Jag har undersökt begreppet fri vilja och valfrihet. När jag uppmärksammar vad som händer märker jag att det bara finns verklighet (det som är). Å andra sidan är det som inte är bara ett koncept. Utan att överlagras av begrepp finns det bara den nakna verkligheten. Du kan göra detta just nu också. Kan du hitta något som inte är? Lägg märke till att även begreppet om det som inte är är verklighet (det som är), men bara som begrepp, inte verkligen som det som inte är.
Med tanke på att det bara finns verklighet, vilket verkar uppenbart (för mig), finns det inget annat alternativ. Det är så här det är. Begreppet val är att verkligheten skulle kunna vara på något annat sätt än så som den är. Valet är verkligt, men endast som ett begrepp.
Okej, men hur blir det när jag fattar ett beslut? När jag verkar fatta ett beslut är det en tanke eller ett koncept som uppstår som en del av verkligheten (det som är). Så ett beslut är en del av det som är. Det finns ingen alternativ verklighet där inget beslut fattas, utom när det framträder som ett koncept. Så helt klart verkar beslutet vara det enda som kan hända. Det verkar vara så det är: det finns inget sätt att bestämma sig för att fatta ett beslut; det finns bara ett.
Jag märker att jag inte vill att det ska vara så här. Jag vill ha ett val. För mig verkar vilja ha ett verkligt val också vara en del av verkligheten just nu; det finns inget annat sätt som det skulle kunna vara. Jag ifrågasätter detta ännu mer: Vad sägs om att jag bestämmer mig för något specifikt, till exempel att dricka ett glas vatten. Det finns ett antagande om en annan verklighet där jag bestämmer mig för att inte dricka ett glas vatten. Men den andra verkligheten existerar inte i verkligheten; den existerar bara som ett koncept. Det finns bara denna verklighet, denna verklighet där jag uppenbarligen bestämmer mig för att dricka ett glas vatten och överväger konceptet att inte bestämma mig för att dricka ett glas vatten.
När jag faktiskt dricker ett glas vatten (eller inte) existerar en alternativ verklighet där jag gör något annat bara som ett koncept. Så återigen ser man att det inte finns något verkligt val i handling, precis som det inte finns något verkligt val i tanke. Det finns inget verkligt val i någonting.
I själva verket fortsätter jag att leta efter fri vilja och val, men jag kan inte hitta det. Jag kan inte hitta en tid eller en plats där val skulle kunna ske, eftersom det alltid bara finns verklighet (det som är). Jag måste dra slutsatsen att valet inte existerar. Närhelst val tycks ske sker det bara som ett oundersökt koncept, utan konkret grund i verkligheten.
Jag undrar om insikten om detta skulle kunna hindra mig från att döma mig själv om skenbara val i det förflutna eller plåga mig om skenbara val i framtiden. Kanske är det sant, men jag har uppenbarligen inget val om huruvida självdömande eller plågori uppstår.
Så vad är konsekvensen av allt detta? Ingenting. Hur skulle det kunna förändra någonting? Det är bara något jag märkte.