På 600-talet gjorde Zhiyi (den store läraren Tiantai) i Kina mycket för att bekräfta Lotus Sutras överlägsenhet bland Shakyamunis läror. Zhiyi urskilde en djupt betydelsefull skillnad mellan den första halvan av sutran och den andra, där ett radikalt nytt perspektiv på buddhismen öppnas. Här vederlägger Shakyamuni idén om att han först uppnådde upplysning under sin livstid i Indien och avslöjar att han i själva verket har varit en Buddha sedan ett ofattbart långt förflutet. Av denna lära kan man dra slutsatsen att buddhismen existerar som en närvarande och evig verklighet i alla människors liv.
Omkring 1 500 år efter Shakyamunis bortgång kristalliserade Nichiren (1222-82), en buddhistisk präst i Japan, den yttersta verkligheten, som förklaras i Lotus Sutra, i en universellt tillgänglig form. Han definierade detta som ”Nam-myoho-renge-kyo”, den grundläggande lag som är kärnan i allt liv och alla fenomen. Hans läror öppnade vägen för alla människor att vakna upp till sin Buddha-natur. De är ett uppfyllande av Lotus Sutras avsikt, en avsikt som är synonym med den medkännande önskan som är kärnan i buddhismen och som uttrycks i Shakyamunis ord i det 16:e kapitlet som dagligen reciteras av medlemmarna i Soka Gakkai:
Vid varje tillfälle tänker jag på mig själv:
Hur kan jag få de levande varelserna
att komma in på den oöverträffade vägen
och snabbt få en Buddha-kropp?