The Maximo Italian Bistrot ligger i Londons stadsdel Kennington – nej, inte Kensington – på gångavstånd från Imperial War Museum, Kennington Park och det blåklädda tegelhus där Charlie Chaplin bodde i slutet av 1800-talet. På TripAdvisor skryter man om sitt läge nära tunnelbanestationen Kennington, säger att de två matsalarna ger ”diskretion och bekvämlighet” och svär att även om kunderna kommer in som gäster kommer de att ”gå därifrån som vänner”.”
Maximo har fått TripAdvisors Certificate of Excellence tre gånger, så hela den där grejen med att ”de kommer att gå därifrån som vänner” kanske stämmer för många, men inte för alla – inte om inte ägaren Massimo Donato säger till sina vänner att de skulle må bättre av att äta skit.
I oktober gav en man vars användarnamn är Zwelitheni M bistron ett betyg på en av fem och delade med sig av sin undermåliga upplevelse i en recension som han titulerade ”The service in this place is second only to cow dung.”
”Beställde krabbravioli i en gräddlaxsås”, skrev han. ”Halvvägs in i måltiden kände jag att rätten behövde något extra. Så jag bad servitören om lite parmesanost och han gav mig en sorts förvirrad blick Han vägrade bokstavligen att ge mig parmesanost och förklarade att man inte lägger parmesanost på skaldjur eftersom det skulle ta bort smaken. När jag förklarade att jag ville ha den eftersom jag gillade mina gräddmaträtter med ost, upprepade han sig och gick därifrån.”
Zwelitheni avslutade sin måltid och gick tillbaka till sitt hotell, och han tänkte inte släppa den här skiten. Han ringde till restaurangen och sa till den som svarade i telefonen att ”hans jobb var att tillgodose de betalande kunderna”. Personalen insisterade återigen på att han aldrig skulle ge någon ost att strö över sina skaldjur, så Zwelitheni ryckte på axlarna och lade på luren.
Donato upptäckte den här recensionen förra månaden, och i ett nu raderat svar anklagade han Zwelitheni för att ha gjort en ”obscen begäran” på hans restaurang. ”Det finns några regler på den autentiska Cucina Italiana som du förmodligen inte känner till”, skrev han. ”Be ALDRIG om ananas på pizza. Lägg ALDRIG grädde på din carbonara. Begär ALDRIG någon Alfredo-pasta (vem är Alfredo egentligen?). Lägg ALDRIG kyckling på arrabbiata, och sist men inte minst, be ALDRIG ALDRIG ALDRIG om ost på en fisktallrik.”
”Prova parmesan på kogödsel”, avslutade han. ”Det borde smaka bra för dig.” När någon annan stod upp för Zwelitheni på Twitter svarade Maximo’s att ost på fisk- och skaldjurspasta var en glidande bana mot andra smakavskyvärdheter. ”Om vi är överens om vad som kommer härnäst?” skrev de. ”Banankyckling carbonara? Bad du om ketchup på din favoritsushi? Tror inte det!”
Ingen är riktigt säker på varifrån Italiens inofficiella förbud mot att para ihop ost och fisk och skaldjur kommer, men alla verkar vara överens om att de italienska kockarna menar allvar med det. Smithsonian.com har föreslagit att det är förbjudet av det skäl som Donato angav: för att ost kan överrösta de känsliga smakerna i de flesta färska skaldjur. De gissar också att det kan bero på att de regioner i Italien som var kända för sina ostar historiskt sett var inlandsslutna, så de kunde ha utvecklat många recept utan att ens tänka på att lägga till fisk och skaldjur i ingredienslistan.
I en artikel för The Kitchn undrade kocken och ostköparen Nora Singley om det kunde finnas en katolsk komponent också. ”Under många århundraden var kött- och mejerikonsumtion förbjuden av religiösa skäl varje fredag”, skrev hon. ”Den dagen blev fisk den logiska ersättningen för kött, och eftersom ost också var förbjuden, utvecklades de två livsmedlen tydligt från varandra. En möjlig förklaring.”
Oavsett detta backar Donato inte och kallar sitt svar till Zwelitheni för en del av sitt ”krig mot dårskap”. Kontroversen har inte heller mildrat hans attityd: i söndags, när en annan kund gav Bistrot ett enstjärnigt omdöme, kom han med ett annat, icke skitrelaterat förslag. ”En katt rekommenderas starkt för att fylla ett sådant tomt hål du har i ditt liv”, skrev han.
Så, ja, om det där med att ”de lämnar oss som vänner”…