Det var 103 år sedan. För vissa verkar det som om det var igår. Chicago Cubs 1906 vann 116 matcher och förlorade bara 36 matcher, vilket ger en vinstprocent på 0,763.
Det finns inte många personer som skulle kunna nämna 1906 års Cubs lineup eller pitching staff. Så flyktigt är berömmelse.
Manager och förste baseman Frank Chance, den ojämförlige ledaren
Frank Chance spelade förste bas. Han slog 0,319, var delad i National League i slugging average med lagkamraten Harry Steinfeldt (,430) och ledde ligan med 59 stulna baser.
Chance var också manager för laget. Ja, det brukade finnas en position som kallades ”playing manager.”
Den sista playing manager
Baseballens sista playing manager hade fler träffar i karriären än Ty Cobb. Precis som Cobb var Pete Rose involverad med spelare, men till skillnad från Cobb får Rose inte bli medlem i en privat institution som anses hysa den störste av alla basebollspelare.
Tinkers to Evers to Chance
Chance var en del av det som en gång betraktades som den bästa dubbelspelskombinationen i basebollhistorien.
Joe Tinker spelade shortstop och kastade bollen till Johnny Evers, som sedan skulle skjuta till Chance för att slutföra dubbelspelet.
De flesta dubbelspel som trion någonsin vände under en säsong var 100.
The 1951 Philadelphia Athletics med Eddie Joost på shortstop, Pete Suder på andra och Fearless Ferris Fain på första basen ledde American League med 204 dubbelspel. Perspektiv är underbart.
Chance, Tinker och Evers är Hall of Famers.
Joe Tinker hade ett slaggenomsnitt på .262 under hela sitt liv och en fälttäthetsprocent på .938 under hela sitt liv.
Johnny Evers slog .270 och hade en fälttäthetsprocent på .955.
Innebär inte Pete Rose eller Shoeless Joe Jackson i Hall of Fame. När allt kommer omkring måste standarden upprätthållas.
Bill Mazeroski och Gary Carter
Vänta lite. Bill Mazeroski valdes in i Hall of Fame 2001 och Gary Carter kom in 2003. Mazeroski har ett slagsnitt på 0,260 i hela sitt liv, medan Carter slog ett robust 0,262. Ja, bara de bästa kommer in.
Harry Steinfeldt på tredje bas
Harry Steinfeldt spelade tredje bas ganska bra 1906. Han slog .327 och stal 29 baser, men han var inblandad i endast 13 dubbelspel och lämnades utanför Franklin P. Adams dikt.
Steinfeldt hade spelat för Reds som hjälpreda i början av sin karriär. År 1901 blev han Reds ordinarie tredje basist och är den enda tredje basist som någonsin har burit benskydd när han spelade denna position.
Det finns en intressant historia om Steinfeldt. År 1905 var han enligt uppgift missnöjd och påstods inte göra sitt bästa, vilket fick vissa att dra slutsatsen att han var färdig vid 27 års ålder.
Han deltog i endast 114 matcher 1905 och slog .271. Han byttes sedan till Chicago, där han hade sitt bästa år 1906.
Uttern
Cubs outfield bestod av Jimmy Sheckard till vänster, Jimmy Slagle i mitten och Wildfire Schulte till höger.
Schultes .281 var det högsta slaggenomsnittet bland trion, som tillsammans stal totalt 80 baser. Sheckard slog .262 medan Slagle slog .239. På 498 officiella slag hade Slagle åtta dubblar och sex tripplar.
Och Yankees-fans brukade klaga på Bubba Crosby.
Johnny Kling bakom plattan
Johnny Kling gjorde huvuddelen av fångsterna. Han, tillsammans med Chance och Steinfeldt, stod för det mesta av lagets offensiv.
Kling slog .312 med ett slugging average på .420 och 14 stulna baser. Kling var inte bara en enastående defensiv catcher. Han var också en biljardhaj.
Vintern 1908-09 vann Kling världsmästerskapet i fickbiljard och bestämde sig för att dra sig tillbaka från baseboll eftersom han var så bra på biljard. Tyvärr för Kling upprepade han inte sin titel som poolmästare och tvingades dra sig tillbaka från basebollen.
Attribut till ett adekvat offensivt lag
Cubs 1906 var ett anständigt offensivt lag med en enastående pitching. De hade i genomsnitt 4,55 poäng per match, vilket lätt ledde National League.
De slog 20 homeruns, men lagen gjorde mål genom att flytta fram löparna på de dagar då baseboll var baseboll. Cubs stal 283 baser och offrade löpare 231 gånger.
Great Pitching
Spelets namn är baseball, men det kan lika gärna vara pitching. År 1906 var National Leagues ERA 2,62. Cubs lag ERA var 1,75, eller nästan en run per match lägre än ligasnittet.
Mordecai ”Three Finger” Brown ledde laget med ett resultat på 26-6 och en ERA på 1,04.
Jack Pfiester var 20-8 med en ERA på 1,04.51 ERA och Ed Ruelbach var 19-4 med 1,65 ERA.
Giganterna vann 96 matcher och slutade 20 matcher från första plats.
The ”Hitless Wonder” White Sox
Statistik är intressant men kan vara missvisande. Chicago mötte Chicago i World Series.
Följande jämför lagen:
Batting Average: Cubs .262; Sox .230
Snitt på basen: Cubs .262; Sox .230
Snitt på basen: Cubs .323; Sox .295
Slugging Average: Cubs .323; Sox .295
Slugging Average: Cubs .339; Sox .286
Stolen Bases: Cubs .339; Sox .286
Stolen Bases: Cubs 283; Sox 214
ERA: Cubs 1,75; Sox 2,13
White Sox vann 93 matcher, eller 23 färre än Cubs. White Sox kallades för de ”hitless wonders” eftersom de praktiskt taget inte hade någon slagstyrka. Sox vann World Series.
Är statistik inte fantastisk?
http://www.baseball-reference.com/teams/CHC/1906.shtml
http://www.baseball-reference.com/managers/
http://www.baseball-reference.com/teams/PHA/1951.shtml
http://www.baseball-reference.com/t/tinkejo01.shtml
http://www.baseball-reference.com/m/mazerbi01.shtml
http://www.baseball-reference.com/c/cartega01.shtml
http://bioproj.sabr.org/bioproj.cfm?a=v&v=l&bid=916&pid=13585
http://www.retrosheet.org/
http://www.baseballlibrary.com/baseballlibrary/ballplayers/K/Kling_Johnny.stm
http://www.baseball-reference.com/leagues/NL_1906.shtml