Beskrivning
Stor vattensalamander med brett, tillplattat huvud. Ryggen är täckt av små vårtor och är vanligtvis grå till brun i färgen, ibland med oregelbundna mörka fläckar. I sällsynta fall är ryggen gulaktig, grönaktig eller svart. Det finns iögonfallande dorso-laterala rader av 7-10 gulorange vårtor, genom vilka revbenen kan sticka ut (Boehme et al 1999). Totallängd för hanar till 312 mm, upp till 286 mm för honor. Exemplar från norra Afrika är mindre än de från europeiska populationer. Stjärtlängden är mindre än nosens ventilationslängd. Svansen hos honorna är kortare än hos hanarna. Hanarna har också en bredare svansbas och fenor under häckningssäsongen. Under denna period utvecklar hanarna också nuptiala kuddar på frambenen och en rödaktig nyans på kroppen (Griffiths 1996).
Utbredning och livsmiljö
Ländernas utbredning från AmphibiaWebs databas: Marocko, Portugal, Spanien
|
|
Visa utbredningskarta i BerkeleyMapper. |
Arten finns endast i Spanien, Portugal och Marocko. Det finns dock en annan art i Afrika, P. poiretti, som ibland har betraktats som en underart till den spanska vattensalamandern. I Portugal finns den i hela landet, men endast i varma, icke bergiga områden, och är rikligare mot söder. I Spanien lever den huvudsakligen i den södra halvan av landet. Tidigare trodde man att den saknades på Medelhavskusten, men nya lokaler har upptäckts för det området. Utbredningsområdet korsar floden Ebro på Kataloniens kust och floden Duero på flera ställen och når upp till närheten av Burgos. Den nordligaste delen av utbredningsområdet ligger inte långt från staden Leon. För de andra geografiska ytterligheterna, i öster, Kataloniens kust, mellan Ebroflodens mynning och staden Tarragona. I det europeiska området finns de sydligaste populationerna i Tarifa, nära Gibraltarsundet. I Afrika når djuret Mogador. I väster den portugisiska kusten, mellan Roca Cape och Cavoeiro Cape. i Marocko finns arten i de fuktiga, halvfuktiga och halvtorra zonerna i den nordvästra delen av landet. Det marockanska utbredningsområdet bildar ungefär en triangel mellan de tre lokalerna Talmagaït, Safi och Ile d’Essaouira (Bons och Beniez 1996). Det verkar som om det iberiska blocket var ursprungsområdet för släktet Pleurodeles, vars fossil förekommer i de övre miocena lagren, och det kan ha korsat till Afrika under den messinska torrperioden. Differentieringen av de afrikanska formerna kan ha börjat i början av Pliocen, när Gibraltarsundet öppnades eller flodades av havet. P. waltl lever i små permanenta eller tillfälliga dammar med lugnt vatten. Även om dammarna kan vara små måste de helst vara djupa, vanligen minst en meter djupa när de är fulla. Arten kan tolerera viss organisk förorening och viss salthalt och kan leva med eller utan vattenvegetation. Den förekommer sällan på land och håller sig då nära vattnet. Eftersom den upptagna dammen ofta är kortvarig måste vattensalamandern vandra över land under regniga dagar för att hitta nya livsmiljöer. Denna art har också hittats i mörka grottor, på 60-70 meters djup, nära Ben Slimane, Boulhaut, Marocko (Schleich et al 1996).Även om P. waltl förekommer upp till 1200 meters höjd i Sierra de Loja (Granada), är den sällsynt ovanför 900 meter i både Europa och Afrika (Gasc 1997).
