Snow Creek Falls är ett svårfångat vattenfall på 2 140 fot i Tenaya Canyon.
Om höjdsiffran stämmer måste det vara bland ett av de högsta vattenfallen i världen.
Hursomhelst tror jag inte att den får så mycket uppmärksamhet på grund av sin otillgänglighet.
Fotot ovan är den bästa utsikten som jag känner till, och vi var tvungna att bestiga Half Dome på över 8 000 ft höjd för att få den.
Från långt upp här kunde vi titta ner på vattenfallet så att dess helhet blev uppenbarad.
I övrigt har vattenfallets snirkliga natur och de djupa fördjupningar som det befinner sig i alltid samverkat för att dölja det mesta av dess närvaro från synen.
Den enda andra plats som vi känner till där vi kunde få en smygtitt på någon del av Snow Creek Falls var från den bortre änden av Mirror Lake Loop Trail.
Jag är säker på att för att se lite mer av vattenfallet skulle det krävas lite klättring utanför leden i Tenaya Canyon.
Alltså, såvitt vi vet (baserat på vad vi såg från toppen av Half Dome), ger Snow Creek Trail som slingrar sig fram mellan High Country och Tenaya Canyon inte heller någon utsikt över vattenfallet, såvida man inte gör någon djärv klättring utanför leden för att komma närmare vattenfallet.
Och Snow Creek flyter med kraft under vårens snösmältning, men jag är inte säker på om den fortsätter att flyta resten av året eller om den drabbas av samma öde som Yosemite Creek (den som matar Yosemite Falls) där den torkar ut i mitten eller slutet av sommaren.
Det fanns två sätt som Julie och jag har lyckats uppleva Snow Creek Falls, och de diskuteras i detalj nedan.
Logistik för vandringen till Half Dome Hike
För att beskriva vandringsleden ska jag förklara vad du anmäler dig till om du väljer att göra den.
För det första är leden 16 miles tur och retur (om du gör det på det sätt som vi beskriver) med 4 800 ft höjdökning.
Den sista 25 km långa delen av leden innebär att man måste hålla sig fast i kablar medan man klättrar uppför en brant och hal granitbrant med exponering för långa fallhöjder samt risken för blixtnedslag från uppdykande åskväder på eftermiddagen.
För att minimera risken för skador eller dödsfall bör du bära stadiga skor, ta med dig rikligt med vatten (och även ett filter), byta strumpor (för att minimera blåsor), mat och någon form av solskydd.
Heck, jag tog till och med med mina egna handskar för att hålla i kablarna som är av metall och har vassa fransiga kanter.
Jag skulle också rekommendera en tidig start för att se till att du inte slutar vandra i mörkret.
Sättet vi gjorde vandringen på innebar att vi gjorde Nevada- och Vernal Falls-delen som en slinga.
Slingan började med att gå uppför Mist Trail (dvs. de gröna och blå linjerna på kartan ovan). Den avslutades med att gå nerför John Muir Trail (dvs. de lila och gröna linjerna på kartan ovan).
Och resten av mitten av hela vandringen innebar en ut och tillbaka-sträcka som slutade på toppen av Half Dome (röda och vita linjer på kartan ovan).
För en detaljerad vägbeskrivning av den uppåtgående sträckan på Mist Trail och den nedåtgående sträckan på John Muir Trail, se både Vernal Fall-sidan och Nevada Falls-sidan.
Vandringen startade från Happy Isles Nature Center (skylt V24).
Fortsättning bortom Nevada Falls
Vi tar upp vandringsbeskrivningen från korsningen mellan Mist Trail och John Muir Trail precis vid toppen av Nevada Falls. Vid denna punkt skulle vi ha gått minst 3,4 miles med två branta klättringar på granittrappor.
Nästan svängde vi till vänster för att fortsätta på John Muir Trail in i ett relativt platt avsnitt som kallas Little Yosemite Valley.
Längs denna sträcka började Merced River bli tillgänglig (vilket gjorde det möjligt för oss att filtrera lite vatten och fylla på våra vattenflaskor). Vi kunde även se den breda baksidan av Half Dome, som såg ut som vilken vanlig kupol som helst från den här sidan.
Det fanns också stigar som förgrenade sig till höger och ledde till några campingplatser i backcountry, bland annat Little Yosemite Valley.
Till slut nådde denna tillplattade del av leden en korsning (ungefär 4,6 miles från Happy Isles) där vi svängde av till vänster och sedan fortsatte uppför ytterligare en uppförsbacke.
