Varje år firar de flesta stater något speciellt. Deras självständighetsdag, monarkens födelsedag (Thailand, Japan, Oman eller Nederländerna), skyddshelgonets dag (Irland), början på en revolution (Iran, Frankrike eller Egypten) eller deras konstitution (Norge och Polen). I Sydafrika är frihetsdagen, som firas den 27 april, en av dem. Den markerar den första dagen då alla landets medborgare lade sin röst på en demokratisk regering för 24 år sedan.
Dagens betydelse i Sydafrikas historia kan inte underskattas. Den fångar idealet om politisk demokratisering, ett nytt grundkontrakt i form av den nya konstitutionen. Och en grundläggande förändring av landets maktförhållanden.
Att valet var också förknippat med föreställningen om ett ”nytt Sydafrika”. Detta innefattade en ny statlig identitet som utgick från en ny definition av medborgarskap, nya nationella symboler samt nya former av statlig representation. Det innefattade också nya diplomatiska förbindelser och nya nationella idrottslag samt att landet accepterades som medlem i Afrikanska enhetsorganisationen (OAU). Även internationella organisationer började acceptera den.
Med 24 års eftertanke, vad var betydelsen av den dagen?
En fredlig övergång
Valet 1994 markerade den punkt där de konstitutionella förhandlingarna hade nått en fredlig punkt utan återvändo. Det står i stark kontrast till valvåld eller instabilitet i många delar av världen, t.ex. i Kenya och Zimbabwe, Elfenbenskusten eller Ukraina.
Den andra stora skillnaden är att i de flesta länder måste nya konstitutioner godkännas genom en nationell folkomröstning innan de kan genomföras. I Sydafrika ratificerade valet det framförhandlade avtalet och blev därmed det nya Sydafrikas sociala kontrakt.
Under de två år som följde måste den slutliga konstitutionen förhandlas fram. Men det faktum att de 34 förhandlade konstitutionella principerna var bindande för den konstitutionella församlingen innebar att den konstitutionella ramen redan 1994 var gjuten i sten.
Väljedagen 1994 konkretiserade begreppet ”det nya Sydafrika”. Den representerade det överväldigande stödet för en konstitution som fastställde ett icke förhandlingsbart demokratiskt värdesystem. I praktiken innebar det att de konstitutionella värderingarna i avsnitt ett i konstitutionen endast kunde ändras av en 75-procentig majoritet i nationalförsamlingen. Dessa värden omfattade icke-rasialism, icke-sexism, en enad stat och regelbundna val.
Ovanpå de demokratiska värdena förankrade den 27 april också värderingar som understryker övergången. Dessa omfattade politisk tolerans, försoning, nationsbyggande, dialog och förhandling samt mångfald. Tillsammans med de moraliska värderingarna om offentlig service, socioekonomisk omvandling och Sydafrikas internationella ansvar för att främja befrielse, demokrati och mänskliga rättigheter fastställdes en politisk kultur i mycket idealistiska termer.
Men det ”nya Sydafrika” har under det senaste decenniet blivit trasigt och sönderslitet. ”State capture” förkroppsligade det faktum att den offentliga tjänstesektorn ersattes av elitism, karriärpolitik och nypatrimonial berikning.
President Cyril Ramaphosas inträde i den nationella politiken skulle utan tvekan kunna vara början på en ”andra övergång”. Det skulle kunna markera den punkt där ett plågat Sydafrika övergår till att bli ett förnyat Sydafrika. Det är om det i praktiken är i linje med hans presidentmantra om förnyelse och enhet, först och främst inom Afrikanska nationalkongressen men också i allmänhet.
Den 27 april 2018 kan därför innebära en skillnad: en förnyelse och en återgång till värderingarna i det sociala kontraktet från 1994, och, vilket är viktigt, början på ett nytt kontrakt om ett socioekonomiskt paradigmskifte. Det faktum att statens fångenskap involverade och kontaminerade det privata näringslivet så allvarligt har skapat ett moget ögonblick för en omfattande omprövning av dess roll. Skulle till exempel 1994 års värderingar om nationsbyggande kunna omvandlas till värderingar om ekonomibyggande? Ekonomisk integration, försoning, enhet och respekt för mänsklig värdighet skulle då vara en bekräftelse på 1994.
Omprövning av frihetsdagen
Som nationell symbol bör den 27 april övervägas tillsammans med Sydafrikas andra allmänna helgdagar. Dessa inkluderar dagen för mänskliga rättigheter, ungdomsdagen, kvinnodagen, kulturarvsdagen och försoningsdagen. Alla dessa bidrar till vad som utgör ”frihet” i landet. Kanske borde den 27 april därför inte kallas Frihetsdagen, utan Sydafrikadagen. Detta skulle betona den konstitutionella och demokratiska omvandling som den symboliserar. Och dess betydelse för den sydafrikanska staten, som en del av ett bredare ”frihets”-koncept.