Livshistoria, abundans, aktivitet och speciella beteenden
Den reproduktiva perioden varierar över hela utbredningsområdet men sammanfaller vanligtvis med en våt period. I närheten av Leon börjar parningen i februari och pågår till april. I Extremadura däremot varar parningstiden från oktober till maj. I Katalonien börjar parningen i oktober och pågår till mars. Parningen sker i vattnet. Hanen håller fast honan med sina framben runt hennes. Detta skede kan pågå i flera timmar, upp till flera dagar. Därefter släpper hanen det ena benet och vänder huvudet mot honans svansriktning. Hanen släpper då en spermatofore och vänder honan så att hennes klocka är nära spermatoforen. Spermamassan tas in i honans klocka och lagras i spermatheca för befruktning. Två dagar efter befruktningen läggs äggen i små grupper om 9-20 stycken, vanligen fästa vid nedsänkta föremål eller växter. Under loppet av 2-3 dagar läggs sammanlagt 150 (för unga honor) upp till ca 1300 ägg. Äggen är 1,7 till 2 mm i diameter, med ett gelatinöst hölje på 5-7 mm i diameter. Kläckningen av de 11 mm långa larverna sker efter 13 dagar vid 18ºC. Förvandlingen sker vid 18ºC efter 100-110 dagar. Under naturliga förhållanden metamorfoserar larverna efter 3-4,5 månader, när de har en längd på mellan 53 och 110 mm. Vissa larver metamorfoserar aldrig och får neoteniska egenskaper. Neoteni har också observerats i fångenskap. I Spanien når ungarna en längd på 14 cm efter sitt första år och 17,5 cm efter sitt andra år. Därefter avtar tillväxten och blir oregelbunden. I fångenskap når dessa djur en ålder på 8-12 år, även om det antyds att de kan leva upp till 20 år eller ännu längre. De vuxna djuren livnär sig på vattenlevande blötdjur, maskar och insekter. När de hotas drar huden på kroppen ihop sig och trycker in revbenen genom de gulorange vårtorna på sidan av kroppen. Huden i detta område är rik på giftkörtlar och revbenen fungerar som giftiga taggar för att avskräcka angriparen. P. waltl kan producera ljud när den plockas upp (Boehme et al 1999).
Trender och hot
Arten lider av samma allmänna problem som drabbar alla amfibier, det vill säga förlust och förstörelse av lekplatser. Eftersom de dammar som djuren lever i ofta är små och tillfälliga är de svåra att skydda, och föroreningsproblem kan snabbt uppstå. Arten är ganska motståndskraftig och klarar höga nivåer av vattenförorening och trycket från rovdjur (främst hägrar, storkar och ormen Natrix maura). Den äter alla små rörliga byten, även växter och unga ormar, och kan byta diet när den huvudsakliga födokällan är knapp, och den kan också stanna länge utan föda. På så sätt kan populationerna vara relativt stabila även om de försvinner när biotopen förstörs. Vägförvaltning har ibland utplånat närliggande populationer. De nordligaste populationerna i Spanien och Portugal är särskilt sårbara och måste övervakas och deras populationer skyddas (Gasc 1997).
Möjliga orsaker till amfibiernas nedgång
Generell förändring och förlust av livsmiljöer
Föreläsning i Amazing Amphibians den 12 augusti 2013
Boehme, W., Grossenbacher, K. och Thiesmeier, B. (1999). Handbuch der Reptilien und Amphibien Europas, band 4/I:Schwanzlurche (Urodela). Aula-Verlag, Wiesbaden.
Bons, J. och Beniez, P. (1996). Amphibiens et Reptiles du Maroc (Sahara occidental compris). Asociacion Herpetologica Española, Barcelona.
Gasc, J.-P. (1997). Atlas över amfibier och reptiler i Europa. Societas Europaea Herpetologica, Bonn, Tyskland.
Griffiths, R.A. (1996). Newts and Salamanders of Europe. T. and A. D. Poyser, London.
Schleich, H. H., Kastle, W., and Kabisch, K. (1996). Amphibians and Reptiles of North Africa. Koeltz Scientific Publishers, Koenigstein.
Stumpel-Rieks, S. E. (1992). Nomina Herpetofaunae Europaeae. AULA-Verlag, Wiesbaden.
Skrivet av: Arie van der Meijden (amphibia AT arievandermeijden.nl), Research associate, Museum of Vertebrate Zoology, UC Berkeley
Första gången inlämnat 1999-12-24
Redigerat av Vance Vredenburg; Uppdaterat av Ann T. Chang (2013-08-12)
Species Account Citation: AmphibiaWeb 2013 Pleurodeles waltl: spansk vattensalamander <http://amphibiaweb.org/species/4278> University of California, Berkeley, CA, USA. Tillgänglig 26 mars 2021.