Phthalocyaninblått är ett kortnamn för Phthalocyanin. Det är ett ovanligt fall där det vetenskapliga namnet på ett pigment blir allmänt använt och accepterat av allmänheten. ”Ph” i början kan verka förvirrande för dem som inte känner till färgen, men det är tyst så att namnet uttalas som ”thalo”. När den först lanserades 1936 hade den ett annat namn – den kallades Monastral Blue och några få färgföretag kallar den fortfarande så, men de flesta slutade med att återgå till det kemiska namnet.
Det är en färg som upptäcktes helt av en slump. Dessa oavsiktliga upptäckter är relativt vanliga när det gäller pigment. Mest känd är den ursprungliga upptäckten av det första syntetiska färgämnet av stenkolstjära i mitten av 1800-talet, som gjordes av någon som försökte syntetisera kinin för att behandla malaria. Men det är ovanligt att ett pigment upptäcks av misstag av tre olika grupper i olika länder. I fallet med ftaloblått gjorde kemister i både Schweiz och Skottland av misstag ämnet 1907 och noterade i båda fallen hur det verkade vara en starkt färgande och vacker färg i sina journaler, men gjorde i övrigt ingenting för att följa upp det. År 1935 skapades det återigen av misstag när man letade efter något annat, denna gång vid ICI i Storbritannien, men denna gång gjordes en uppföljning och experimenten visade att det var det mest ljusbeständiga organiska färgämne som hade hittats fram till dess. Inom ett år marknadsfördes det som ett färgämne för textilier och som ett pigment för industrin och konstnärer. Med tanke på vilken stor industri de blå och gröna ftalocyaninindustrierna skulle bli kan både de ursprungliga schweiziska och skotska grupperna sägas ha missat sitt livs möjlighet helt enkelt genom att inte vara nyfikna på den mörkblå föroreningen i sina provrör.
Det är ett djupt grönblått och utomordentligt starkt färgämne. Ingen ftalocyanin på marknaden har full styrka eftersom bara en droppe skulle överväldiga varje färg som den tillsattes till. För att göra färgen användbar reduceras den med en lämplig nivå av extender vid tillverkningen. Detta är inte på något sätt en förfalskning, eftersom färgen skulle vara oanvändbar utan tillsatserna. Även i den kraftigt reducerade form vi har den i tuber är den fortfarande en av de mest kraftfulla färgerna på paletten och måste användas med återhållsamhet eftersom det är mycket lätt att tillsätta för mycket i en blandning.
Phthalocyaninblått är den nödvändiga standard mörkblå färgen som används av konstnärer. Dåliga produktionsstandarder i början och mitten av 1900-talet innebar att den annars perfekta preussiska blåttan hade fått rykte om sig att vara av ojämn kvalitet. I akrylfärger var Phthalo Blue det enda valet i många år, eftersom de tidiga versionerna av preussiskt blått blev instabila i akrylemulsioner, även om framsteg i tekniken för tillverkning av preussiskt blått har gjort detta pigment både pålitligt när det gäller kvalitet, stabilt och därför gångbart i akryl, och de två färgerna är mycket komplementära. Preussiskt blått har större opacitet och är inte fullt så grönaktigt, så båda pigmenten har fördelar jämfört med varandra under olika omständigheter. Phthalo Blue’s stora transparens och renhet i färgen ger pigmentet en juvelliknande kvalitet. Det är det perfekta blått för att avbilda blått och grönt färgat glas och för vatten och andra transparenta eller genomskinliga ämnen.
Det används sällan ensamt helt enkelt reducerat med vitt eftersom det har en färg som inte är vanligt förekommande i den naturliga världen, men denna unika färg är det som gör det så användbart för konstnären eftersom det kan göra färger som ingen annan färg kan matcha. Den är särskilt värdefull för att göra gröna färger av alla slag. Hookers Green är en färg som konstnärer finner särskilt användbar. Det är möjligt att köpa den i tub, men en den typ av mörka Hookers Green-färger som görs med blandningar med Phthalo Blue har förmodligen mer karaktär. Det finns två sätt att framställa den. Om man blandar Phthalo Blue med Aureolin får man en något ljusare version än om man blandar färgen med Phthalo Blue och Transparent Yellow Oxide. Denna blandning är mörkare och mer intensiv. Transparensen hos dessa tre pigment skapar en liknande skönhet som den mörkgröna blandningen som det ursprungliga receptet för Hookers Green som använde Gamboge som bleknade. Någon av dessa moderna alternativa blandningar är mycket permanenta.
Väldigt olika sorters grönt framställs genom att använda ogenomskinliga pigment och ljusare gula färger. Den färg som kallas kadmiumgrön kan imiteras genom att blanda Phthalo Blue med Cadmium Yellow Light eller Cadmium Yellow Medium. Dessa gröna färger är mycket ljusa, mycket ljusare än vad som normalt finns i naturen, men de finns i många av människans föremål, från keramik till bilar, bostäder och kläder. Mer naturliga olivgröna färger framställs med Phthalo Blue och Iso Yellow, och för en något mörkare olivgrön färg försök att använda Cadmium Orange istället för Iso Yellow.
Himlen är mycket varierande i färg och ibland är det enda sättet att få den perfekta blå färgen att försöka blanda Phthalo Blue med Australian Sky Blue. Det finns tillfällen då denna typ av blått behövs för vatten, särskilt under varma sommardagar vid havet. En annan färg som ibland kan hittas i havsvatten, särskilt i undervattensscener men även i himmelsfärger i gryningen, är en mjuk ljusgrön blå färg. Denna färg framställs lätt genom att blanda Phthalo Blue med Australian Ghost Gum. Det är en av de färger som är värd att blanda bara för att njuta av dess skönhet och dess subtilitet kan vara en överraskning för dem som är vana vid ljusstyrkan hos många av de gröna och blå färger som Phthalo Blue gör.