till att uppmärksamma den skada som långvarig institutionell vård gör barn.
I den tre minuter långa filmen, Children Need Families Not Orphanages, talar Rowling passionerat om varför barn behöver familjer för att kunna växa och utvecklas, och hur institutionella miljöer inte kan tillgodose barnens biologiska och utvecklingsmässiga behov av individuell kärlek och omsorg.
Målet med Lumos är att omfördela vården av missgynnade barn bort från grupphem och barnhem och hitta fler sätt att stödja dem och deras familjer i samhället. För att ta itu med problemet förespråkar Lumos omskolning av institutionsanställda till samhällsbaserade hälsovårdare och socialarbetare och omställning av institutionsbyggnader för att inrymma samhällstjänster.
Stiftelsens målkunder: de åtta miljoner barn världen över som tas om hand på institutioner.
Med namnet efter den trollformel som ger ljus och som finns med i Harry Potter-böckerna har Lumos under det senaste decenniet arbetat i Central- och Östeuropa för att få ett slut på institutionalisering av barn, och nu expanderar man till Latinamerika och Karibien. Organisationen kommer särskilt att fokusera på Haiti, där man uppskattar att 80 procent av de 30 000 barnen på barnhem och institutioner faktiskt har föräldrar som inte kan ta hand om dem på grund av ekonomiska och sociala begränsningar.
Rowling var i New York i april för att tillkännage starten av Lumos USA, den amerikanska utposten för den ideella organisation som hon grundade 2005. Rowling sade att organisationen hoppas kunna dra nytta av USA:s generösa välgörenhetsgivande och dess globala inverkan på barnfrågor.
”Amerika ger en fenomenal mängd pengar”, sade Rowling nyligen. ”Vi skulle gärna se att det biståndet och den filantropin kanaliseras till system som stödjer barn inom sina familjer i stället för att separera familjer.”
Personalen vid Lumos USA kommer att inrikta sina ansträngningar på att bygga upp relationer med amerikanska beslutsfattare, givare både i USA och i USA. och internationellt, och stiftelser, för att uppmuntra dem att investera i att stärka familjer och förhindra onödig separation mellan familj och barn.
Den nya Lumos-videon som berättas av Rowling är också en del av Lumos agenda för att övertyga Förenta nationerna om att barn som bor på barnhem är ett samhällsproblem som är värt att uppmärksammas mer. Lumos vill att FN:s mål för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals, SDG) ska räkna in barn som lever utanför familjer som en kritisk indikator på framgång. Dessa mål är mycket viktiga för de internationella utvecklingsplanerna och kommer att inriktas på att genomföras från 2015-2030.
Lumos har publicerat ett antal artiklar om problemet med institutionalisering av barn, och Rowling skrev nyligen till FN för att föreslå att de ska införliva värdet av familj och upprätthållande av familjeband i sina mål för hållbar utveckling, som diskuteras och fastställs i september 2015. Den ideella organisationen leder för närvarande en kampanj som förespråkar att FN ska göra slut på institutionalisering av barn till en global prioritering.
Förra månaden anslöt sig Lumos till andra förespråkare för barn för att förebåda det slutliga utkastet till nya hållbarhetsmål, som inkluderade ”familjer” i måldokumentet och erkände betydelsen av ”sammanhållna samhällen och familjer” för att möjliggöra för barn och ungdomar att lyckas. De 17 hållbarhetsmål som hamnar på dagordningen kommer att röstas fram av FN:s generalförsamling senare den här månaden.
Släppet av animationsfilmen åtföljs av en nylansering av Let’s Talk Lumos, en interaktiv digital plattform som hjälper supportrar att engagera sig på nätet i Lumos uppdrag att avsluta institutionell vård av barn.
J.K. Rowling skriver passionerat om varför Lumos-uppdraget är så viktigt för henne och för framtiden för barn överallt. Hon berättar om de besök hon gjorde på barnhem och hur minnena fortfarande hemsöker henne: ”Jag visades in i ett rum fullt av helt tysta spädbarn. De hade lärt sig att gråt inte gav någon tröst och deras ointresse för ögonkontakt var skrämmande. Fotografen ville att jag skulle le. Jag ville gråta.”
Som före detta socialarbetare känner jag igen känslan. Den skada som barn på institutioner åsamkas är svår för de flesta människor att förstå och är påtaglig när man umgås med barn som har utsatts för övergrepp eller försummelse i institutionell vård. Men Rowlings mål är att stoppa institutionell vård av barn senast 2050.
”Den goda nyheten är att detta är ett problem som går att lösa helt och hållet.”
Lumos har gjort ett komplext arbete för att få slut på barnhemmen under de senaste tio åren, särskilt i länder i det forna Sovjetblocket som Tjeckien, Moldavien och Ukraina. Rowling anser att en ”vändpunkt” har nåtts, eftersom de flesta länder i den regionen nu har en plan för att stoppa institutionaliseringen av barn.