Verklighetsförlust är förmodligen det mest karakteristiska symptomet på psykos. Jag har själv upplevt det. Låt oss prata om det!
Människor i en psykos är ofta avskilda från verkligheten. Vi uppfattar fortfarande vår omgivning, men på ett mycket modifierat sätt. Vi kan uppleva vanföreställningar eller hallucinationer. De förstör helt vår känsla för vad som är verkligt och vad som inte är det. Vi kan vara vilsna och förvirrade, oförmögna att förstå omvärlden eller fångade i vårt huvud utan möjlighet att kommunicera. Vi är helt överväldigade av för mycket sinnesintryck. Våra filter är trasiga. Jag hade förlust av självförtroende och kunde inte skilja mellan normala och speciella saker.
Det är svårt att få kontakt med oss. Vi kanske inte svarar på tal eller följer grundläggande regler för interaktion. Du kommer ibland inte att veta om vi hörde eller förstod något du sa. Våra svar på frågor och vårt allmänna beteende avslöjar kanske inte vad som pågår inom oss. Vi är ett mysterium. Vi kanske inte kan uttrycka oss. Vi kommer ibland att svara med en helt annan sak och du kommer inte att veta kopplingen mellan de två ämnena eller hur vi kom dit. Hela vårt uttryck av tankar kan vara hoppande, långsamt, konstigt.
Under mina första dagar på det psykiatriska sjukhuset svarade jag inte på tal, men jag stod runt och hoppade upp mycket. Och jag sa ”STOP!” vid varje tillfälle!
De andra patienterna på avdelningen var också ganska konstiga (och till och med skrämmande). En del höll på att prata med sig själva. Andra gick runt snabbt och lade inte märke till någon. Några var explosiva och blev arga och skrek utan anledning. Vissa verkade begravda i sina tankar. Några framhärdade i bisarra poser. De flesta av dem var så onormala att deras beteende var svårt att förutsäga.
Till försvar för psykopater: Vissa var också väldigt trevliga, roliga och ett bra sällskap :-). Vissa var ett nöje trots sina svåra skador.
Det tyska språket har kraftfulla ord för allt detta. Vi säger att någon är upplyft (”abgehoben”) och har förlorat all mark under fötterna. Vi säger också att vi lever i vår egen värld. Det träffar mitt i prick.