Lin Biao föddes 1908 i Wuhan i Kina som son till en godsägare. Vid 18 års ålder gick han med i det socialistiska ungdomsförbundet. Han gick på Whampoa Military Academy där han träffade Zhou Enlai. 1926 deltog han i Nordexpeditionen för att förtrycka de krigsherrar som hade styrt landsbygden sedan monarkins sammanbrott 1911.
Om 1927 trädde Chiang Kai-Shek fram som ledare för Kuomintang. Han genomförde nu en utrensning som eliminerade kommunisterna från organisationen. De kommunister som överlevde, däribland Lin Biao, lyckades etablera Jiangxi-sovjeten.
Nationalisterna införde nu en blockad och Mao Zedong bestämde sig för att evakuera området och etablera ett nytt fäste i nordvästra Kina. I oktober 1934 begav sig Mao, Lin Biao, Zhou Enlai, Zhu De och cirka 100 000 män och deras anhöriga västerut genom bergsområden.
Marschörerna upplevde fruktansvärda svårigheter. De mest anmärkningsvärda passagerna omfattade korsningen av hängbron över en djup ravin vid Luting (maj 1935), resan över Tahsueh Shanbergen (augusti 1935) och träskmarkerna i Sikang (september 1935).
Marschörerna tillryggalade ungefär femtio mil om dagen och nådde Shensi den 20 oktober 1935. Det uppskattas att endast cirka 30 000 överlevde den 8 000 mil långa marschen.
Lin Biao spelade en viktig roll i utvecklingen av den militära taktiken gerillakrigföring. Så snart japanerna kapitulerade inledde de kommunistiska styrkorna ett krig mot nationalisterna under ledning av Chiang Kai-Shek. Han skadades allvarligt 1938 och fick medicinsk behandling i Sovjetunionen.
Lin Biao blev befälhavare för Nordvästra folkets befrielsearmé 1945. Lin Biaos strategi var att överlåta städerna till nationalisterna och koncentrera sig på att vinna böndernas stöd på landsbygden. Han isolerade de nationalistiska trupperna i deras garnisoner och tvingade gradvis enhet efter enhet att kapitulera. År 1948 hade hans soldater erövrat hela Manchuriet.
Lin Biaos armé spelade också en viktig roll i erövringen av Peking, Wuhan, Guangzhou och ön Hainan. Folkets befrielsearmé fick gradvis kontroll över hela landet och den 1 oktober 1949 tillkännagav Mao Zedong att Folkrepubliken Kina hade inrättats.
Lin Biao var ansvarig för de kinesiska styrkorna under Koreakriget (1950-53) och befordrades till marskalk 1955. Som försvarsminister arbetade han nära Mao Zedong under kulturrevolutionen. Den 3 september 1966 höll Lin Biao ett tal där han uppmanade elever i skolor och högskolor att kritisera de partifunktionärer som hade påverkats av Nikita Chrusjtjovs idéer.
Mao och Lin Biao var bekymrade över de partiledare som Liu Shaoqi, som förespråkade införandet av ackordsarbete, större löneskillnader och åtgärder som syftade till att undergräva kollektivjordbruk och fabriker. I ett försök att få bort de makthavare som föredrog den sovjetiska kommunismmodellen, mobiliserade Mao studenter och unga arbetare som sina rödgardister för att angripa revisionister i partiet. Mao berättade för dem att revolutionen var i fara och att de måste göra allt de kunde för att stoppa uppkomsten av en privilegierad klass i Kina. Han hävdade att detta var vad som hade hänt i Sovjetunionen under Josef Stalin och Nikita Chrusjtjov.
Det var Lin Biao som sammanställde några av Maos skrifter i handboken The Quotations of Chairman Mao (Ordförande Maos citat) och ordnade så att varje kinesisk medborgare fick ett exemplar av det som kom att kallas Lilla Röda boken.
Zhou Enlai gav först sitt stöd till kampanjen, men blev orolig när strider bröt ut mellan rödgardisterna och revisionisterna. För att uppnå fred i slutet av 1966 krävde han att dessa attacker mot partifunktionärer skulle upphöra. Mao Zedong behöll kontrollen över kulturrevolutionen och kunde med stöd av armén fördriva revisionisterna.
Kulturrevolutionen tog slut när Liu Shaoqi avgick från alla sina poster den 13 oktober 1968. Lin Biao blev nu Maos utpekade efterträdare. Han var också en anhängare av Fyra gängets grupp.
I september 1971 omkom Lin Biao i en flygplanskrasch i Mongoliet. Den officiella förklaringen som gavs då var att han hade varit inblandad i en misslyckad komplott för att döda Mao Zedong och att han dödades när han flydde till Sovjetunionen.