Detta skogiga avsnitt av leden planade till slut ut när vi nådde en annan ledkorsning (att svänga till höger vid denna korsning skulle ha lett oss till Cloud’s Rest).
Fortsattande rakt fram nådde vi så småningom ett område där vi kunde börja kika in i delar av Tenaya Canyon där vi kunde se både Cloud’s Rest samt en del av den svårfångade Pywiack Cascade.
Vi började till och med se osammanhängande delar av Snow Creek Falls.
Stigen svängde sedan till vänster för att fortsätta mot Half Dome som nu skymtade framför oss.
Efter att ha slingrat sig lite mer nådde den så småningom början på nästa serie granittrappor (som jag informellt kallade Mist Trail del 3 där varje del gällde en serie granittrappor).
Vissa delar av denna uppstigning med granittrappor verkade vara lite hala på grund av lösa småstenar på de exponerade granitbranterna. Några av dessa sluttningar hade stup där ett fall från stegen inte skulle vara någon bra nyhet.
För övrigt satte trapporna, som nu steg i backar, verkligen vår uthållighet på prov då både den högre höjden, stigens längd och mängden höjdökning tog ut sin rätt på oss.
I vissa fall lät vi till och med snabbare vandrare passera oss när det fanns plats.
När vi väl var uppe på toppen av denna sista serie granittrappor planade leden ut kortvarigt igen.
Vi befann oss nu på sadeln av Half Domes baksida (i princip toppen av en extra puckel intill huvudtoppen).
Till höger framför oss kom kablar som hjälpte till med den sista uppstigningen till toppen av Half Dome. Många människor tog pauser samtidigt som de kollade in Tenaya Canyon-scenen samt delvisa vyer av Snow Creek Falls innan de tog sig an den sista kvartsmilens klättring.
The Summit of Half Dome
När vi närmade oss kablarna såg vi att det fanns en hög med begagnade handskar (typiskt sett klättringshandskar eller till och med slaghandskar) som placerats precis vid ingången till kabeldelen.
Med tanke på att kablarna var gjorda av stål tjänade handskarna till att minimera obehag, blåsor eller till och med förhårdnader som skulle kunna utvecklas om man inte hade burit handskar när man greppade tag i stålkablarna.
Om du lyfter vikter, tänk på hur förhårdnade händerna blir om handskar inte används. Det var den situation vi stod inför vid dessa kablar.
Nu när omfattningen av den sista klättringen var uppenbar visste vi att vi var tvungna att säkra lösa föremål i våra ryggsäckar med tanke på den branta lutningen. Om något föll ut var det borta.
Och trots att vi hade fått en tidig start (före klockan 6 på morgonen) var det fortfarande trängsel på kablarna.
Kablarna fungerade egentligen som förhöjda handtag, som stöddes av metallstänger planterade i granitytan.
Omkring var tredje meter fanns det träplankor att vila fötterna på för att hindra oss från att glida nerför den branta och hala granitytan.
Med tanke på det sätt som kablarna var uppställda, var det endast tillåtet med dubbelriktad trafik på den enda smala körbanan mellan de parallella kablarna.
I min mening var detta den verkliga orsaken till trafikstockningen (de kunde säkert ha använt en tredje stålkabel med två körfält som gick i motsatt riktning). Den förvärrades ytterligare av människor som var frusna av rädsla.
Med tanke på trängseln märkte vi att en del människor bestämde sig för att klättra på utsidan av de parallella kablarna (samtidigt som de fortfarande höll sig fast i en av kablarna).
Under de senaste åren hade ett tillståndssystem införts för att försöka minska trafiken på kablarna. När vi gjorde den här vandringen 2003 fanns inte tillståndssystemet på plats.
I slutet av klättringen var vi i alla fall äntligen på den breda och ganska tillplattade toppen av Half Dome.
När vi var här uppe fanns det aggressiva ekorrar som förmodligen var vana vid utdelning så det var något vi fick tänka på när vi hade picknick.
Vi passade också på att byta strumpor som en åtgärd för att förebygga blåsor.
Däremot ägnade vi förmodligen den mesta tiden åt att kolla in den så kallade Diving Board, som var ett litet stenutsprång över den vertikala klippväggen på Half Dome.
Det var en populär plats för fotografering samt en ganska valfri plats för att se hela Snow Creek Falls.
När vi hade fått nog av Half Dome var det fortfarande trängsel i båda riktningarna vid kablarna så vi passerade på utsidan med ryggen vänd mot det fria.
