Marquette Wire

Steve Novak kommer att sluta cirkeln

Kobe Bryant spelade sin sista match i Milwaukee feb. 22. Fansen dök upp i mängder till BMO Harris Bradley Center för att visa sitt stöd för den legendariske shooting guard. I de sista minuterna, när Bucks hade en betydande ledning över Bryants Los Angeles Lakers, strömmade en sång ner från den fullsatta publiken: ”Vi vill ha Novak!”

Förra dagen meddelade Bucks att veteranforwarden Steve Novak, född i Brown Deer, hade skrivit på kontraktet. Tio år efter att ha tagit examen som en av de mest produktiva målskyttarna i Marquettes historia klev han in på Bradley Center-golvet i en hemmadräkt för första gången i sin NBA-karriär. Han kom in i matchen med 1:24 kvar och missade sitt enda trepoängsförsök.

”Jag sa till min fru efter matchen – och det slutade med att jag twittrade det – att det var en av de mest minnesvärda kvällarna i mitt liv och jag gjorde inte ens en poäng”, sa Novak.

Det var en lång tid att vänta på Novak, som verkligen förkroppsligar termen ”journeyman”. Bucks är den nionde NBA-franchise han spelat för på tio år. Som en lokal produkt var det alltid en dröm för Novak att en dag spela för sitt hemstadslag.

”Du har varit borta så länge, kommer de ihåg dig?” Novak frågade sig själv. ”Men sedan min första match tillbaka, det var Kobes sista match så det var så mycket energi i byggnaden. För mig var jag väldigt osäker när jag kom in i den matchen på hur mottagandet skulle bli. Jag gjorde inte ens något och visades en massa kärlek och det fick mig att säga ’Wow, jag är hemma’.”

Hem. Det är en term som Novak har haft svårt att förstå under det senaste decenniet. Alla flyttbilar, lägenhetsjakter och skolbyten för hans barn – fem och två år gamla – har varit utmattande för Novak och hans fru Christina, som han träffade på Marquette. Som tur är har han specialiserat sitt hantverk som långdistansskytt; en eftertraktad färdighet i dagens spel.

”I början av min karriär var det bara jag och min fru som hoppade runt och det var ganska roligt”, säger Novak. ”Det var häftigt att se olika städer och vara på olika platser, men jag tror att man som spelare hoppas på att hitta ett hem, vilket inte riktigt har hänt för mig. Jag tillskriver det till det faktum att antingen vill ingen ha mig eller så vill alla ha mig. Kanske är det både och. Mina färdigheter är något som kan användas i de flesta lag. Jag tror att förmågan att passa in i de flesta lag och det faktum att spelet går mer och mer mot trepoängsskytte har gjort det möjligt för mig att hitta hem på många olika ställen.”

Novak, 32, drar ofta nytta av sina erfarenheter från Marquette när han behöver motivation för att fortsätta i ligan. Han minns särskilt sitt första år på Marquette, då Golden Eagles leddes av den helamerikanska guarden Dwyane Wade till Final Four.

”Jag visste absolut inte om jag skulle vara tillräckligt bra”, sade Novak. ”Jag visste inte om jag skulle kunna arbeta så hårt och komma till en nivå där jag kunde konkurrera. Vi hade ett lag med killar som Wade och Rob Jackson som var fysiskt imponerande. Du tittade på dem och frågade dig ’Kommer jag någonsin att bli en spelare på den nivån?’. Det var de tankarna jag hade första året. Det är bara att fortsätta med det. Du har drömmar om att spela i NBA och vinna ett nationellt mästerskap som liksom känner dig hela vägen igenom.”

Som någon som byggde upp sin karriär från grunden ger han nu den erfarenheten vidare till sina yngre NBA-lagkamrater och till Marquettes spirande spelare, särskilt i sina senaste samtal med Henry Ellenson.

”En av de saker jag alltid talar om är att det inte alltid kommer att vara uppenbart som att ’han kommer att vara i NBA och inte du'”, förklarade Novak. ”Det är en så bred konversation av människor som talar om för dig att du är tillräckligt bra eller inte. Det hände mig som nybörjare. Jag var bokstavligen nära att sluta eftersom jag tänkte ’Det här är för mycket jobb och jag kommer inte att vara tillräckligt bra’.”

Hans Marquette-karriär var en oklarhet. Dagarna varade från 6:30 till 20:00 med skolarbete och träning varvat. Han hade inte mycket tid att umgås, men han vet att han inte skulle ha klarat sig i ligan om det inte hade varit för det slitsamma schemat.

”Tränare (Tom) Crean var en krävande, tuff tränare”, säger Novak. ”Han var den perfekta tränaren för mig eftersom jag behövde bli tuffare och bättre annars skulle jag inte nå den nivå jag ville. Det var en tid i mitt liv då jag kände att jag hade en möjlighet att lägga fullständigt fokus och arbete på att försöka nå den nivå jag ville nå som basketspelare och student.”

Hans relation med Crean gav upphov till ett förtroende som öppnade ett fönster av möjligheter. Novak ligger fortfarande på 15:e plats på Marquettes poänglista genom tiderna och är först i trepoängsprocent och treor som försökts och gjorts.

”Jag litade på coach Crean”, sade Novak. ”Han sa ’Vilka är dina mål?’ och jag sa ’Att vinna ett nationellt mästerskap och spela i NBA.’ Han sa ’Jag håller med, det är de målen jag har för dig, men du måste lita på mig för att jag ska driva dig till att uppnå de sakerna’. Som 18-åring vet man inte riktigt vad man går med på, men man går i princip med på att bli pressad till den punkt där man inte tror att man klarar det … Dagarna gick så fort och intensiteten på träningarna var så hård, det fanns tillfällen då jag inte trodde att jag skulle vara tillräckligt bra och det fanns tillfällen då jag var den bästa spelaren på planen.”

Novak förde med sig det tänkesättet genom hela sin professionella karriär. Han minns att han spelade för Reno Bighorns i D-League 2011 tillsammans med de framtida NBA-stjärnorna Jeremy Lin och Danny Green. Novak sa att han ofta behövde komma ihåg det hårda arbete han lagt ner på Marquette som fick honom att nå dit.

”Alla vi fick höra av (general managers) att vi inte är tillräckligt bra”, sa han. ”Det finns 450 platser i NBA och vi är inte tillräckligt bra för ens en av dessa platser som 15:e man på bänken. Spola fram ett år från det och vi hade alla skrivit kontrakt till ett värde av över 50 miljoner dollar. Man insåg att de smartaste hjärnorna i basketvärlden inte kan förutsäga om man kommer att vara tillräckligt bra eller inte. Det måste vara det hårda arbetet som tar dig dit. Man tänker tillbaka på de intensiva träningarna när man bokstavligen svimmade ibland och vet att det inte var förgäves.”

Det hårda arbetet behövs nu mer än någonsin. Bara tre matcher in i sin Bucks-karriär slet Novak av sin MCL och genomgick en operation som avslutade säsongen i mars. Även om han hoppas kunna vara tillbaka på planen den 1 juni går han återigen in i free agency och måste bevisa att han fortfarande förtjänar en av de 15 platserna i laget.

Novak vet inte var han kommer att hamna i sommar. Med sin speciella förmåga tror han att han kan spela i ligan i flera år till. Även om det i slutändan är lagets beslut skulle han vilja stanna hos Bucks.

”Wisconsin är absolut hemma”, säger han. ”När jag har spelat färdigt kommer vi att bo här. Hur många år jag kan spela har jag ingen aning om. Killar försöker sätta en siffra på det men man vet aldrig. Jag gillar att vara hemma och att det passar bra.”