Inspirerade av demonstrationer i Tunisien och Egypten började civila jemeniter demonstrera mot sin regering i början av 2011. Det särskilda målet för deras demonstrationer var den dåvarande presidenten Ali Abdullah Saleh, som hade kontrollerat landet sedan 1990. Till en början var protesterna relativt tolererade. Under några månader blev dock Saleh-regeringens svar på de folkliga demonstrationerna allt hårdare, vilket kulminerade med att dussintals demonstranter dödades i mars 2011. Det våld som användes för att skingra protesterna mot Saleh fick många regeringstjänstemän och militärer att avgå, vilket i kombination med fortsatta protester pressade Saleh att underteckna ett avtal om maktöverföring i slutet av 2011. Detta avtal om maktöverföring förverkligades i och med att Abdrabbuh Hadi valdes till statschef 2012. Det var ursprungligen tänkt att han skulle inneha ämbetet i två år, under vilka han skulle leda utarbetandet av en ny konstitution och förbereda presidentvalet 2014.
När denna övergångsprocess var avslutad bröt dock konflikten återigen ut i Jemen. Under 2014 tog den väpnade Houthirörelsen successivt kontroll över viktiga regeringsbyggnader och bostäder i Jemens huvudstad Sanaa, i protest mot reformer av bränslesubventioner och för att påstås vilja ha större inflytande över den nya konstitutionen. Det som började som en ockupation blev så småningom en total statskupp och Hadi avgick från sitt ämbete 2015. Denna kupp utlöste ett inbördeskrig i Jemen, vilket i sin tur föranledde Saudiarabiens regering att ingripa.
I februari 2020 fortsätter striderna i hela Jemen, mellan Houthiregeringen (känd som Högsta politiska rådet), Hadi-trogna lojalister med stöd av saudiarabiska styrkor och al-Qaida-krigare som försöker dra nytta av konflikten för att etablera en ny bas. Hela landet befinner sig i ett grepp av en humanitär kris, med bland annat hög sjukdomsfrekvens, förflyttningar och osäker livsmedelsförsörjning. Nästan tio år efter jasminrevolutionen är Jemens politiska framtid fortfarande mycket osäker.