Kristus försoningsarbete
Ephesos. 2:11-22 (ESV)
Kom därför ihåg att ni hedningar i köttet, som en gång i tiden kallades ”oomskurna” av det som kallas omskärelse, vilken är gjord i köttet med händerna – kom ihåg att ni på den tiden var skilda från Kristus, borttagna från Israels samfällighet och främlingar i löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen. Men nu, i Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Ty han själv är vår fred, han som har gjort oss båda till ett och som i sitt kött har brutit ner fientlighetens skiljemur genom att avskaffa lagen med bud och förordningar, för att i sig själv skapa en ny människa i stället för de två, och på så sätt skapa fred, och för att genom korset försona oss båda med Gud i en enda kropp, och på så sätt döda fientligheten. Och han kom och predikade fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom har vi båda i en och samma ande tillgång till Fadern. Ni är alltså inte längre främlingar, utan ni är medmänniskor med de heliga och medlemmar av Guds hus, byggda på apostlarnas och profeternas grund, med Kristus Jesus som hörnsten, i vilken hela byggnadsverket, som är sammanfogat, växer till ett heligt tempel i Herren. I honom byggs också ni samman till en Guds boning genom Anden.
När vi börjar packa upp dessa verser, låt oss tillsammans lägga märke till hur aposteln Paulus för oss framåt. I det här avsnittet av Skriften vill han att efesierna ska komma ihåg var de en gång var. Liksom avsnittet som finns i Efesierbrevet 2:1-10 där han lärde ut att vi en gång var döda och att Gud väckte oss till liv. Här vill han att vi ska se att vi som hedningar en gång var skilda från Gud, alienerade, men på grund av Kristus är vi försonade med Gud.
Det centrala fokuset i denna text är försoning. Wayne Grudem definierar försoning som…avlägsnandet av fiendskap och återupprättandet av gemenskap mellan två parter. I vår text idag sker återupprättelse mellan människa och Gud och mellan människa och människa. Kristus har avlägsnat fiendskapen mellan oss och Gud. Han har tagit bort vår synd och han har utfört sitt medlande arbete som för oss tillbaka till gemenskap med Gud.
2 Kor 5:18-19 (ESV)
Allt detta kommer från Gud, som genom Kristus har försonat oss med sig själv och gett oss försoningens tjänst, det vill säga att Gud i Kristus försonade världen med sig själv, utan att räkna deras skuld mot dem, och han har anförtrott oss försoningens budskap.
Som troende har vi upplevt försoningens glädje. Med denna välsignelse följer ett ansvar. Vi ska vara försoningens tjänare. Vi är verktyg som Herren använder för att föra människor till honom och för att föra samman mänskliga fiender.
1. Vilka vi var (Efesierbrevet 2:11-12)
Tänk därför på att ni, hedningar i köttet, som en gång i tiden kallades ”oomskurna” av det som kallas omskärelse, vilken är gjord i köttet med händerna – tänk på att ni på den tiden var skilda från Kristus, borttagna från Israels samfällighet och främlingar i löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen.
Vi var inte bara döda, vilket vi redan har lärt oss, utan aposteln fortsätter att förklara för Efesierna och för oss att de inte hade något förflutet, ingen nutid, ingen framtid, ingen Gud och inget hopp. De var ett folk som var under Guds vrede.
När vi betraktar dessa ord bör vi se den häpnadsväckande sanning som presenteras här. Det finns inte en enda glimt av hopp för någon utan Kristus. Innan vi själva mötte Kristus var detta vår lott i livet. Även vi var utan hopp innan vi mötte Jesus.
Att vara utan Gud är att vara utan hopp.
Jag tror att en av de stora plågorna i helvetet kommer att vara att det inte finns något hopp. Kan du föreställa dig att för alltid vara tilldelad en plats av plågor utan någon möjlighet att någonsin finna lindring?
Ett exempel på sant hopp som Gud ger sitt folk är hoppet om himlen. I detta hopp hoppas vi inte på att det händer en dag. När Skrifterna talar om hopp talar de i termer av en garanti. Skriftens sanningar och Kristi kärlek ger oss hopp när vi står inför en älskad människas död.
1 Thes 4:13 (ESV)
Men vi vill inte, bröder, att ni ska vara okunniga om dem som sover, för att ni inte ska sörja som andra som inte har något hopp.
Vi har ett säkert hopp på grund av Kristi verk för oss, som försonade oss med Gud.
Varför är det viktigt att vi delar evangeliet med andra? Det är så viktigt eftersom de är utan hopp just nu. Utan evangeliet kommer de människor som för närvarande är utan hopp att för alltid förbli så.
