När flaggan vajar på ön kan parkbesökare ringa i en klocka på land så hämtar Dunn och Runge dem i en roddbåt för en rundtur på ön. Alla gäster uppmanas att ta ett föremål från igloen och lämna ett annat i utbyte. ”Våra ägodelar kommer att vara mer flytande än vad vi är vana vid att ha dem”, sade Runge. Dunn tillade: ”Andrea Zittel överlämnar ön till oss för att vi ska kunna tolka den till vårt konstverk. I gengäld vill vi låta allmänheten också sätta sin prägel.”
JEPPE HEIN I ”Bench Around the Lake” tar Heins ljusgula bänkar fantasifulla svängar och vändningar innan de ser ut att gräva en tunnel ner i marken och dyka upp igen flera tiotals meter därifrån, nära (eller i några fall långt ifrån) sjöns kant.
”När du väl börjar uppleva dem i en viss sekvens känner du sambandet mellan dem”, säger han. Under det senaste decenniet har denna danskfödda konstnär utforskat de sociala och politiska dimensionerna av att placera sina bänkar på offentliga platser. Här var han intresserad av att locka besökare att gå runt sjön i jakt på nästa bänk och att främja interaktion vid de olika viloplatserna.
”De är ett verktyg för kommunikation och skapar ett slags socialt lekrum”, sade Hein.
Alla 15 bänkar är funktionella, även om vissa är mer som en berg- och dalbana eller en rutschkana än som en stabil plattform, vilket gör att gästerna befinner sig i nära anslutning till vänner eller främlingar. Den som Hein kallar ”kyssbänken” är liten och har en sänka i mitten. ”När två personer sitter på den”, säger han, ”glider de in i varandra, vare sig de vill eller inte.”
ALFREDO JAAR Denna chilenskfödda konstnär, som är bosatt i New York, är känd för sina meditativa arkitektoniska utrymmen och har byggt ett stort torg i ett torg i parkens skogsområde med hjälp av staplade gabionkorgar fyllda med kalkstensstenar och spirande gräs. Det enda sättet att ta sig igenom den åtta fot höga ytterväggen är genom en mörk tunnel med en fyr av naturligt ljus i den bortre änden.