En 32-årig man som arbetade som snickare i Lomé, Togo, togs in i augusti 2015 till universitetssjukhuset i Lomé med en tre dagars historik av svår huvudvärk, kräkningar, feber och intensiv agitation (tabell 1). Han hade ingen särskild sjukdomshistoria och inga riskfaktorer för immunbrist. Vid intagningen var kroppstemperaturen 36,4 °C och allmäntillståndet var acceptabelt med ett korrekt bevarande av medvetandet. Den neurologiska undersökningen visade inga tecken på motoriska eller sensitiva defekter, på kranialnervsdysfunktion eller cerebellära symtom. Det fanns inga hörsel- eller hudavvikelser, ingen uppenbar nackstelhet, och resten av den kliniska undersökningen var normal. Akut meningealblödning framhölls som den första diagnosen. Kranial datortomografi kunde inte utföras och en symtomatisk behandling med antalgiska, febernedsättande och antikonvulsiva läkemedel inleddes. På andra dagen av intagningen var patienten febril, agiterad och led fortfarande av svår huvudvärk och kräkningar. Nacken hade blivit stel och Kernig- och Brudzinski-tecken var positiva. De meningeala tecknen ledde till att man genomförde en lumbalpunktion, som gav en grumlig cerebrospinalvätska (CSF) vilket ledde till slutsatsen att man ställde diagnosen bakteriell meningit. En empirisk intravenös antibiotikabehandling med ceftriaxon (2 g, 2×/d i 24 timmar, därefter 1 g, 2×/d), ofloxacin (200 mg, 3×/d) och metronidazol (500 mg, 2×/d) inleddes.
CSF-analys visade 2 800 leukocyter/mm3 (65 % lymfocyter och 35 % neutrofiler), en proteinkoncentration på 1,8 g/L och en glukoskoncentration på 0,47 g/L (2,6 mmol/L) med en plasmaglukoskoncentration på 1,41 g/L (7,8 mmol/L; ratio = 0,33). Gramfärgning avslöjade ingen mikroorganism. Blod- och CSF-kulturer, efter 48 timmar respektive 24 timmars inkubation, växte små beta-hemolytiska kolonier på hästblodagarplattor. Bakterierna var katalasnegativa, grampositiva kokker, i kedjor eller parvis. De identifierades som S. suis (poäng 2,56) genom MALDI-TOF-spektrometri (Matrix Assisted Laser Desorption Ionisation Time Of Flight) (BrukerTM) och som S. suis serotyp 1 (97 % sannolikhet) med hjälp av VITEK 2 Gram-positive card system (bioMérieux, Marcy l’Etoile, Frankrike). Genom agglutination av objektglas med typspecifikt hyperimmunt serum och specifik multiplex-PCR identifierades isolatet som S. suis serotyp 2, vilket tyder på en serotypfelidentifiering med det automatiserade kortsystemet och, tillsammans med Multi-Locus Sequence Typing , på en infektion orsakad av S. suis serotyp 2, sekvenstyp (ST) 1, en av de virulentaste och mest frekvent isolerade klonerna i hela världen. Antimikrobiella läkemedelskänslighetstester som utfördes i enlighet med rekommendationerna från European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) visade att stammen var mottaglig för penicillin (minsta hämmande koncentration (MIC) < =0.25 mg/L), erytromycin, klindamycin, levofloxacin och linezolid och resistent mot tetracyklin.
När S. suis identifierades rapporterade patienten att han arbetade som fläskslagare varje helg. Patienten hade inga tecken eller symtom på endokardit och antibiotikabehandlingen ersattes av ampicillin (2 g, 3×/d) och gentamicin (80 mg, 2×/d) i 7 dagar. Medan patienten fick behandling under 1 dag utvecklades svindel och tinnitus, för vilka han fick kompletterande kortikoidbehandling och behandlingen avslutades utan några särskilda biverkningar. Hörselstörningar, särskilt hörselnedsättning, är de vanligaste följderna av S. suis-infektioner och drabbar mer än 50 % av de patienter som överlever meningit . I det fallet utvecklades hörselstörningarna till allvarlig hörselnedsättning på vänster och höger öra (80 dB), och patienten led fortfarande av tinnitus 9 månader efter diagnosen. Ett år senare hade tinnitus försvunnit och patientens hörselfunktion hade förbättrats från svår till måttlig hörselnedsättning.