Hade Jesus humor? När jag kom till en kyrka som jag var pastor i fanns det ett porträtt av Jesus som skrattade. Är det legitimt att föreställa sig honom på detta sätt? Vissa människor säger nej. De kommer att säga att Bibeln uttryckligen säger att han grät, men inte att han skrattade! Dessutom, tillägger de, var han här av ganska allvarliga skäl och hade inte tid att leka.
Jag köper inte denna dystra bedömning. Naturligtvis skrattade Jesus.
Räkna med att vi inte har all information om Jesu liv i vårt Nya testamente. Johannes säger att Jesus gjorde många andra saker som inte stod skrivna i hans bok. Så avsaknaden av en uttrycklig hänvisning bevisar ingenting.
Vi vet att Gud skrattar. Psalmerna berättar för oss att han skrattar åt de trotsiga nationerna. I Första Moseboken står det att Gud skrattade åt Sara när hon födde sin son på ålderns höst. Vi vet också att Gud skapade oss för att skratta. Det är betydelsefullt. I Eccl. 3:4 står det att för människor ”finns det en tid att skratta.”
Och dessutom gav Gud oss också mycket att skratta åt. När jag frågade min dotter om Jesus någonsin skrattade sa hon: ”Självklart gjorde han det, för han gjorde Kiwi-fåglar och roliga tuppar!”. Skapelsen är full av saker som lockar till skratt!
En ortodox kristendom säger att Jesus är både helt och hållet Gud och helt och hållet människa. Att förneka äktheten hos någon av dem är kätteri. Om Jesus verkligen var mänsklig skrattade han. Humor är en grundläggande del av att ha mänskliga känslor.
Kan du tänka dig att Jesus gick på middagssällskap och aldrig skrattade? Kan du föreställa dig att han förvandlade vatten till vin för att hålla en bröllopsfest igång och aldrig skrattade åt det? Kan ni tänka er en mästerlig historieberättare som aldrig använde sig av humor?
Det finns många sorters humor. Det finns humoristiska överdrifter, ironi, humor av förbryllad misstro. Det finns den humor som fnyser med svidande one liners. Det finns smärtsam humor, illvillig humor, lekfull humor och humor med humor.
En noggrann läsning av Skrifterna visar att Jesus använde några av dessa i sin tjänst, även om vi ibland missar hans humor i vår alltför stora förtrogenhet med texten. Det finns ironisk humor när Jesus ger den impulsiva Petrus namnet ”klippa”. Vad sägs om den smärtsamma komedin i Jesu berättelse om den rike dåren och hans lador? När han fick veta att han var på väg att dö, möter vi en undersökande humor i frågan: ”Vem ska då få alla dina saker?”
Det finns också hans pikanta kommentarer om människor som drar ut myggor och sväljer kameler. Han sa att det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än för en rik person att komma in i Guds rike. Han sade att vissa människor är mer bekymrade över fläckarna i broderns öga än över plankan i deras eget öga. Dessa orimligheter framkallar ett slags skratt.
Tänk slutligen på själva glädjens natur. G.K. Chesterton sade att glädjen är den kristnas gigantiska hemlighet. För honom är humor en komponent i ett glatt hjärta. C.S. Lewis sade att det renaste skrattet på jorden bor i glädjens rike.
Tänk på den slående bilden av Guds folk i Psalm 126. Där står det: ”När Herren återställde Sions lycka…fylldes våra munnar av skratt och våra tungor av glädjerop.”
Är inte denna bild av frihet från fångenskap och exil med helgon som skrattar en glimt av de återlösta i himlen? Kan du föreställa dig att Guds Son inte skrattar?
Denna artikel publicerades ursprungligen i NAE Insight.