YELLOWSTONE NATIONAL PARK – Om du har vandrat i de nordliga Klippiga bergen på över 9 000 fot har du vandrat i en vitbjörktallskog.
Och om du har vandrat i Klippiga bergen sedan 2009 har du troligen vandrat genom en död och döende skog, som har fällts av ett utbrett utbrott av bergsgranskottbaggen.
På en vetenskaplig konferens i tisdags vid Mammoth Hot Springs, nära Yellowstones nordliga gräns, nämnde biologer klimatförändringen som en av de viktigaste orsakerna. Från 1980-talet till i dag har temperaturen bara gått i en riktning:
Döden är ett stort bekymmer för naturvårdare, biologer och förvaltare av offentlig mark, eftersom vitbjörktallen stöder hela ekosystemet. Björnar, gäss och andra skogsvarelser är starkt beroende av tallfrön för sin kost.
Om fröna försvinner är biologer rädda för vad som kallas en ”trofisk kaskad”, där hela näringskedjan förskjuts när en primärproducent försvinner.
Hårt drabbad
”Vitbjörktallen är både en grundart och en nyckelart”, säger Jesse Logan, en pensionerad entomolog från U.S. Forest Service. ”Vitbjörktallens hälsa är mycket nära kopplad till hela ekosystemets hälsa.”
Ökosystemet i Yellowstone, ett område som är lika stort som South Carolina och som sträcker sig över 31 000 kvadratkilometer över Montana, Wyoming och Idaho, har drabbats särskilt hårt av snytbaggeutbrottet.
Sedan 2009 har mer än 95 procent av de stora träden i regionen fallit offer för snytbaggeangreppen.
Den främsta drivkraften
”Vi ser detta som en scenisk händelse som har möjliggjort fler skalbaggehändelser”, säger David Thoma, en ekolog från National Park Service som studerar faktorerna bakom skalbaggeutbrottet. ”Temperaturen är den viktigaste faktorn.”
Varmare temperaturer gör det möjligt för skalbaggarna att övervintra. Fram till slutet av 1990-talet var vintertemperaturerna i höglandet ogästvänliga. Trettio års uppvärmning har gjort att vitbjörktallarna nu är utsatta för ett hot som de sällan såg.
Alla nyheter är dock inte dåliga.
Vissa träd har visat sig vara motståndskraftiga mot utbrotten. Andra växer i fickor, eller ”klimatrefugier”, som av olika skäl har skyddat träden från skalbaggarna. Thoma anser att sådana områden – även kallade ”mikrorefugier” – är viktiga för alla framtida förvaltningsinsatser.
”Begreppet mikrorefugier är en anledning till hopp”, säger Thoma. ”Detta är särskilt viktigt för att förvalta landskapet i den nya skalbaggenormen.”
Och de förhistoriska, eller ”paleo”, uppgifterna ger vissa ledtrådar om att trädet är tåligare än vad forskarna misstänker. Kol och gamla pollenuppgifter tyder på att det nischutrymme som vitbjörktallen behöver är mycket större än vad modellerna uppskattar.
Ett gammalt rekord
Vid bedömning av sjösedimentkärnor från regionen som sträcker sig 15 000 år bakåt i tiden fann ett team från Montana State University att vitbjörktallarna förekom i större utsträckning än i dag trots högre sommartemperaturer och högre brandfrekvens än i dag.
”Under de varmaste perioderna var vitbjörktallarna verkligen nöjda”, säger Cathy Whitlock, chef för Montana Institute on Ecosystems vid MSU, som ledde forskargruppen.
”Paleoperspektivet ger en riktigt bra inblick”, tillägger hon. ”Vi tittar mycket på nutiden …, men det ger dig inte perspektivet att titta på klimatförändringar.”
Logan är inte så säker. En helt ny temperaturregim skulle kunna försämra artens förmåga att återvända som den har gjort efter tidigare utbrott av skalbaggar. ”Det är svårt att föreställa sig att dessa skogar kommer att återhämta sig inom någon meningsfull tidsram”, säger han.
Ett avelsprogram
Det är inte i brist på försök: Forskare vid U.S. Forest Service förädlar träd som är motståndskraftiga mot torka och blårost, en annan sjukdom som förstör bestånd. Myndigheten planterade i år nästan 350 hektar rostresistent vitbjörktall i det större Yellowstone-ekosystemet, vilket är en del av ett pågående 15-årigt arbete för att hjälpa arten, säger Mary Frances Mahalovich, genetiker vid Forest Service.
Men två tredjedelar av skogen med vitbjörkstallskog i Yellowstone-regionen växer på mark som skyddas av antingen vildmarksstatus eller en nationalparksgräns – regioner där intensiv förvaltning ofta är ett anatema.
”Om vi ska göra någon form av förvaltning måste vi fundera på vad vildmark innebär”, sade Logan.
I slutändan, med temperaturer som beräknas stiga mer än vad som är möjligt även i de värsta scenarierna, kan mikrofugier och motståndskraft mot skalbaggar visa sig vara tillfälliga.
Polly Buotte, doktorand vid University of Idaho, har modellerat snytbaggeutbrott, dödlighet av vitbjörkskog och beräknade temperaturer. Hon säger att uppvärmningssignalen är ”ganska tydlig”.
”Vi som samhälle måste minska utsläppen, annars kommer dessa refugier bara att bli hospicer för vitbjörktallarna”, säger hon.