av Elio och Roberto
Figur 1. Gram Google Doodle. Källa
2013 publicerades en artikel om fläcken Gram* på dessa sidor. Den hyllade det här förfarandets fortbestånd inom mikrobiologin, liksom dess ursprung. I bakteriologins tidiga dagar var färgning en nyckelteknik, till en början till och med viktigare än odling. Det gällde att i mikroskopet kunna skilja mellan bakterier och vävnadskomponenter. Ett sätt att göra detta är att avfärga vävnaden genom att behandla den med syra för ”syrafasta” bakterier, eller med alkohol för Gramfärgningen. Uppfinnaren av detta senare färgningsförfarande, Gram, fann också att behandling med en jodlösning gjorde vissa bakterier (de Grampositiva) mer motståndskraftiga mot avfärgning än andra (de Gramnegativa). Skillnaden mellan de två beror på egenskaperna hos deras cellvägg, som är tjock hos Gram-positiva och tunn hos Gram-negativa. Uppdelningen i två huvudgrupper av bakterier, även om den är enormt användbar, är inte alltid perfekt, eftersom vissa bakterier som faller in i den ena gruppen per Gram-färgning har tydliga attribut av den andra (se föregående artikel).
Fig.2. Hans Christian Grams gravsten. (Källa: Roberto Kolter)
Förmågan att placera bakterier via Gramfärgningen i en av två kategorier är av största vikt för diagnostik inom klinisk medicin samt för taxonomi i allmänhet. Så vem var Gram? Uppfinnaren av den färgningsmetod som bär hans namn, Hans Christian Gram, föddes i Köpenhamn den 13 september 1853. Det är ingen överraskning att 166-årsminnet av hans födelse firades förra veckan med en Google Doodle, eftersom hans bidrag till de tidiga framstegen inom bakteriologin var så viktigt. Efter att ha studerat medicin vid Köpenhamns universitet reste Gram mycket i Europa och bosatte sig i Berlin i Carl Friedländers laboratorium. Gram var en blygsam man, och i hans första publikation kan man läsa följande: ”Jag har därför publicerat metoden, även om jag är medveten om att den ännu är mycket bristfällig och ofullständig, men jag hoppas att den kommer att visa sig vara användbar även i andra forskares händer”. Efter sin 1884 landmärkta uppfinning av färgningsförfarandet återvände Gram 1891 till Köpenhamns universitet och innehade en professur där fram till sin pensionering 1923. Han dog i Köpenhamn 1938. Med lite vägledning från hans gammelmorfar Lone Gram, som själv är en skicklig mikrobiolog, är det lätt att promenera genom den magnifika Assistens Kirkegård (kyrkogården) och hitta Grams grav, som markeras av en enkel graverad sten bland frodig grönska. Ett passande minne av denna blygsamma men ändå mycket inflytelserika mikrobiolog.
(*Då det nyligen förekommit en viss diskussion om när och var man ska använda stort eller litet G i stavningen av Gram, noterar vi att vi här på STC alltid kommer att använda stort bokstavsbeteckning när ordets ursprung går tillbaka till en persons efternamn. Det är ett litet sätt att fortsätta att ”hedra de hjältar som gjort vårt liv så mycket enklare” för att citera vår vän och kollega Gilles van Wezel.)