Introduktion till poeten:
Emily Dickinson föddes den 10 december 1830 i Amherst, Massachusetts. Hon tillbringade sällan sin tid utanför hemmet och hennes närmaste vänner var systern Lavinia, brodern Austin och pastorn Charles Wadsworth, som hon träffade på en resa till Philadelphia. Dickinson var förtjust i en metafysisk poetisk skrivstil och har tillsammans med sin samtida Walt Whitman betecknats som en av pionjärerna för en unikt amerikansk poetröst. Hon avled i Amherst 1886, och det mesta av hennes verk, sammanlagt fyrtio inbundna volymer av hennes poesi såldes i hennes namn postumt.
Introduktion till It Sifts From Leaden Sieves:
Dikten ”It Shifts From Leaden Sieves” av Emily Dickinson bygger på snö och hur den skildrar en positiv syn på livet. Verserna kombineras i metaforer och presenterar vackra bilder för att fånga en utsökt vinterscen. Poeten beskriver glatt hur snö vilar på olika terräng, över olika landskap och olika egenskaper. Den kretsar kring snöns olika attribut, dess texturer, dess beteende och liknande.
Sättning av It Sifts From Leaden Sieves:
Dikten utspelar sig i klassiskt amerikanskt vinterväder från 1800-talet, där det snöar emellanåt och ofta kraftigt för att bilda ett täcke och sammanfalla till en vacker uppvisning av naturen. Poeten är en inomhusmänniska och hon observerar snöns olika manér på ett beundrande sätt och beskriver dess egenskaper när den faller och skiftar och svajar på alla slags konstgjorda och naturliga element. Det är en naturskön dikt och dess beskrivande karaktär hjälper läsaren att visualisera miljöer precis så som poeten har tänkt sig.
Poetiska medel i It Sifts From Leaden Sieves:
Emily Dickinson har ofta beskrivits som en lyrisk diktare på grund av sina abstrakta beskrivningar av naturlandskap i ett figurativt språk. I den här dikten försöker hon förhärliga snön som en opartisk och eftertänksam varelse.
Bildspråk –
”Den pudrar allt trä”, ”Den når fram till staketet”, ”Den gör ett jämnt ansikte”, ”Den rynkar på stolparnas handleder”
Metaför –
”Sedan stillar den sina hantverkare som spöken”, ”A Summer’s empty room”
Personifikation –
”It makes an even face”, ”The wrinkles of the road”
Symbolik –
”To stump and stack and stem” – visar mängden och djupet av snö.
Style of It Sifts From Leaden Sieves:
Rimschemat i dikten är mycket abrupt. För den första strofen finns det en viss rytm men inga två ord rimmar. De två följande stroferna följer rimschemat abcb, medan den fjärde strofen går abca. Den sista strofen följer rimschemat abab.
Sammanfattning av It Sifts From Leaden Sieves:
Dikten ”It Shifts From Leaden Sieves” är en detaljerad beskrivning av det naturfenomen som snö är. Poeten börjar med att beskriva snön som en skiftande närvaro. Den skiftar från blygaller och täcker träet som en mjuk pudrig omfamning. Den fyller ut de många sprickorna eller ”rynkorna” i gamla vägar som fin ull från Alabaster.
Snön förflyttar sig vidare till bergen och slätterna där den lägger sig över terrängen i form av ett jämnt ”ansikte”. Det ser obrutet ut som en ”panna” som går mot öster och sträcker sig bakåt. Snön skiljer sig inte åt mellan de element som finns i världen när den rör sig för att vila på staketet, lindat runt sina skenor. Den ser ut som en himmelsk slöja, eller som en tjock päls av vita får när den stannar.
Diktaren hävdar sedan att snön är så riklig i kvantitet och kvalitet, att den når ut till varje stubbe, stapel och stam, till rum och rum för att fylla den ”tomhet” som sommaren lämnat kvar där inne. Den vågar sig också på skördarna, som hittills inte hade registrerats men som har börjat på annat sätt på grund av snön.
Den börjar rufsa stående stolpar som om den lekte med en drottnings fotled. Snön rör sig till och med mot riddare och hantverkare och stillar dem som spöken och förnekar deras redan spöklika drag. Dikten slutar med att snön upplever ett möte med alla möjliga former av natur. Det konstruktiva, det jordiska och det levande.
Kritisk analys av It Sifts From Leaden Sieves:
Hela dikten ”It Shifts From Leaden Sieves” av Emily Dickinson är en utvidgad metafor för att exemplifiera snöfallets underverk och var all snö skänker sin skönhet. Det är synbart en redogörelse för en inre person och har sitt berättigande i poetens introverta natur. Språket är figurativt och beskrivs som en observation och idealisering snarare än en upplevelse.
Diktaren beskriver snön som ett täcke som är ömt och skonsamt med var den än vilar på. Snön sträcker sig ut mot vägar och staket, kullar och dalar och tillbaka till husens stängda innandömen och fyller ut där den kan. På samma sätt tycks den också fylla ut poetens ihåliga tillvaro, instängd mellan fyra väggar. Den ger förmodligen också poeten något att beundra och tänka på.
Snöns försköning på olika sätt härrör från denna beundran. Förutom hur fascinerande snön tjänar det mänskliga ögat, gör poeten också snön opartisk. Detta är en betraktelse av människor och deras partiska tankesätt. Poeten säger att till skillnad från människan gör snön ingen skillnad och ger samma tillbakadragenhet till alla former av bosättningar. Snön är inte bara ett fängslande fenomen, den är också något som binder samman alla världar under sitt täcke.
Kärnidén i It Sifts From Leaden Sieves:
Temat i dikten är snö. Runt snö baserar poeten dess pudriga och ulliga konsistens, dess vidsträckta och minutiösa täckning, dess helhet i olika miljöer och dess smekande egenskaper till olika fysiska former. Tanken med dikten är att skapa beundran för snön och förhärliga alla dess egenskaper när den sänker sig över jorden på vintern.
Tonen i It Sifts From Leaden Sieves:
Diktaren talar i en mycket fridfull och nöjd ton när hon beskriver snön utanför och dess utseende och aktiviteter. Hon verkar beundra den opartiska visning som snön skapar och dess fängslande täckning över bergen, vägarna och fyllning inne i tomma rum.
Slutsats:
Dikten är en beundrande redogörelse för hur snön faller och vilar på jorden utan att skilja mellan någon form av landskap eller av människan skapade företeelser. Den täcker hela landet med sin rent vita omfamning och tjänar som ett exempel på både helhet och skönhet.
Kontribution: Sonalee Das