Symtom på klimakteriet
I takt med att äggstockarna minskar i funktion producerar de mindre och mindre mängder av hormonet östrogen, vilket leder till subtila förändringar i den hormonella aktiviteten hos de körtlar som kontrollerar reproduktionsfunktionen. Östrogenbrist, under klimakteriet och i allmänhet, gör att livmodern och brösten minskar i storlek och att vaginalslemhinnan blir atrofisk och torr. Dessutom blir samlag ofta smärtsamt (dyspareuni).
Ett vanligt symtom på minskad östrogenproduktion under klimakteriet är ”värmevallningar”, som kännetecknas av en känsla av värme i ansiktet och överkroppen, rodnad i huden, svettning, takykardi (accelererande hjärtfrekvens), irritabilitet och huvudvärk. En värmevallning varar vanligtvis några minuter och kan följas av en känsla av kyla och till och med rysningar. Ungefär 75 procent av kvinnorna har värmevallningar vid klimakteriet, och ungefär 30 procent kan fortfarande ha värmevallningar fem år senare. Frekvensen av värmevallningar varierar från en eller två per dag till en per timme. Värmeböljor kan vara en källa till förlägenhet och kan störa sömnen. De tycks orsakas av plötslig autonom nervaktivering som stimulerar utvidgningen av de blodkärl som försörjer huden, vilket leder till en ökning av hudtemperaturen.
Andra fysiologiska symtom som förknippas med klimakteriet är bland annat minskad libido samt torrhet och atrofi i huden. En del av dessa symtom kan delvis bero på omläggningar av hormonaktiviteten i binjurarna och sköldkörtlarna, eftersom dessa körtlars metaboliska aktiviteter är sammankopplade och är förknippade med vissa åtgärder av östrogen. Många kvinnor klagar över viktökning under klimakteriet, och ibland är detta relaterat till minskad sköldkörtelfunktion. Men klimakteriet är inte nödvändigtvis förknippat med ovanliga förändringar i fysiskt utseende och kondition. Många kvinnor i klimakteriet upplever psykologiska symtom, t.ex. förändringar i humöret, depression och känsla av bristande välbefinnande; nervositet, huvudvärk och yrsel är vanliga klagomål. En rädsla för åldrandet eller ett förändrat livsmönster kan påskynda psykologiska symtom.
M. Edward DavisRobert D. Utiger