Lester Ward föddes i Joliet den 18 juni 1841. Han erhöll en kandidatexamen från George Washington University 1869 och en magisterexamen 1873. Från 1865 till 1872 arbetade han vid det amerikanska finansdepartementet och från 1881 till 1888 var han biträdande och sedan chefspaleontolog vid U.S. Geological Survey. Han bedrev omfattande forskning inom geologi och paleobotanik men blev intensivt intresserad av sociologi som en ny disciplin. Hans publicerade arbeten inom sociologi mottogs så väl att han, utan akademisk ställning, valdes till president för American Sociological Society 1906 och 1907. År 1906 blev Ward professor i sociologi vid Brown University. Han dog i Washington den 18 april 1913.
Ward närmade sig det mänskliga samhället ur två perspektiv. För det första analyserade han som framgångsrik botaniker utvecklingen av den sociala organisationen i termer av energi samt kombinationer och specialisering i användningen av energi. Dessa teman presenterades först i hans Dynamic Sociology (1883) och Pure Sociology (1903). Men Ward betonade också känslornas, motivens och viljans roll i sociala frågor. Detta diskuterades utförligt i Psychic Factors in Civilization (1893).
I alla de tidigare nämnda arbetena försökte Ward förenkla hela mänsklighetens historia som en relativt blind men något progressiv utveckling av den sociala ordningen genom konflikter och lösning av konflikter, med hjälp av kompromisser och olika grader av samarbete (den s.k. genusteorin). Även om den föregicks i det sista avsnittet av Pure Sociology, utvidgades Wards teori om telesis avsevärt i hans Applied Sociology (1906). Denna teori hävdade att frukterna av tidigare sociala landvinningar möjliggjorde människans förmåga att styra den fortsatta utvecklingen genom rationell ansträngning och förvärvad intelligens.
Följaktligen motsatte sig Ward starkt en laissez-faire-strategi för regeringen och ansåg att utbildning var den primära mekanismen för fortsatta mänskliga framsteg. Kort sagt, Ward förutsåg utvecklingen av moderna statliga ansvarsområden (välfärdsstaten), planering och expansionen av den formella utbildningen som en kanal för medborgarnas maximala deltagande i offentliga angelägenheter.
Ward förkroppsligade den ”engagerade” eller involverade intellektuella som värdesätter kunskapen för att den ska kunna tillämpas på lösningen av sociala problem. Han var en stark förespråkare av samarbete mellan social välfärd och samhällsvetenskap – även om en divergens mellan de två var karakteristisk för de sista decennierna av hans liv. Rörelsen mot en närmare allians mellan samhällsvetenskap och social praktik är en tyst bekräftelse av visionerna hos en länge försummad social profet.