Fritz V. är en pseudonym som Hans Asperger använde för att referera till sin första patient. Detta gör honom till den första personen i historien som identifierades som en person med Aspergers syndrom. Fritz uppvisade många beteendeproblem i barndomen och uppträdde i skolan, men han hade ett starkt intresse för matematik och astronomi, särskilt Isaac Newtons teorier. Fritz växte upp och blev professor i astronomi och löste ett fel i Newtons arbete som han ursprungligen upptäckte som barn. Mycket av det som Asperger lärde sig om tillståndet i dess tidiga dagar härrör från hans möten med Fritz, som han höll koll på under hela sitt liv.
Fritz V. föddes i juni 1933 i Österrike och skickades till Hans Asperger hösten 1939. Skolan hänvisade honom eftersom de ansåg att han var ”obildbar” redan första dagen där. Han hade allvarliga svårigheter med den sociala integrationen. Hans Asperger gav en mycket detaljerad rapport om Fritz och hans försök att förstå hans problem i sin fallrapport ”Autistic psychopathy” i Childhood. Fritz var föräldrarnas första barn. Enligt Asperger var hans mor en ättling till ”en av de största österrikiska poeterna” och hon beskrev sin familj som ”i den galna geni-mallen”. Hennes familj var intellektuella som skrev poesi ”ganska vackert”. Asperger lade märke till syndromets genetiska komponent här eftersom Fritz farfar och flera av hans släktingar hade uppvisat liknande drag och blivit utvisade från privatskolor ett flertal gånger. Hans farfar levde som en excentrisk enstöring vid tiden för Aspergers rapport. Han bodde ensam och var ”upptagen av sina egna tankar”. Fritz mamma uppvisade också ett liknande beteende som han. Hon hade dålig ögonkontakt, såg alltid ovårdad ut, klädde sig ganska dåligt och gick på ett mycket klumpigt, militärt sätt med armarna bakom ryggen. Hon hade problem med att kommunicera med sin familj och när det blev för stressigt hemma reste hon ensam till Alperna i flera veckor i sträck och lämnade resten av familjen att ta itu med saker och ting själva. Fritz far var tjänsteman och Asperger noterade att han var 55 år gammal när Fritz föddes. Fritz hade en normal förlossning. Hans motoriska utveckling var dock försenad och han var mycket klumpig, vilket oroade hans föräldrar. Han lärde sig att gå först vid fjorton månader. Han hade också problem med att lära sig självhjälpsfärdigheter som att tvätta och städa. Men han lärde sig också att prata mycket tidigare, vid tio månader, och uttryckte sig snabbt i formella meningsstrukturer ”som en vuxen”. Asperger noterade att Fritz redan i unga år aldrig gjorde vad han blev tillsagd och att han ofta avsiktligt gjorde raka motsatsen. Straff avskräckte honom inte. Han var rastlös och orolig och hade ”ett destruktivt behov”. Alla leksaker som lämnades i hans närhet skulle snart gå sönder. Han kom inte heller bra överens med andra barn. De ”gjorde honom upprörd” och en gång attackerade han ett barn med en hammare. Han brydde sig inte om faran för sig själv eller andra. Han blev utsparkad från dagis på första dagen. Han attackerade andra barn, gick runt nonchalant under lektionen och förstörde garderoben. Fritz brydde sig inte om att folk var upprörda över honom och verkade njuta av deras arga reaktioner på hans olydnad. Trots detta kramade han också ibland andra klasskamrater utan provokation. Asperger noterade att Fritz var likgiltig inför vuxnas auktoritet och använde ett slipande, informellt språk när han talade med dem (han använde det informella ”du” och aldrig det formella ”sie”). Han uppvisade också repetitiva rörelser som att slå, hoppa och echolera. Fritz hade dålig ögonkontakt och tittade aldrig på människor när han talade med dem. Han talade också med en tråkig, monoton röst. Han sjöng dock ibland ”Jag gillar inte att säga det” som svar på en fråga eller slog rytmer på föremål runt omkring honom. Han led av allvarliga magproblem när han åt oätliga saker som t.ex. pennor och när han slickade på borden. Han klarade sig mycket dåligt i idrottsundervisningen eftersom han var mycket klumpig och aldrig svängde i någon rytm. Han sprang ofta iväg från klassen eller började slå och hoppa upp och ner. När det gällde intelligenstester var det omöjligt att få ett bra mått på hans intelligens eftersom hans svar på testfrågorna varierade. Ibland hoppade han upp och rörde sig eller svarade bara med nonsens (Asperger antyder här att det kan vara avsiktligt) och andra gånger gav han ett svar som var avsevärt avancerat för sin ålder. Asperger noterade att det nästan verkade vara upp till slumpen. På vissa frågor skulle han ge ett mycket exakt svar och på andra skulle han mumla nonsens.
Mycket av det som Asperger lärde sig om syndromet och dess inverkan på hälsa och inlärning kan man se från hans samspel med Fritz. Han noterade de många beteendeproblem som Fritz hade och anmärkte att dessa problem som han hade från en ung ålder med att skapa relationer med sina föräldrar skulle leda till senare problem med sina lärare och kamrater. Barns utveckling bygger i hög grad på saker som ögonkontakt och förståelse för andra, vilket Fritz hade problem med. Asperger trodde att Fritz kunde känna känslor mycket lätt, men att problemen han hade var att visa dem. Många av de drag som har kommit att ses som viktiga kännetecken för Aspergers syndrom kan ses i Aspergers dokumentation om Fritz, bland annat svårigheter att umgås och förstå andras tankar, svårigheter att leva sig in i andra, specialintressen, motoriska problem, sensoriska problem, undvikande av andra klasskamrater och svårigheter att relatera till jämnåriga. Asperger rekommenderade sin mor att han skulle klara sig bättre med en privatlärare än i ett fullt klassrum, men att han trots detta skulle få vissa svårigheter att hålla fokus. Mycket av det som Asperger hade lärt sig av Fritz har bidragit till förståelsen av Aspergers syndrom i dag.