Kyrkofäderna om Extra Ecclesiam Nulla Salus

Låt oss undersöka hur ”kyrkan under århundradena” har förklarat dogmen Extra Ecclesiam Nulla Salus. Denna studie kommer inte bara att ge oss ”sammanhanget för hela kyrkans undervisning i denna fråga”, utan kommer också att göra det möjligt för oss att peka ut den exakta tidpunkt då revisionister började ”förklara den” på ett annat sätt.

De följande citaten presenteras i kronologisk ordning så att kontinuiteten i kyrkans tolkning av dogmen tydligt kan visas. (Av utrymmesskäl anger vi endast allmänna källhänvisningar.)

Först kommer vi att få höra några av kyrkans fäder och doktorer samt olika helgon:

Saint Irenaeus (död år 202 e.Kr.): ”Alla andra är tjuvar och rånare. På grund av detta är vi skyldiga att undvika dem… Vi hör det förklaras om de otrogna och förblindade i denna värld att de inte skall ärva livets värld som skall komma… Motstå dem i försvaret av den enda sanna och livgivande tron, som kyrkan har fått från apostlarna och förmedlat till sina söner.” (Mot kätterier, bok III)

Origen (död år 254 e.Kr.): ”Låt ingen bedra sig själv. Utanför detta hus, det vill säga utanför kyrkan, är ingen frälst”. (In Iesu Nave homiliae)

Saint Cyprianus (död 258 e.Kr.): ”Den som har vänt Kristi kyrka ryggen skall inte komma till Kristi belöning; han är en främling, en världsling, en fiende. Du kan inte ha Gud till din far om du inte har kyrkan till din mor. Vår Herre varnar oss när han säger: ”Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig skingrar sig”. Den som bryter Kristi fred och harmoni agerar mot Kristus; den som samlas någon annanstans än i kyrkan skingrar Kristi kyrka.” (Katolska kyrkans enhet)

”Den som inte håller fast vid denna enhet håller inte fast vid Guds lag, håller inte fast vid Faderns och Sonens tro, håller inte fast vid liv och frälsning”. (Patrologiae Cursus Completus: Latina, Fader Migne)

”Nej, även om de skulle lida döden för bekännelsen av namnet, så avlägsnas inte skulden för sådana människor ens genom deras blod…Ingen martyr kan han vara som inte är i kyrkan”. (Forntida kristna författare)

Biskop Firmilean (död 269 e.Kr.): ”Hur stort är hans misstag och hur djupt är hans blindhet, när han säger att syndernas förlåtelse kan beviljas i kättarnas synagogor och inte stannar kvar på den enda kyrkans grund.” (Anti-Nicene Fathers)

Lactantius (död 310 e.Kr.): ”Det är endast den katolska kyrkan som behåller den sanna gudstjänsten. Detta är sanningens källa, detta är trons boning, detta är Guds tempel; om någon inte går in i det, eller om någon går ut ur det, så är han en främling för hoppet om liv och evig frälsning”. (The Divine Institutes)

Saint Cyril av Jerusalem (död 386 e.Kr.): ”Avsky alla kättare … ta inte hänsyn till deras vackra tal eller deras skenbara ödmjukhet; för de är ormar, en ’ormbröd’. Kom ihåg att när Judas sade ’Hell Rabbi’ var hälsningen en förräderihandling. Låt er inte luras av kyssen, men akta er för giftet. Avsky därför sådana män och undvik de som hädar den helige Ande, för vilka det inte finns någon förlåtelse. För vad har ni för gemenskap med människor utan hopp? Låt oss med tillförsikt säga till Gud om alla kättare: ”Hatade jag inte, Herre, dem som hatade dig, och var jag inte avundsjuk på grund av dina fiender?”. Ty det finns en fiendskap som är lovvärd, som det står skrivet: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din säd och hennes säd”. Vänskap med ormen leder till fiendskap med Gud och till döden. Låt oss undvika dem som Gud vänder sig bort från.” (The Fathers of the Church)

Saint Ambrosius (död 397 e.Kr.): ”Där Petrus är, där är alltså kyrkan. Där kyrkan är finns inte döden utan det eviga livet. …Även om många kallar sig kristna, så tillskansar de sig namnet och har inte belöningen.” (The Fathers of the Church )

