Manuel Roxas, (född 1 januari 1892 i Capiz, Filippinerna – död 15 april 1948 i Clark Field, Pampanga), politisk ledare och förste president (1946-48) i den självständiga Republiken Filippinerna.
Efter att ha studerat juridik vid Filippinernas universitet i närheten av Manila inledde Roxas sin politiska karriär 1917 som medlem av kommunfullmäktige i Capiz (omdöpt till Roxas 1949). Han var guvernör i provinsen Capiz 1919-21 och valdes därefter in i det filippinska representanthuset, var därefter talman i huset och medlem av statsrådet. År 1923 avgick han och Manuel Quezon, senatens ordförande, i protest från statsrådet när USA:s generalguvernör (Leonard Wood) började lägga in veto mot lagförslag som antagits av den filippinska lagstiftaren. År 1932 ledde Roxas och Sergio Osmeña, ledare för Nacionalistpartiet, det filippinska självständighetsuppdraget till Washington, D.C., där de påverkade antagandet av Hare-Hawes-Cutting Act. Roxas motarbetades senare av Quezon, som ansåg att lagen äventyrade det framtida filippinska oberoendet; Nacionalistapartiet var splittrat mellan dem i denna fråga. År 1934 var Roxas dock medlem av det konvent som utarbetade en konstitution enligt den reviderade lagen om filippinsk självständighet och samvälde (Tydings-McDuffie Act). Roxas tjänstgjorde också som finansminister i samväldets regering (1938-40).
Under andra världskriget tjänstgjorde Roxas i José Laurels projapanska regering genom att anskaffa risleveranser till den japanska armén. Trots att en domstol inrättades efter kriget för att ställa kollaboratörer inför rätta försvarades Roxas av sin vän general Douglas MacArthur. Roxas valdes till president för samväldet 1946 som kandidat för den liberala flygeln av Nacionalistapartiet (som blev Liberala partiet), och när självständigheten utropades den 4 juli blev han den nya republikens förste president.
Och även om Roxas lyckades få rehabiliteringsmedel från USA efter självständigheten tvingades han ge efter för militära baser (av vilka 23 hyrdes ut i 99 år), handelsrestriktioner för filippinska medborgare och särskilda privilegier för amerikanska fastighetsägare och investerare. Hans administration var behäftad med korruption och korruption. Dessutom bidrog den provinsiella militärpolisens övergrepp till att den vänstervridna Hukbalahap-rörelsen (Huk) växte fram på landsbygden. Hans hårdhänta försök att krossa Huks ledde till ett utbrett missnöje bland bönderna. Roxas dog i tjänsten 1948 och efterträddes av sin vicepresident Elpidio Quirino.