Vi gick i huvudsak ner på ett liknande sätt som rappare skulle göra, och det verkade göra nedstigningen mycket lättare och snabbare.
Sedan vandrade vi generellt sett neråt hela vägen till Little Yosemite Valley, där vi filtrerade och fyllde på vatten igen.
Slutligt gick vi tillbaka till toppen av Nevada Falls.
Därefter fortsatte vi på John Muir Trail hela vägen tillbaka till Happy Isles Trailhead för att avsluta den episka vandringen (och därmed avsluta den nästan 14 timmar långa utflykten).
Utsikt över Snow Creek Falls från Mirror Lake Loop
Ett annat sätt att se en del av Snow Creek Falls är att göra vandringen Mirror Lake Primitive Trail Loop.
Vi kunde komma fram till dess startpunkt genom att ta pendeln till skylt V26.
Därefter vandrade vi på en mycket enkel asfalterad stig i ungefär en mil.
Denna stig såg ut att tidigare tillåta fordon på den, men nu var den endast för fotgängare.
När vi nådde en del där trottoaren tog slut var vi vid den damm som är känd som Mirror Lake (som faktiskt torkar ut och blir en äng i slutet av sommaren).
Vi fortsatte dock en bit bortom slutet på trottoaren där vi sedan stötte på en riktigt stillastående del av vattnet. Det var på denna plats som vi kunde se fina reflektioner av Mt Watkins i bakgrunden.
Fortsatt ännu längre gick leden förbi vad jag kallade ”Mirror Lake Falls” innan den nådde en korsning med Snow Creek Trail.
Denna korsning var nära slutet av Mirror Lake Primitive Trail Loop där vi sedan började gå på andra sidan av slingan.
Men innan vi gjorde det tog vi en titt tillbaka mot den sydvända väggen där vi äntligen såg det svårfångade Snow Creek Falls.
Detta var ungefär så mycket av vattenfallet som vi skulle få se här nere, så vi försökte inte på allvar klättra ytterligare utanför leden för att förbättra utsikten.
Autoriteter
Snow Creek Falls ligger i Yosemite National Park nära Yosemite Village i Mariposa County, Kalifornien. Det förvaltas av National Park Service. För information eller förfrågningar om parken samt aktuella förhållanden, besök deras webbplats.
Båda de sätt vi har lyckats se Snow Creek Falls innebar att vi åkte till den östra delen av Yosemite Valley.
Det var därför bäst att parkera bilen vid Curry Village (skylt V23).
Och sedan antingen ta den kostnadsfria skytteln mot Happy Isles Trailhead (skylt V24) för Half Dome Trail eller mot början av vandringen till Mirror Lake (skylt V26) för vandringen där man kan se en del av Snow Creek Falls utan att göra den långa vandringen till toppen av Half Dome.
För att komma till Curry Village från Los Angeles skulle vi föredra att köra på I-5 norrut.
Efter att ha åkt ner till Grapevine (cirka två timmar hemifrån) tar vi sedan Hwy 99 genom Central Valley mot Fresno.
Därefter hoppar vi på Hwy 41 vid Fresno som leder oss till södra ingången till Yosemite National Park via Oakhurst.
Fortsatt på Hwy 41 (numera Wawona Road) tar vi sedan denna de kommande 60-90 minuterna (genom Wawona) hela vägen in i Yosemite Valley och så småningom till Curry Village.
Den här resan skulle totalt sett ta ungefär 6 timmar eller mer beroende på trafik.
Hitta ett boende
Booking.com
Booking.com Review: Är det legitimt eller en bluff?
Relaterade topp 10 listor
Resor för reseplanering
Närliggande boenden
Booking.com
Booking.com Review: Är det legitimt eller en bluff?
Föreställande bilder och sevärdheter i närheten
Visitor Reviews of this Waterfall:
Har du varit vid ett vattenfall? Skicka in en artikel/recension och dela med dig av dina erfarenheter eller intryck
Recensera ett vattenfall
Nästa vattenfall
The Waterfaller Newsletter
The Waterfaller Newsletter är där vi kurerar den rikedom av information som finns på webbplatsen World of Waterfalls och levererar den till dig i småbitar i din e-postinkorg. Du får också exklusivt innehåll som…
- Waterfall Wednesdays
- Insider Tips
- Månadens Waterfall Write-up som skickats in av användare
- och de senaste nyheterna och uppdateringarna både på hemsidan och runt om i den underbara vattenfallsvärlden
Prenumerera på The Waterfaller Newsletter och ge mig Waterfall Wednesdays!
