Den 25 mars skrev jag om hur vår familj betalade av vårt lån och blev helt skuldfria för första gången i våra vuxna liv.
Nu när det är slutet av juni tänkte jag att det skulle vara intressant att prata om hur det är att leva utan lån. Hur är det likadant som jag trodde att det skulle vara, och hur kan det vara annorlunda? Har min syn på pengar, arbete och liv förändrats på grund av denna enorma förändring?
Låt oss diskutera.
Innehållsförteckning
Den där hypoteksfria känslan
Jag minns att jag hörde i Dave Ramsey-podden att gräset känns annorlunda när man äger det. Och det är sant.
Varje gång när jag kör in i garaget eller står i trädgården slås jag återigen av det faktum att vi äger det här huset och allt i det. Banken äger inte längre stora delar av hemmet och fastigheten.
Det är verkligen en annan sorts känsla, och det gör mig också akut medveten om alla de små saker runt huset som behöver åtgärdas.
En av dörrarna behöver bytas ut. Vår spis har en brännare som inte fungerar särskilt bra. Ugnen har en glödlampa som fortsätter att brinna ut och slockna. Jag gillar inte nödvändigtvis hur huset är inrett i många av rummen.
Under tiden för avbetalning av lånet var det mycket ”använd det, slita ut det, få det att duga eller klara dig utan”. Nu, utan ett lånemål som stirrar mig i ansiktet, stör mig de små sakerna som behöver repareras eller bytas ut mer. Förhoppningsvis kommer jag med tiden att ha en chans att snygga till allting.
Du kan hamna i ”Jag har inget lån, så…”. Tänk
Jag ska säga dig, pengatänkande och mental matematik kan vara en kamp.
Det senaste kvartalet har vi haft några stora utgifter. Tandställning till min äldsta son, till exempel. Plus förberedelser inför vår familjedrömresa till Japan – jag hade glömt hur många små ”diverse” utgifter som dyker upp när man förbereder sig för internationella resor. Jag har också haft ganska stora sjukvårdskostnader under första halvåret, vilket tar upp en hel del av de ”extra” pengar som jag trodde att vi skulle få se.
Ibland kommer jag på mig själv med att tänka ”vi har ju inget lån, så det är lätt att ha råd med (X)!”. Och det är verkligen lättare. Men det gör det inte riktigt lätt, per say.
Jag har fortfarande några stora, hotande ekonomiska mål. Jag måste avsluta avsättningen av pengar till pojkarnas collegefond i enlighet med min collegepakt med dem. Med tre barn och bara två år tills min äldsta son börjar på college känner jag att tiden är begränsad.
Vår akutfond fungerar bra, men jag skulle inte ha något emot att förstärka den lite. Och jag skulle gärna öka investeringarna efter skatt.
Även nu fortsätter jag att spara, investera och utnyttja pensionskontona maximalt. När vi väl är tillbaka från vår drömresa och saker och ting har återgått till det ”normala” (och förhoppningsvis behöver ingen annan tandställning inom kort!) planerar jag att öka mina återstående finansiella mål.
Att veta att jag har alternativ är kraftfullt
Att vara fri från lån, särskilt som kvinnlig familjeförsörjare i en familj där min man stannar hemma med barnen, ger mig en nivå av ekonomisk trygghet och flexibilitet som jag saknade tidigare.
När man är den kvinnliga familjeförsörjaren (eller sannolikt också den manliga familjeförsörjaren, men jag är inte en av dem så jag kan inte säga det av erfarenhet) kan man ibland känna sig fast.
Du kan inte ta en risk och starta ett eget företag, eftersom din familj behöver din inkomst.
Du kan inte ta ett steg tillbaka på jobbet för att få mindre stress, ansvar och arbetstimmar i utbyte mot lägre lön, eftersom din familj behöver mat.
Om din förälder skulle bli sjuk och du måste (eller VILL) vara där för att hjälpa honom eller henne genom sjukdomen, känner du att du inte kan ta ledigt utan lön.
Heck, när min man låg på intensivvårdsavdelningen, i koma, och jag inte visste om han skulle överleva eller hur livet skulle se ut senare, vet du hur mycket ledigt jag tog ut?
En vecka och tre dagar.
Tre dagar var planerat i förväg för hans operation, och en vecka var veckan då han låg på intensivvårdsavdelningen. Resten av tiden han var på sjukhuset och på rehabiliteringscentret arbetade jag.
Människor frågade mig varför jag inte tog FMLA. Och svaret var enkelt.
FMLA är obetalt.
Jag hade då två barn hemma. Läkarräkningar som staplade sig genom taket. Ett lån att betala. Skollån för min MBA. En bilbetalning. Jag behövde sätta min mellanstora son på dagis. Lite pengar i sparande, men inte tillräckligt, eftersom min man hade förlorat sitt jobb i den stora recessionen och inte hade kunnat hitta ett nytt.
Det enkla svaret är att jag aldrig hade haft råd med det. Även när jag fortfarande arbetade trampade vi vatten ekonomiskt i ungefär ett år innan jag kunde komma tillbaka till min tidigare nivå av sparande och investeringar. Och sedan påbörjade vi naturligtvis den här resan.
En liknande historia utspelade sig när mina barn föddes. Jag hade turen att arbeta för företag där jag hade ett invaliditetsskydd. Och invaliditetsskyddet omfattade sex veckor. Så med varje barn tog jag sex veckor ledigt.
