Det första steget i behandlingen av bettet (ocklusionen) är att göra en ocklusal utvärdering. En person tas genom olika rörelser av underkäken för att bestämma förhållandet mellan övre tänder och nedre tänder. Dessutom utvärderas slitage på tändernas ytor, tändernas rörlighet, muskler som används för att tugga och underkäkens leder (TMJ).
Denna utvärdering avgör om det behövs behandling av bettet. Detta kan omfatta:
1. Lokaliserat occlusalt trauma
2. Clenching eller bruxism (gnissling)
3. Ocklusal justering av båda tänderna.
Lokaliserat ocklusalt trauma
Vid behandling av isolerat ocklusalt trauma (fremitis) på en eller två tänder som har ökad rörlighet eller ömhet, företas en mindre justering av de ocklusala ytorna för att lösa obehaget och minska rörligheten.
Knissning eller bruxism (gnissling)
Vid knissning och bruxism är hela över- och undertanden involverade. En bidragande faktor vid detta tillstånd är stress. Symtom i samband med detta tillstånd är muskelvärk, förstorade kindmuskler ,trött känsla i käkarna på morgonen, occipital huvudvärk (bakhuvudet), nackvärk, rörlighet, smärta framför öronen, öronljud, begränsad öppning och slitfacetter på framtänder och hörntänder.
Detta är en stressrelaterad vana som kan vara okänd för individen om den inte uppmärksammas.
Under dagen uppträder denna vana vana vanligen när man är fokuserad på en viss situation under en viss tid eller vid stressiga tillfällen som till exempel bilkörning. Om man är medveten om denna vana under dagen har man viss kontroll över att begränsa de tillfällen då detta inträffar. På natten är dock bruxism/klämningar allvarligare, särskilt om man är stressad.
I behandlingen av denna bruxism/klämningar rekommenderas en bettskena eller ett nattskydd. Denna apparat är tillverkad av högkvalitativ akryl för långvarig användning. Skenan bör företrädesvis göras endast för de övre tänderna. Bettskenan bör utformas så att skenans yta är slät med en liten upphöjning nära den främre delen av skenan. Denna skena är utformad så att de nedre tänderna kan vila jämnt på skenan och förhindrar att framtänderna gnisslar. Skenans utformning gör att tuggmusklerna kan slappna av, vilket i sin tur minskar belastningen på underkäkens leder (TMJ).
Oftast inom två veckor börjar man märka att symptomen från denna vana börjar förbättras. Bettskenan botar dock inte denna vana, utan kontrollerar effekterna av bruxism/klämningar. Av denna anledning är bettskenor avsedda för långtidsanvändning.
Ocklusal justering av båda tänderna
Denna behandling innebär en övergripande justering av bettet. En lätt omformning av exakta områden på tändernas ytor görs för att stabilisera bettet. Efter detta förfarande, som kan ta flera möten, behövs inga fyllningar eller kronor för att ersätta den minimala mängd tandstruktur som tagits bort. Dessutom kan detta ingrepp utföras utan bedövning. Denna behandling bör dock inte utföras på personer som gnisslar eller klämmer tänderna om inte bettskenabehandling genomförs först.
Ocklusal trauma och parodontal sjukdom
Förr och även i dag tror vissa tandläkare att ocklusal trauma orsakar tandköttssjukdomar. Trots att det genom flera vetenskapliga studier har visats att betttrauma inte orsakar tandköttssjukdomar, uppges det än i dag av vissa allmänna tandläkare som en orsak till tandköttssjukdomar. Det har dock visats att vid förekomst av tandköttssjukdom kan betttrauma bidra till ytterligare förlust av stöd för tänderna.
Det finns två typer av betttrauma:
1. Primärt ocklusalt trauma
Denna typ av betttrauma ses hos en individ utan tandköttssjukdom. Tänderna är dock rörliga utan benförlust eller stöd för tänderna.
2. Sekundärt ocklusalt trauma
Denna typ av betttrauma ses när en individ har tandköttssjukdom med benförlust och förlust av stöd runt tänderna. Detta betttrauma kan bidra till ytterligare förlust av stöd och ben runt tänderna.