av Gina Florio
Jag har alltid varit en sucker för en bra utmaning. Kanske är det på grund av tävlingslusten i mig, eller kanske beror det på min kärlek till allt som har med fitness att göra, men vad det än är så brukar jag vara en av de första som anmäler sig till en träningsutmaning. Och som en person som för närvarande jagar booty gains i viktrummet var jag nyfiken på att se vad som skulle hända om jag åtog mig att göra 100 knäböjningar varje dag i två veckor.
Självklart pratar vi om 100 air squats här. Det fanns inte en chans att jag skulle göra 100 vädrade knäböjningar på en gång – det är en nivå av konditionsmasochism som till och med jag artigt skulle avböja att delta i. Men haken var att jag var tvungen att göra alla 100 knäböjningar under ett och samma pass, vilket innebär att jag inte kunde dela upp dem under dagen. Efter att tidigare ha tillbringat två år av mitt liv som CrossFit-junkie visste jag dock att det var mycket svårare än vad det låter på ytan att göra ett stort antal air squats.
Min booty och jag klarade oss igenom de två veckorna i ett stycke, och här är de fyra viktigaste lärdomarna jag samlade in från att göra den här utmaningen.
Det kändes mer som konditionsträning än något annat
Om du gör 100 repetitioner av något slutar det med att det känns som konditionsträning. Du börjar svettas, flämta och svära. Ditt kardiovaskulära system sparkas igång och din hjärtfrekvens ökar, vilket får dig att känna dig tuff och fulländad. Efter ungefär 50 knäböjningar andades jag som om jag just hade tagit en rask löprunda runt kvarteret, och i slutet av alla 100 repetitioner torkade jag svettpärlor från pannan.
Som ivrig tyngdlyftare märkte jag att den här utmaningen kändes mycket mer som konditionsträning än styrketräning – och det är inget fel med det. Faktum är att det fanns en dag då jag var så trött efter att ha gjort mina 100 knäböjningar att jag bestämde mig för att hoppa över mitt StairMaster-kardioprogram. Mina ben hade fått nog för dagen.
Jag såg inga betydande förändringar i min rumpa
Fototot till vänster togs strax innan jag började knäböja häcken av mig, och fotot till höger togs strax efter att utmaningen avslutades. Som ni kan se är det ingen egentlig skillnad på min rumpa – eller mina lår, för den delen. Jag har hört från många olika tränare att du måste lägga till vikter i din rutin för underkroppen om du vill se vinster i rumpan, och jag är det levande beviset på att det är sant. Air squats räckte helt enkelt inte till för att få min rumpa att växa.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Det byggde upp uthålligheten i min underkropp
I slutet av den andra veckan märkte jag under mina HIIT-kardioträningspass och några av mina uthållighetspass att mina ben kunde gå den extra vägen. Eftersom de hade konditionerats för att klara en ohygglig mängd knäböj varje dag var de bättre förberedda för att klara de sista repetitionerna av box jumps eller den allra sista milen. Det var spännande att se – allt mitt hårda arbete betalade sig, även om det var på det minsta av sätt!
Det förbättrade inte min styrketräning
Jag behöll fortfarande samma tyngdlyftningsprogram under hela min utmaning, så jag körde fortfarande tre pass i veckan för nedre delen av kroppen med fokus på ben, hamstrings och glutes. Jag brukade göra 100 knäböjningar före mitt styrketräningspass för att bli ordentligt uppvärmd inför de tunga vikterna. Jag såg dock inga betydande förbättringar i mina rörelser i underkroppen, som t.ex. dödlyft, front squats och hip thrusts. Även om det förvisso har sina fördelar att göra 100 knäböjningar om dagen, är det inte en av dem att bli starkare i viktrummet.
Som jag nämnde tidigare kändes den här utmaningen mer som konditionsträning än något annat, och konditionsträning är traditionellt sett inte känd för att hjälpa dig att nå nya höjder i ditt tyngdlyftningsprogram. Det tog inte nödvändigtvis bort mina pass för nedre kroppen, men det gav mig definitivt ingen extra styrka att slutföra dem.
Det var nästan för lätt på slutet
Du skulle bli förvånad över hur snabbt din kropp anpassar sig till nya rörelser. På dag 10 började jag märka att jag kunde ta mig igenom hela setet utan att egentligen svettas. Utan att lägga till motstånd eller ytterligare vikt började jag att platåa. Så med alla utmaningar, oavsett om det är i två veckor eller 30 dagar, om du verkligen vill se förbättringar och genombrott, måste du kanske stegvis göra det svårare för dig själv allteftersom tiden går.
Denna artikel publicerades ursprungligen på PopSugar. Den återges med tillstånd från författaren.