I dag, om min man skulle bli sjuk igen, eller om jag fick ett barn till (inga planer dock!!!!), skulle jag kunna ta FMLA utan att blinka. För mig är det kraftfullt.
Jag behöver inte oroa mig för att förlora mitt jobb
Jag brukade vara helt paranoid när det gällde att förlora mitt jobb, eftersom jag visste vilken enorm ekonomisk börda det skulle bli för min familj.
Det går jättebra på jobbet – jag har faktiskt blivit befordrad under de senaste tre månaderna – men jag vet att ekonomin kan förändras på ett ögonblick.
Industrin förändras. Företagens behov förändras. Livet förändras. En sak som jag har lärt mig under mina trettion nio år, och särskilt under de senaste tio åren, är att man helt enkelt inte vet vad som kommer att hända. Och du vet inte vad du kommer att behöva eller vilja ha, och hur det kommer att förändras med tiden och med livet.
Och utan lån och med en fortsatt hög sparränta har vi ekonomisk flexibilitet och en låg månadsutgift.
Den flexibiliteten är kraftfull och förändrar mitt sätt att tänka på vad jag verkligen vill ha i mitt liv. Jag kan ärligt säga att hela mitt perspektiv på arbete och pengar har förändrats.
Hur då? Pengar är inte längre en källa till stress. Att veta att min familj alltid kommer att ha tak över huvudet, oavsett vad som händer, är fortfarande lite otroligt. Jag vet att även om något oväntat skulle hända – och jag behövde ta ett nytt jobb med lägre lön, eller om vi var tvungna att låta min man arbeta, eller om jag bestämde mig för att starta ett företag, eller om jag behövde ledigt för att hjälpa någon annan – så skulle vi klara oss.
Livet är fortfarande detsamma
När jag tryckte på knappen för att göra slutbetalningen på lånet förändrades något inom mig själv. Men samtidigt förblev livet på många sätt exakt detsamma.
Vi bor fortfarande i samma hus. Vi kör samma bilar. Jag går fortfarande upp och går till jobbet varje dag, och barnen går till skolan. Jag handlar fortfarande kläder i postorderbutiker (även om jag nyligen fick ett presentkort från Macy’s på min födelsedag). Vi går till biblioteket för att få underhållning, som den gångna helgen då vi besökte vårt biblioteks comic-con.
De vanor du bygger upp under flera år för att nå stora ekonomiska mål lämnar dig inte när du väl har nått dem. Det finns ofta en föreställning om att människor som ”har pengar” spenderar pengar, och om du inte spenderar pengar är det för att du inte har några.
Men om du har byggt upp vanor att leva sparsamt, ha en låg utgiftskvot och spara, så lämnar dessa vanor dig inte när du väl har mer pengar än vad du hade tidigare.
Bara för att du har pengar betyder det inte att du behöver spendera dem
Interessant nog finns det människor som anser att när du väl har pengar så ”bör” eller ”måste” du spendera dem.
Det finns de som drömmer om att bli skuldfria bara för att kunna spendera mer pengar.
Du ska inte behålla den tio år gamla Honda Accord för att du har råd att köpa en ny SUV. Du bör inte behålla den där handväskan för 8 dollar eftersom du lätt skulle kunna gå och spendera hundratals dollar på en ny handväska.
Shopping i secondhandbutiker, tag sales och konsignationsbutiker bör vara förbehållet personer som ”måste” – eftersom du har råd med mer bör du köpa nytt.
Du bör inte använda kuponger för att spara pengar på matvaror, eller på Target, eftersom du inte måste.
Gratis underhållning? Det ska du inte söka, du ska lägga pengar på konserter och aktiviteter för barnen.
Går du på camping på semestern? Nej, man ska bara åka på fina resor.
Hogwash, säger jag. Till allt detta.
Ja, jag nämnde ovan att vi spenderar lite mer på vissa saker nu när vi är fria från lån. Även om tandställning för ditt barn kan diskuteras som en pryl. Men på det stora hela har våra utgifter inte förändrats. Och när vi väl kommer tillbaka från vår drömresa räknar jag fullt ut med att återgå till en normal baslinje.
Jag har fortfarande den där handväskan på 8 dollar, och inga planer på att byta ut min tio år gamla bil med 127 000 mil på den. Vi söker fortfarande efter gratis underhållning och billig underhållning i form av shopping i secondhandbutiker.
Det finns många saker som jag hellre vill göra med mina pengar än att spendera dem på yttre prydnader av rikedom.
Till exempel vill jag se till att mina barn inte behöver arbeta heltid och gå i skolan på heltid för att betala för college, som jag var tvungen att göra.
Jag vill starta ett stipendium till ett community college, för att ge andra som går på samma community college som jag gjorde chansen att lyckas.
Jag skulle gärna vilja använda plattformen och varumärket Chief Mom Officer för att skapa kurser, arbetsböcker etc. som jag kan ge bort till mindre bemedlade samhällen. Det kräver investeringar.
Det finns ändamål som ligger mig varmt om hjärtat och som jag vill stödja ekonomiskt. Jag vill kunna vara här för mina barn, och min utvidgade familj, när de behöver mig utan att behöva oroa mig för pengar.
Allt detta är mycket viktigare för mig än en ny handväska.