Quintus Curtius var tydligen en retoriker som levde under det första århundradet av det romerska imperiet och som i början av Claudius’ regeringstid (41-54 e.Kr.) skrev en historia om Alexander den store i tio böcker i en tydlig och pittoresk stil för latinska läsare. De två första böckerna har inte överlevt – vår berättelse börjar med händelserna 333 f.v.t. – och det saknas material från böckerna V, VI och X. En av hans huvudkällor är Kleitarchos som omkring 300 f.v.t. hade gjort Alexanders karriär till en fråga om fantastiska äventyr.
Curtius är ingen kritisk historiker; och i sin önskan att underhålla och betona Alexanders personlighet utarbetar han effektiva scener, utelämnar mycket som är viktigt för historien och bryr sig inte om kronologin. Men han uppfinner inga saker, förutom tal och brev som av traditionell vana infogas i berättelsen. ”Jag kopierar mer än jag tror”, säger han. Tre kännetecken för hans berättelse är berättelse om spännande upplevelser, utveckling av en hjältes karaktär och en benägenhet att moralisera. Hans historia är ett av de fem bevarade verk som vi förlitar oss på när det gäller Alexander den stores karriär.
The Loeb Classical Library edition of Quintus Curtius is in two volumes.