Elektrookulogrammet (EOG) mäter hornhinnans positiva stående potential i förhållande till ögats baksida. Genom att fästa hudelektroder utanför ögat nära laterala och mediala cantus kan potentialen mätas genom att patienten får flytta ögonen horisontellt en bestämd sträcka. Spänningen blir mindre i mörkret och når sin lägsta potential efter 8-12 minuter, den s.k. dark trough. När ljuset tänds stiger spänningen och når en topp efter cirka 10 minuter. När storleken på den ljusa toppen jämförs med den mörka dalgången bör det normala förhållandet vara nära 2:1. Ett förhållande mellan ljustopp och mörkertal på mindre än 1,7 anses vara onormalt. Ursprunget till elektrookulografiska potentialer är näthinnans pigmentepitel som interagerar med midretina. För att potentialen ska stiga i ljuset krävs både ett normalt pigmentepitel och en normal midretinal funktion. Den vanligaste användningen av elektrookulogrammet är att bekräfta bästa sjukdom. Bests sjukdom identifieras genom att en ägggul fundus uppträder och kan bekräftas genom att registrera både ett elektroretinogram (ERG) och ett elektrookulogram (EOG). ERG kommer att vara normalt och EOG kommer att vara onormalt. EOG används också för att spåra ögonrörelser.