Kredit: Atlas Image courtesy of 2MASS/UMass/IPAC-Caltech/NASA/NSF
T Tauri-stjärnor, som fått sitt namn efter den första observerade stjärntypen, är variabla stjärnor som uppvisar både periodiska och slumpmässiga fluktuationer i sin ljusstyrka. De är nybildade (< 10 miljoner år gamla) stjärnor med låg till medelhög massa (< 3 solmassor) med centrala temperaturer som är för låga för att kärnfusionen ska ha startat. I upp till ytterligare ~100 miljoner år kommer den utsända strålningen helt och hållet att komma från den gravitationsenergi som frigörs när stjärnan drar ihop sig under sin egen gravitation. T Tauri-stjärnor utgör därför ett mellanstadium mellan riktiga protostjärnor (t.ex. YY Orionis-stjärnor) och huvudsekvensstjärnor med låg massa (väteförbränning) som solen.
De närmaste T Tauri-stjärnorna till oss finns i molekylmolnen Taurus och ρ-Ophiuchus, båda på cirka 400 ljusårs avstånd. Den prototypiska T Tauri-stjärnan – T Tauri själv – ingår i ett nära binärt system med en mindre, svagare följeslagare. Detta syns på den högupplösta infraröda bilden nedan. Denna bild avslöjar också komplexiteten i denna miljö, med antydningar av stjärnvindar och jetstrålar som visar att åtminstone vissa T Tauri-stjärnor interagerar med sin omgivning.
Både T Tauri-stjärnornas vindar och jetstrålar tros drivas av material som faller ner på centralstjärnan via den ackretionsskiva (eller protoplanetära skiva) som man har observerat att den omger många av dem. Planeter kommer också att bildas från denna protoplanetära skiva och vissa kan överleva och bilda ett planetsystem som omger den nyfödda stjärnan.
En högupplöst infraröd bild av det binära T Tauri-systemet. Den svaga följeslagaren till T Tauri kan ses (T Tauri South), liksom tecken på stjärnvindar och jetstrålar.
Kredit: Image courtesy of C. and F. Roddier Institute for Astronomy, Honolulu, Hawaii |
T Tauri-stjärnan HH-30 visar ”kulor” av material som sprider sig längs en jet.
Kredit: NASA, A. Watson (UNAM), K. Stapelfeldt (JPL), J. Krist (STScI) och C. Burrows (ESA/ STScI) |
Variabiliteten hos T Tauri-stjärnor har ett antal potentiella källor:
- De slumpmässiga variationerna (med tidsskalor från minuter till år) kan orsakas av instabiliteter i ackretionsskivan (som också ger upphov till de ”kulor” av material som man kan se i HH-30:s jet ovan), utbrott på stjärnans yta, eller helt enkelt av att de skymmas av närliggande damm- och gasmoln.
- De periodiska (regelbundna) variationerna (med tidsskalor på dagar) är nästan säkert förknippade med enorma solfläckar på stjärnans yta som passerar in och ut ur synfältet när stjärnan roterar.