MarCO-B, en av de experimentella Mars Cube One (MarCO) CubeSats, tog dessa bilder när den närmade sig Mars. Foto: NASA/JPL-Caltech
Två små satelliter som lanserades med NASA:s landare Mars InSight i maj 2018 har varit utan kontakt med uppdragsledarna på jorden i lite mer än en månad.
Med namnet Mars Cube One eller MarCO som förkortning var minisatelliterna, som var och en var ungefär lika stor som en portfölj och som fick smeknamnen WALL-E och EVE efter karaktärer i en Pixar-film, de första små satelliterna som lanserades i djupa rymden.
De små satelliterna representerar en ny teknik som är billigare än satelliter i standardstorlek och som potentiellt skulle kunna användas för mycket avlägsna uppdrag, inklusive ett eventuellt robotbesök till exoplaneten som kretsar kring Proxima Centauri, stjärnan som ligger närmast solsystemet.
Marcos CubeSats innan de stuvas in och förbereds för uppskjutning. Foto: NASA
De båda CubeSats, vars kostnader på 18,5 miljoner dollar finansierades av NASA:s Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Pasadena, Kalifornien, har placerats i en elliptisk solomloppsbana och befinner sig nu en bra bit bortom Mars.
WALL-E, som senast kommunicerade med jorden i december, är nu på väg mot Mars. EVE, som senast kontaktade jorden den 4 januari, är nästan 3,2 miljoner kilometer från Mars.
Både WALL-E och EVE byggdes vid JPL. NASA planerar att återanvända en del av de reservdelar som användes vid deras konstruktion, t.ex. antenner, experimentella radioapparater och framdrivningssystem, för att bygga ytterligare CubeSats som ska skjutas upp inom en snar framtid.
En viktig fördel med CubeSats är att varje CubeSats har sina egna navigations- och kommunikationssystem.
Om flera månader kommer CubeSats elliptiska omloppsbanor att föra dem närmare solen. Uppdragets forskare kommer då att försöka återfå kontakt med dem, men även om det misslyckas ses MarCO-uppdraget som en framgång och en milstolpe i användningen av denna nya, fortfarande experimentella teknik.
”Det här uppdraget har alltid handlat om att tänja på gränserna för miniatyriserad teknik och att se hur långt den kan ta oss”, säger uppdragets chefsingenjör Andy Klesh vid JPL i ett pressmeddelande. ”Vi har satt en påle i marken. Framtida CubeSats kan komma att gå ännu längre.”
En konstnärsskildring av de två Mars Cube One-rymdfarkosterna när de flyger genom den djupa rymden. Bild: NASA/JPL-Caltech
Vetenskapsmännen på uppdraget har flera teorier om varför CubeSats förlorade kontakten. Båda laddar sina batterier genom att rikta sina solpaneler mot solen. Om de ljushetssensorer som håller dem riktade mot solen har fungerat dåligt kan det hända att batterierna inte kan laddas upp. Satelliterna befinner sig fortfarande på avstånd från solen, och det större avståndet kräver större precision när det gäller att rikta antennerna mot jorden.
Problem med attitydkontrollen, som innebär att rymdfarkoster orienteras i det tredimensionella rummet så att de pekar direkt mot sina mål, t.ex. solen eller jorden, skulle kunna orsaka att de båda CubeSats-satelliterna vinglar, vilket gör att de inte kan ta emot kommandon eller kommunicera. Dessutom är det känt att en av WALL-E:s drivraketer läcker.
De system som används för MarCOs tillverkas av kommersiella företag och är sannolikt kompatibla med olika andra typer av CubeSats.
Jim Green, chef för NASA:s avdelning för planetära vetenskaper, beskrev Marco-uppdraget som ”en demonstration av framtida potentiell kapacitet” medan MarCO-programledaren John Baker från JPL berömde dem som en teknik som är överkomlig för privata företag såväl som för regeringar.
Video courtesy of NASA
Taggad: EVE InSight Jet Propulsion Laboratory MarCO NASA The Range WALL-E
Laurel Kornfeld
Laurel Kornfeld är en amatörastronom och frilansskribent från Highland Park, NJ, som gärna skriver om astronomi och planetarisk vetenskap. Hon har studerat journalistik vid Douglass College, Rutgers University, och har fått ett Graduate Certificate of Science från Swinburne Universitys Astronomy Online-program. Hennes texter har publicerats online i The Atlantic, Astronomy Magazines gästbloggsektion, UK Space Conference, tidningen för IAU:s generalförsamling 2009, The Space Reporter och nyhetsbrev från olika astronomiklubbar. Hon är medlem i Cranford, NJ-baserade Amateur Astronomers, Inc. Laurel är särskilt intresserad av det yttre solsystemet och gav en kort presentation vid 2008 års Great Planet Debate som hölls vid Johns Hopkins University Applied Physics Lab i Laurel, MD.