RAM står för Random Access Memory och är ett litet högpresterande minne som används av datorn för att arbeta internt och lagra data som måste nås snabbt. Slumpmässig åtkomst innebär att du kan komma åt vilken del av minnet som helst direkt utan att behöva läsa de föregående delarna först. Den andra typen av minne kallas sekventiellt minne och är naturligtvis mycket långsammare, eftersom man innan man läser den tredje gigabyte måste komma åt den första och den andra gigabyte. Tänk dig ett ljudband eller en cd-skiva som roterar på sig själv och rör sig framåt och bakåt för att läsa den ena eller andra delen. I RAM-minnet är åtkomsten omedelbar, den behöver inte gå framåt eller bakåt, den går direkt till den plats där informationen finns.
RAM-minnet är som sagt ett minne, men det skiljer sig mycket från minnet i en hårddisk eller en pendeldisk. När datorn stängs av eller startas om raderas RAM-minnet helt och hållet när den stängs av eller startas om. Den används alltså bara för att lagra data när datorn är på. En annan av dess egenskaper är just dess snabbhet, mycket snabbare än en hårddisk, en dvd, ett bärbart minne…
RAM-minnet används i allmänhet för att ladda operativsystemet så snart datorn startar, och sedan olika program och data som datorn kommer att använda när den arbetar i allmänhet (instruktioner för video, tangentbord, mus…). När ett program startas läses det från disken där det är lagrat och försöker ladda in sig självt i RAM, så att datorn kan komma åt det mycket snabbare när den arbetar. Detta är vad vi brukar kalla att ”ladda” ett program, och det är därför som det vanligtvis tar längre tid att starta ett program. Tänk om den var tvungen att läsa data från disken varje gång den måste utföra en instruktion. Programmet skulle bli mycket långsamt.
Det finns flera olika typer av RAM-minne, beroende på deras syfte, och de har också utvecklats med tiden i takt med att datorerna har utvecklats. I allmänhet finns det två huvudtyper, DRAM (Dynamic RAM) å ena sidan, som är långsammare eftersom det är dynamiskt och därför måste uppdateras kontinuerligt, vilket innebär att tid går förlorad. Det är vanligtvis huvudminnet, eftersom det är billigare. Å andra sidan har vi SRAM (Static RAM), som inte behöver uppdateras och som är mycket snabbare, men också dyrare eftersom det använder transistorer i stället för kondensatorer.
Utöver dessa finns det många fler typer, och man kan också skilja på hur minnet är placerat, t.ex. SIMM (Single Inline Memory Module), som kännetecknas av att minnesmodulerna är placerade i en rad, och DIMM (Double Inline Memory Module), där de är placerade i två rader (och är snabbare)….etc.
Ett särskilt omnämnande bör göras av det så kallade cacheminnet, som inte är något annat än en liten del av RAM-minnet, vanligtvis SRAM, som används för beräkningar och processer som kräver högre hastighet eller som behövs mycket ofta. Vissa enheter kan också använda DRAM-minne för att påskynda sina processer som en cache, där data lagras tills de kan sparas i enheten. Beroende på vilken enhet som använder den kan vi tala om diskcache, skrivarcache… etc…
Som vi kan se är huvudproblemet med RAM-minnet dess ringa storlek, vilket innebär att allt som är önskvärt inte alltid kan laddas in i RAM-minnet. Det är därför som mängden RAM-minne kan vara en hastighetsbegränsare som är lika viktig eller viktigare än själva processorn, och det är också anledningen till att RAM-minnet kallas för en dators huvudminne och är en av de parametrar som ska beaktas när man köper en dator.