Med en uppmaning till Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin att göra nya ansträngningar för att ”säkra en framtid utan krig för Mellanösterns krigsutmattade folk”, delade den norska Nobelkommittén igår ut sitt fredspris för 1978 till de två ledarna för de framsteg som de redan har gjort när det gäller att få ett slut på 30 år av arabisk-israelisk krigföring.
I en motivering som öppet förklarade sin politiska avsikt att sporra de egyptisk-israeliska förhandlingarna genom att ge hedersbetygelsen till båda männen nu, berömde kommittén också varmt president Carters ”stora roll” i att föra samman Sadat och Begin vid toppmötet i Camp David förra månaden.
Carter var också nominerad till priset, men långt efter att tidsfristen för formella nomineringar i februari hade löpt ut, sade Aase Lionaess, chef för Nobelkommittén, till journalister när han tillkännagav utmärkelsen i Oslo.
Anmälan utlöste blandade reaktioner runt om i världen. Det ledde till jubel i Israel. Men i en mer dämpad egyptisk reaktion underlät Kairos radio att nämna att Sadat skulle tvingas dela sitt länge eftertraktade pris med Begin. Eygptiska redaktörer uttryckte besvikelse över det delade priset.
Sadats arabiska kritiker och högerextremister i Israel fördömde förutsägbart beviljandet av Nobelpriset som ett erkännande av de två avtal som utarbetades i Camp David i september som en ram för fred. Palestinas befrielseorganisation förklarade att Mellanöstern ”kommer att förbli explosivt” trots utmärkelsen till ”två fascister med en svart historia.”
Ironier fanns det gott om i beslutet att ge priset för ett fredsavtal som fortfarande är provisoriskt. Meddelandet kom samtidigt som Carter-administrationen och Begin förblev inlåsta i en arg offentlig dispyt som tillfälligt har stoppat framstegen med det egyptisk-israeliska fredsavtal som Begin och Sadat kom överens om i Camp David att underteckna före den 17 december.
I ett kort meddelande till Begin och Sadat kopplade Carter sina gratulationer ”till den ära ni så fullt ut förtjänar” med en uppmaning att ”det arbete ni hittills har utfört får inte lämnas ofullbordat.”
Både Sadat och Begin anlände till fredsbordet genom karriärer som var starkt präglade av våld. Begin var ledare för en antibrittisk terroristorganisation under Israels självständighetskrig, och Sadat, en karriärofficer i armén som hjälpte till att planera kuppen mot kung Farouk 1952, inledde kriget mot Israel i oktober 1973. Ironiskt nog var det detta krig som i slutändan ledde till den fredssträvan som slutade i Camp David.
Den uttalade politiska avsikten med priset förde Nobelkommittén direkt in i en aktiv konflikt för andra gången på fem år. År 1973 delade kommittén upp priset mellan den dåvarande utrikesministern Henry A. Kissinger och Nordvietnams Le Duc Tho för deras förhandlingar om att avsluta ”ett grymt krig” i Vietnam.
Priset från 1973, som Le Duc Tho vägrade att ta emot, erbjöds med kommitténs uttryckligen uttalade förhoppning om att båda sidor skulle respektera de avtal om eldupphör som nåddes i Paris det året. Konflikten i Vietnam fortsatte fram till Nordvietnams fullständiga seger i april 1975.
I det citat som åtföljer årets gemensamma pris gratuleras Sadat särskilt till hans ”historiska besök” i Jerusalem i november 1977, vilket ”tvingade fram en brytning i den psykologiska mur som under en hel generation hade blockerat förståelse och mänsklig kontakt mellan Egypten och Israel.”
Den ger också specifikt beröm till Carters ”positiva initiativ” för att få till stånd Camp David-avtalen, som enligt kommittén ”i sig själva utgör en seger för idén om fred i denna del av världen.”
Begins bidrag specificeras dock inte, och hans medverkan verkar vara mer relaterad till kommitténs förhoppningar för framtiden än dess utvärdering av den israeliska premiärministerns roll hittills.
”Det återstår fortfarande viktiga förhandlingar innan fredstanken förankras i politiskt bindande avtal, som kan säkra en framtid utan krig för de krigsutmattade folken i Mellanöstern”, förklarades det i citatet.
”Genom att tilldela Menachem Begin och Anwar Sadat 1978 års fredspris vill Nobelkommittén inte bara hedra handlingar som redan utförts i fredens tjänst, utan också uppmuntra till ytterligare ansträngningar för att utarbeta praktiska lösningar som kan ge verklighet åt de förhoppningar om en varaktig fred som har väckts genom ramavtalen.”
Valet gjordes av en kommitté bestående av fem norrmän som utsågs av Norges parlament, som inte övervakar kommittén efter det att den valts. Lionaess, politikern som leder panelen, är allmänt känd i Norge som en brinnande förespråkare för Israel som enligt uppgift tidigare har blockerat priser till statsmän som hon bedömt som alltför vänligt inställda till den arabiska saken.
Sadat är den förste araber och Begin den förste israel som valts ut till priset, som är förenat med ett kontantpris på cirka 165 000 dollar som de två ledarna kommer att dela på. En talesman för Sadat meddelade i går kväll att den egyptiske ledaren kommer att donera sin del av priset till sin hemby Met Abul Komim i Nildeltat.
Priserna, som instiftades 1901 av Alfred Nobel med utgångspunkt i de förmögenheter som han tjänade på att tillverka dynamit och att producera olja i Sovjetunionen, delas ut formellt varje år den 10 december i Oslo universitets festsal.Mottagarna bjuds in för att ta emot guldmedaljerna, checkarna och citaten och för att hålla föredrag vid ceremonin.
Om fredsavtalet fortfarande inte har undertecknats den 10 december kan Sadats och Begins begärda framträdanden få stor betydelse för den fredsprocess som priset är tänkt att kröna.
Och dessutom tyder vissa inledande reaktioner på att den politiska påverkan som priskommittén öppet eftersträvar kanske inte blir så tydlig som den hade hoppats på.
Från Jerusalem rapporterade Washington Posts korrespondent William Claiborne att en medhjälpare som svarade på Begins telefon sa att premiärministern var ”extremt upphetsad” av nyheten men att han inte skulle bryta den judiska sabbaten genom att komma till telefonen för att kommentera den.
En annan medhjälpare till Begin placerade priset i samband med de dispyter som har brutit ut mellan Vita huset och Begin på grund av olika tolkningar av vad som avtalades i Camp David om framtiden för de israeliska bosättningarna på Västbanken.
”Carter kommer att bli tvungen att prata med Begin med lite mer respekt nu”, sade rådgivaren, som inte ville bli identifierad.
Egyptierna var öppet upprörda över att Sadat, vars resa öppnade vägen för fredssträvandena, var tvungen att dela på priset.
”Jag kan inte tro att Begin tilldelades halva priset”, sade Ali Hamdi Gammal, redaktör för Kairotidningen Al Ahram. ”Vad har Begin gjort för att förtjäna detta förutom att lägga hinder i vägen för fred?”
Västbankens araber var skeptiska. ”Var är freden?” frågade Elias Freij, kristen borgmästare i Betlehem. ”Vad är det för slags fred? Finns det fred mellan Sadat och Begin?”
Geula Cohen, en tidigare allierad till Begin som har brutit med honom på grund av Camp David-avtalen, upprepade denna känsla i Israel genom att säga: ”Att få priset betyder inte verklig fred, vilket vi redan har sett med Kissingers nobelpris för Vietnamfreden.”