Biskop Niceta av Remesiana (död 415 e.Kr.): ”Han är den väg som vi färdas på för att nå vår frälsning; sanningen, eftersom han förkastar det falska; livet, eftersom han förintar döden. …Alla som från världens begynnelse var, eller är, eller kommer att bli rättfärdiggjorda – vare sig det är patriarker, som Abraham, Isak och Jakob, eller profeter, vare sig det är apostlar eller martyrer, eller andra – utgör en enda kyrka, eftersom de har blivit heliga genom en enda tro och ett enda sätt att leva, präglade av en enda ande, och som har blivit till en enda kropp, vars huvud, som vi får veta, är Kristus. Jag går vidare. Änglarna och dygderna och makterna i himlen är medmedlemmar i denna enda kyrka, för, som aposteln lär oss, i Kristus har ”allting, vare sig det är på jorden eller i himlen, försonats”. Ni måste därför tro att ni i denna enda kyrka är samlade i de heligas gemenskap. Ni måste veta att detta är den enda katolska kyrkan som är etablerad över hela världen, och med den måste ni förbli i orubblig gemenskap. Det finns faktiskt andra så kallade ”kyrkor” med vilka ni inte kan ha någon gemenskap. …Dessa ’kyrkor’ upphör att vara heliga, eftersom de lurades av djävulens läror att tro och uppträda annorlunda än vad Kristus befallde och apostlarnas tradition.” (Kyrkofäderna)

Saint Jerome (död 420 e.Kr.): ”Liksom jag inte följer någon annan ledare än Kristus, så kommunicerar jag med ingen annan än er välsignelse, det vill säga med Petrus’ stol. För detta, vet jag, är den klippa på vilken kyrkan är byggd. …Detta är Noas ark, och den som inte hittas i den skall gå under när floden kommer. …Och när det gäller kättare har jag aldrig skonat dem; tvärtom har jag på alla möjliga sätt sett till att kyrkans fiender också är mina fiender.” (Manual of Patrology and History of Theology)

Saint Augustinus (död 430 e.Kr.): ”Ingen människa kan finna frälsning annat än i den katolska kyrkan. Utanför den katolska kyrkan kan man få allt utom frälsning. Man kan ha heder, man kan ha sakramenten, man kan sjunga alleluja, man kan svara amen, man kan ha tro på Faderns och Sonens och den helige Andes namn och predika det också, men aldrig kan man finna frälsning annat än i den katolska kyrkan”. (Sermo ad Caesariensis Ecclesia plebem)

Saint Fulgentius (död 533 e.Kr.): ”Jag är fast övertygad om och tvivlar aldrig på att inte bara hedningar, utan också alla judar, alla kättare och alla schismatiker som avslutar detta liv utanför den katolska kyrkan kommer att gå in i den eviga elden som är beredd för djävulen och hans änglar”. (Enchiridion Patristicum)

St. Bede den vördnadsvärde (död 735 e.Kr.): ”På samma sätt som alla inom arken räddades och alla utanför den fördes bort när floden kom, på samma sätt kommer världens ände att komma när alla som är förutbestämda till evigt liv har gått in i kyrkan, och alla som befinner sig utanför kommer att förgås.” (Hexaemeron)

Saint Thomas av Aquino (död 1274 e.Kr.): ”Det finns ingen som kommer in i frälsningen utanför kyrkan, på samma sätt som det vid tiden för syndafloden inte fanns någon utanför arken, som betecknar kyrkan.” (Summa Theologiae)

Saint Peter Canisius (död 1597 e.Kr.): ”Utanför denna gemenskap – som utanför Noas ark – finns det absolut ingen frälsning för de dödliga: inte för judar eller hedningar som aldrig tagit emot kyrkans tro, inte heller för kättare som, efter att ha tagit emot den, fördärvat den; inte heller för de exkommunicerade eller de som av någon annan allvarlig orsak förtjänar att bli avstängda och skilda från kyrkans kropp som fördärvliga medlemmar… för Cyprianus’ och Augustinus’ regel är säker: den som inte vill ha kyrkan till sin mor kommer inte att ha Gud till sin fader” (a.a., s. 1775, s. 15). (Catechismi Latini et Germanici)

Saint Robert Bellarmine (död 1621): ”Därför förenar vi i symbolen kyrkan med syndernas förlåtelse: ’Jag tror på den heliga katolska kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse’… Därför jämförs kyrkan med Noas ark, för precis som under syndafloden gick alla under som inte var med i arken, så går nu de under som inte är med i kyrkan.” (De Sacramento Baptismi)

Denna lista är inte uttömmande, men vår poäng är gjord. Det är tydligt att kyrkan under hela sin 2000-åriga historia ständigt och konsekvent har lärt ut att om en människa inte accepterar Kristi tro och går in i hans kyrka och underkastar sig Romarpontiffens auktoritet kan hon inte bli frälst. Språket som använts för att uttrycka denna lära har alltid varit enkelt, direkt och otvetydigt – inga ”om”-, ”och”- eller ”men”-satser. Detta är det sanna ”sammanhanget för hela kyrkans undervisning i denna fråga” genom århundradena.