Generna, de utan hopp, på Paulus tid hade fabricerat en rad olika gudar att dyrka. De hade tillverkat hopp och de hade gett sig själva ett förflutet, en nutid och en framtid. Ingen av dessa var dock verklig. De var alla fantasier av deras fantasi. I det gamla ordet fanns det ingen brist på saker att dyrka. Människor, precis som i dag, böjde sig ner för nästan vad som helst. Detta hopp är inbillat. Det är inte verkligt.
Om vi ska vara konsekventa vittnen för Kristus är det viktigt att vi minns varifrån vi kom.
Syftet med att minnas är tacksägelse, vilket leder till tjänst. Vi bör tacka Gud varje dag för en så stor frälsning som han har gett oss.
Romarbrevet 15:8-13 (ESV)
Ty jag säger er att Kristus blev en tjänare för de omskurna för att visa Guds sanningsenlighet, för att bekräfta de löften som gavs till patriarkerna, och för att hedningarna skulle förhärliga Gud för hans barmhärtighet. Som det står skrivet,
”Därför skall jag prisa dig bland hedningarna,
och sjunga ditt namn.”
Och återigen sägs det,
”Gläd er, ni hedningar, med hans folk.”
Och återigen,
”Prisa Herren, alla ni hedningar,
och låt alla folk prisa honom.”
Och återigen säger Jesaja,
”Isais rot skall komma,
ja, han som reser sig för att härska över hedningarna;
på honom skall hedningarna hoppas.”
Må hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni genom den helige Andes kraft kan bli överflödande i hopp.
2. Kristi försoningsverk (Efesierbrevet 2:13-22)
A. Han gör ett enda folk (Efesierbrevet 2:13-18)
Men nu, i Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Ty han själv är vår fred, han som har gjort oss båda till ett och som i sitt kött har brutit ner fientlighetens skiljemur genom att avskaffa lagen med bud och förordningar, för att i sig själv skapa en ny människa i stället för de två, och på så sätt skapa fred, och för att genom korset försona oss båda med Gud i en enda kropp, och på så sätt döda fientligheten. Och han kom och predikade fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom har vi båda i en och samma ande tillgång till Fadern.
Nu har hela situationen förändrats. Judarna kan inte längre med rätta undvika hedningarna. Kristus har tagit bort allt det som skiljer dessa två folk åt.
Gentilerna har förts in där judarna är. De upplever nu familjeförhållandet med Gud som Fader och Jesus som bror.
Paulus använder två intressanta fraser som jag vill att vi ska titta på. För det första säger han att ni som en gång var långt borta har kommit nära… För det andra har han i sitt kött brutit ner fiendskapens skiljemur.
Kristus blod har fört oss nära och i sitt kött har han brutit ner skiljemuren
Båda dessa fraser hänvisar till det judiska templet i Jerusalem under Herodes’ tid. I det templet fanns hedningarnas förgård. Detta var en plats dit hedningarna kunde gå och dyrka, men den låg långt ifrån det allra heligaste. De judiska männen fick tillgång till ett område som låg ganska mycket närmare och sedan fick den judiske översteprästen på försoningsdagen tillgång till det allra heligaste.
Mellan jude och hedning fanns en skiljemur. Den mur som skiljde jude och hedning har tagits bort. Kristi blod har tagit bort den. En jude kan inte längre göra anspråk på att ha tillträde till Gud enbart på grund av sin härstamning. Nu måste båda få tillträde till Gud genom Jesus Kristus. Korset är den stora utjämnaren. Alla människor får nu tillträde till Gud enbart genom Jesus Kristus.
Jesus rev ner muren, avskaffade den judiska ceremoniella lagen och förkunnade fred för båda.
För genom honom har vi båda tillträde i en och samma ande till Fadern.
En annan liknande händelse som ägde rum när Jesus dog på korset var att ridån i templet slets itu. Matteus, Markus och Lukas rapporterar om denna händelse.
Matteus 27:51 (ESV)
Och se, templets förhänge slets sönder i två delar, uppifrån och ner. Och jorden skakade, och klipporna splittrades.
Det finns en betydelse här för oss, särskilt när vi ser på försoningsarbetet. Jesu död har gjort templet och offersystemet föråldrat.
Det som splittrade människor har brutits sönder på grund av Jesus. Det som skilde Gud från sitt folk har slitits itu. Ridån behövs inte längre eftersom vi inte längre får tillträde till Gud genom den ridån utan genom Kristus.
