Detta är en del 2, även om det inte är nödvändigt att läsa de tidigare delarna kan det förklara vissa detaljer.
Hoppas att du njuter
De lämnar rummet och lämnar dörren vidöppen medan du kämpar för att få loss dina kalsonger från hakan. Efter en del kämpande lyckas du släppa spänningen från din djupa wedgie och släpper ut ett litet stön när du känner att en känsla av lättnad fyller din kropp. Du hör skolbussen utanför ditt hus och tar snabbt på dig en vanlig svart t-shirt med några jeans som passar perfekt runt dina ben och din rumpa.
Du tar din skolväska och springer ut och du tar dig hastigt fram mot skolbussen. Du springer in genom bussdörrarna och tar dig in i bussen. När du går ner i gången och letar efter din plats märker du att dina underkläder börjar krypa uppför din rygg,
”Herregud”, tänker du för dig själv. ”Jag hoppas att de inte sticker ut”.
Du hittar en plats precis i tid och lägger huvudet i fönstret och försöker anpassa dig utan att någon märker det, medan bussen tar sig fram till din skola.
En efter en trillar barnen långsamt ut ur bussen, när du står i kö för att kliva av bussen börjar du känna hur dina trosor stiger upp igen, i ett försök att dölja det sträcker du dig bakåt och förhindrar att dina trosor gräver upp sig ännu mer, i hopp om att ingen märker det. Du tar dig av bussen och går mot skolans ingång. När du går framåt känner du hur någon tar tag i din bokväska.
”Vad gjorde du där bak, grabben?”. Du känner igen rösten, rösten från skolans mobbare. ”Har du problem med underkläderna?”
De säger hånfullt. Du försöker ignorera dem men de fortsätter att insistera. ”Vad är det för fel? Är en liten kilomutt för mycket för dig?” Du rycker bort din väska från dem, vilket gör att de tappar greppet medan du sätter fart och tar dig in i skolan.
Du går in i skolan och tar dig till ditt skåp. Du öppnar ditt skåp och placerar din väska i det och tar dina böcker till din första lektion. Publiken i korridoren börjar avta när den första klockan ringer. Du stänger ditt skåp och vänder dig om för att se skolans mobbare stå i din väg.
”Du svarade aldrig på min fråga, vet du?” De frågar irriterat.
Du försöker gå runt dem men de blockerar din väg.
”Vart tror du att du är på väg, förlorare?” De säger de och tornar upp sig över dig och trycker dig mot skåpen.
De slår dig böckerna ur handen, samtidigt som de håller ögonkontakt.
”Plocka upp den”, befaller de.
Du inser att du inte har något val. Du hukar dig ner, långsamt, samtidigt som du behåller ögonkontakten när du börjar sänka dig själv. När du går efter en av dina anteckningsböcker stampar din översittare på den och släpper ut ett litet skratt när de ser hur du kämpar för att plocka upp den.
Du försöker knuffa bort dem från din bok men utan framgång. Du tar tag i boken med båda händerna och försöker dra bort den från dem. De märker att du kämpar och börjar fnissa ännu högre.
”Här”, säger de ”låt mig hjälpa dig”.
De böjer sig fram och tar tag i nederdelen av din svarta t-shirt och drar den över ditt ansikte. Du snubblar framåt och landar på händer och knän. De tittar ner på dig de lägger märke till en liten topp i ditt midjeband med vad som ser ut att vara skrift på baksidan av dina kalsonger.
”Aww, skriver den lilla babyn fortfarande sitt namn på sina kalsonger? Det är SÅ gulligt, Haha.”
De tar tag i ditt blottade armband med båda händerna och drar upp det med tillräcklig kraft för att lyfta dina ben från golvet
”AHH. OW. Släpp mig!” skriker du.
”Om du inte kan hantera en liten wedgie så kommer du att hata det här” svarade de.
De placerar ditt huvud mellan sina stora tjocka lår och pressar ditt huvud medan De börjar dra åt wedgie ännu mer.
”AAAHHHH, OW. snälla snälla, släpp taget” ber du.
”Inte en chans”, säger De, ”det här är för roligt”.
De klämmer ihop sina lår ännu mer när de börjar studsa dig i dina kalsonger, drar åt din wedgie.
”Aj. Aj. Ow. bort från mig!” ber du,
”De här verkar vara lite för stretchiga. Var det någon som fick tag i dig före mig, hahaha?” De säger hånfullt.
När din wedgie gräver sig djupare ner i din röv börjar de lägga märke till skriften på baksidan. Chinstrap” läser de för sig själva.
”Nu fattar jag”, säger de högt, ”du gillar sånt här, eller hur?”.
”NEJ! Nej, det gör jag inte.” säger du med skakighet i rösten
”Jo, det gör du.” De släpper ner dig på knä, samtidigt som de justerar sitt grepp och tar ett fast grepp om dina benhål.
”Erkänn det, säg att du gillar wedgies”, kräver de. ”Säg det, annars drar jag upp de här så långt upp i ditt arsle att du kommer att plocka den här kilen i nästa vecka.”
Du börjar skaka, håller dig tyst och vet inte vad du ska göra.
”Det är som det passar dig, ’Chinstrap’.”
De böjer sina knän ad börjar dra i dina trosor med ännu större kraft än tidigare. EEEP. du släpper ut ett litet gnissel och ett stön när de fortsätter att ge dig en ännu värre kalsong än i morse.
”Kom igen, säg bara att du gillar wedgies förlorare!” De kräver av dig
”Jag gillar inte wedgies!” Du skriker när wedgieen de ger dig börjar gräva sig djupare mellan dina kinder.
De studsar dig mer ursinnigt än tidigare och drar åt sina lår för att se till att du inte går någonstans.
”Ha, jag undrar om vi kan göra detta atomiskt? Vad säger du, grabben?”
De släpper greppet om ditt huvud och släpper dig på mage. De placerar sin fot på din axel och lutar sig bakåt och lägger alla sina med på baksidan av dina utsträckta underkläder. ”Kom igen. Vi är nästan framme.” De säger medan de sträcker dina underkläder upp till din hals. Men precis när de kommer närmare att dra ditt midjeband över pannan hör ni båda ett högt skrik
”WHAT IS GOING ON HERE?!?”.
Ditt midjeband släpps plötsligt och knäpper på din nedre del av ryggen när det drar sig tillbaka mot dina byxor. Du tittar upp och drar av dig tröjan över ögonen och ser hur principen tar sig fram mot er två. Rektorn rusar mot din mobbare och säger med sträng röst
”På mitt kontor. Nu!”
Bulken förs bort medan du lyfter dig från golvet och tar tag i dina böcker. Du plockar ut din wedgie ur röven, ser till att inget sticker ut den här gången, och du börjar ta dig till din första lektion.