Nyare forskning på olika regenerativa djur har visat att det finns olika strategier för stamceller för att regenerera kroppsdelar som består av flera olika vävnader, t.ex. muskler, nerver och hud. Om vi förstår de principer och molekyler som dessa djur använder för att regenerera vuxna vävnader, kan vi då använda dem för att regenerera eller bygga upp mänsklig vävnad?
Vetenskapsmannen Peter Reddiens forskargrupp i USA har kommit fram till lösningen på en fråga som länge varit aktuell när det gäller regenerering av planarer: kan en enda stamcell regenerera ett helt djur? Svaret är ja, det kan det. Detta visar att vuxna planarier har pluripotenta stamceller – celler som kan bilda alla celltyper i djurets kropp. Hur dessa pluripotenta celler kontrolleras i maskarnas kroppar så att de inte bildar tumörer är en viktig fråga som flera forskargrupper nu studerar.
Men det är inte alla djur som använder sig av pluripotenta celler för regeneration. De celler som återskapar en grodans svans och en salamanders lem har mycket olika egenskaper jämfört med en stamcell från en planarian. Hos dessa djur har varje vävnad – t.ex. muskler, nerver eller hud – en egen uppsättning celler som endast tillverkar de olika celltyperna i den specifika vävnaden. Med andra ord kan en muskelstamcell inte bilda hud och hudceller kan inte bilda muskler. Dessa vävnadsspecifika, multipotenta stamceller är förmodligen mycket lika de stamceller i våra egna kroppar som förnyar vävnader som hud eller muskler. Varför kan sådana celler återskapa en hel lem hos salamandern, men bara reparera skador på en enskild vävnad i våra kroppar? Detta är en annan fråga som forskarna nu arbetar med
Som stamceller kan regenerering fungera genom att differentierade celler som slutat dela sig börjar dela sig och föröka sig igen för att ersätta den förlorade vävnaden. Detta har nyligen visats ske vid hjärtförnyelse hos zebrafiskar, där en hjärtmuskelcell som kallas kardiomyocyter delar sig för att fylla på den saknade hjärtvävnaden. Detta regenerativa fenomen har också påträffats i nyfödda mushjärtan, men försvinner snabbt när mössen mognar. Mer forskning behövs för att förstå hur differentierade celler kan fås att dela sig och producera ny hjärtvävnad, och varför denna förmåga går förlorad hos människor.