Under antiken trodde många vetenskapsmän att ljusets hastighet var oändlig och att det kunde färdas över vilken sträcka som helst omedelbart. Den italienske fysikern Galileo Galileo Galilee var en av de första som försökte mäta ljusets hastighet. I början av 1600-talet utarbetade han ett experiment där två personer med täckta lyktor stod på ett känt avstånd från varandra. Den ena personen blottade sin lykta och så snart den andra personen såg ljuset blottade han sin egen lykta. Galileo försökte registrera tiden mellan lanternans signaler men misslyckades eftersom avståndet var för litet och ljuset helt enkelt rörde sig för snabbt för att kunna mätas på detta sätt.
Omkring 1676 blev den danske astronomen Ole Roemer den förste som bevisade att ljuset färdas med en ändlig hastighet. Han studerade Jupiters månar och noterade att deras förmörkelser ägde rum tidigare än förutspått när jorden befann sig närmare Jupiter och skedde senare när jorden befann sig längre bort från Jupiter. Roemer resonerade att detta var resultatet av att ljuset rörde sig med en begränsad hastighet; det tog längre tid att nå jorden när Jupiter var längre bort.
Under de följande århundradena arbetade ett antal andra vetenskapsmän med att bestämma ljusets hastighet och med hjälp av förbättrade tekniker kom de fram till allt noggrannare beräkningar. Den franske fysikern Hippolyte Fizeau anses ha gjort den första icke-astronomiska mätningen, 1849, med hjälp av en metod som gick ut på att skicka ljus genom ett roterande tandhjul och sedan reflektera det tillbaka med en spegel som var placerad på ett betydande avstånd. En av de första exakta beräkningarna av ljusets hastighet gjordes på 1920-talet av den amerikanske fysikern Albert Michelson, som utförde sin forskning i bergen i södra Kalifornien med hjälp av en åttasidig roterande spegelapparat. År 1983 fastställde en internationell kommission för mått och vikt ljusets hastighet i ett vakuum till den beräkning som vi använder i dag: 299 792 458 meter per sekund (186 282 miles per sekund) – en hastighet som skulle kunna cirkulera runt ekvatorn 7,5 gånger på en enda sekund.