Hebreerbrevet 10:19-25 (ESV)
Då vi nu, bröder, har förtroende att gå in i helgedomen genom Jesu blod, genom den nya och levande väg som han öppnade för oss genom ridån, det vill säga genom sitt kött, och eftersom vi har en stor präst över Guds hus, låt oss då närma oss med ett sant hjärta i full trosförvissning, med våra hjärtan stänkta rena från dåligt samvete och våra kroppar tvättade med rent vatten. Låt oss hålla fast vid vårt hoppets bekännelse utan att vackla, ty han som har lovat är trofast. Och låt oss fundera på hur vi kan uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar, och inte försumma att träffas, som vissa har för vana att göra, utan uppmuntra varandra, och detta desto mer som ni ser att dagen närmar sig.
Det finns många människor i dag som väntar och tittar på händelserna i Israel. När kommer de att börja offra igen? När kommer de att få kontroll över området kring tempelberget? När kommer alla dessa saker att hända? De ställer dessa frågor som om de ska börja igen. Jesus är överlägsen offersystemet. Det är därför som ridån slets itu när han dog. Det är därför som Titus och hans armé år 70 e.Kr. rev ner templet och det har aldrig byggts upp igen.
Tidens offerordning var en bild eller ett tecken på den verklighet som skulle komma senare. Blodet från tjurar och getter täckte synden … Jesu utgjutna blod tar bort synden. Översteprästen kunde få tillträde till Gud en gång om året … Jesus, vår store överstepräst, sitter vid Guds högra hand. Hebreerbrevet kapitel åtta tar upp detta ämne.
Jesus har gjort försoningens verk för oss.
B. Han skapar ett enda rike (Efesierbrevet 2:19-22)
Så är ni alltså inte längre främlingar och utlänningar, utan ni är medmänniskor med de heliga och medlemmar av Guds hushåll, byggda på apostlarnas och profeternas grund, med Kristus Jesus som hörnsten, i vilken hela byggnaden, genom att fogas samman, växer till ett heligt tempel i Herren. I honom byggs också ni samman till en Guds boning genom Anden.
Nu har vi tillträde genom Kristus. Jesus öppnar porten och inbjuder oss att gå in i sin Faders rike.
Under historiens gång har det funnits stora och mäktiga imperier. Som med allt som människan gör kommer de och de försvinner. Jesus däremot bygger ett rike som kommer att bestå för evigt. Han tar människor från alla olika riken och placerar dem i sin Faders rike.
Paulus använder bildspråket om den helige Ande som ett blocklager. Den helige Ande tar sina verktyg och sitt murbruk och lägger ett block i taget. Varje person som omvänds blir ytterligare en tegelsten i Guds tempel. Detta är det sanna templet. Detta är det tempel som aldrig kommer att rivas.
Varför? Därför att… Kristus Jesus själv är hörnstenen, i vilken hela konstruktionen, som är sammanfogad,
Grunden för denna konstruktion lades av apostlarna och profeterna. Denna byggnad är inte färdig ännu. Både judar och hedningar förs in i Guds rike…en i taget.
En i taget försonas vi med Gud genom Kristus, främlingar till medborgare och främlingar till familj.
Paulus använder sig här av en progression. Först skriver han att vi var främlingar. I gamla tider var detta de människor som kom in i en muromgärdad stad för att göra affärer, men de hade ingen laglig rätt att stanna. Jesus tar in främlingar i den muromgärdade staden i Guds rike och gör oss till medborgare. Sedan går han ännu längre. Paulus förklarar att vi var främlingar. Dessa var personer som kan tillåtas vistas en kort tid i ens hem, men de var inte familjemedlemmar och efter en kort tid måste de lämna landet. Men Jesus Kristus gör oss till medlemmar av Guds hushåll.
Vi var illegala utlänningar som blev medborgare och sedan utlänningar som blev familjemedlemmar. För oss är det allra heligaste av det heligaste Guds hus. Vi kan få tillgång till vår himmelske Fader hela tiden på grund av vad Jesus gjorde för oss.
Lova Herren för hans underbara försoningsverk.
Vi var ett folk utan något förflutet, ingen nutid, ingen framtid, ingen Gud och inget hopp. Vi var ett folk som var under Guds vrede.
Nu har vi på grund av Jesus ett
-förflutet… byggt på apostlarnas och profeternas grund,
-nutid… är medmänniskor med de heliga och medlemmar av Guds hushåll
-framtid… byggs samman till en boning för Gud genom Anden.
-Vi har en Gud… Jeremia 31:33 (ESV)
Men detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
-Vi har hopp… Romarbrevet 15:13 (ESV)
Må hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni genom den helige Andes kraft kan överflödas i hopp.