Psalm 8 Commentary: Psalm 8 är en reflekterande eller meditativ psalm. Det betyder bara att författaren skrev den för att reflektera och meditera över något. I det här fallet är författaren David, och han reflekterar över naturen. Och i synnerhet mediterar han över människans plats i förhållande till naturen.
Psalm 8 Commentary: Struktur
Kroppen i Psalm 8
Strukturen i denna psalm omfattar tre delar. Psalmens kropp är förmodligen den lättaste att se. Den består i princip av en meditation i Psalm 8:3-8. Psalmisten funderar över Guds skapelse. Och i ljuset av detta slås han av människans litenhet. Men samtidigt påverkas han lika mycket av tanken på människans speciella plats i Guds skapelse. Så det är kroppen av Psalm 8.
Slutmeditation i Psalm 8
Den avslutande meditationen finns i den sista versen – Psalm 8:9.
Introducerande meditation i Psalm 8
Och det lämnar alltså en sista del kvar: Psalm 8:1-2. Det är här som psalmisten inleder sin meditation om förträffligheten i Guds namn – eller hans rykte. Och redan här i inledningen ser man ett mikrokosmos av resten av psalmen.
Palm 8:1 börjar med att tala om att Gud har etablerat sin härlighet ovanför himlarna. Han tänker alltså på skapelsen – himlarna. Sedan zoomar han in på två grupper – mycket små barn och Guds fiender. Vi kommer att gå in på vilka dessa två grupper är varför psalmisten fokuserar på dem vid denna tidpunkt, men kortfattat kan vi nu åtminstone erkänna att psalmistens tankar – i brist på en bättre term – vandrar från Guds allmänna universella skapelse till hans specifika skapande och upprätthållande av människor.
Finns det att detta är ett mikrokosmos av resten av psalmen? Minns du huvuddelen av psalmen? Psalmistens meditation i Psalm 8:3-8 – där han tittar på himlen – på Guds väldiga skapelse – och sedan fokuserar han på människan inom denna skapelse. Samma allmänna sak händer i både inledningen och huvuddelen av denna psalm.
Psalm 8 kommentar: Underförstådd situation
Så, låt oss nu fokusera på den underförstådda situationen i Psalm 8.
Jag tror inte att det är något annat än att psalmisten ser upp mot en molnfri stjärnhimmel. För det är egentligen psalmistens meditation av himlen som får honom att fundera över människans plats i Guds skapelse. Han talar om Guds härlighet Ovanför himlarna. Sedan säger han: ”När jag tänker på dina himlar…”. Han funderar alltså på eller tittar på himlarna. Det var det han gjorde som ledde till att han skrev denna psalm.
Och skulle inte David ha haft gott om tillfällen att titta upp på natthimlen när han var herde för sin fars hjordar ute på betesmarkerna runt Betlehem? Och naturligtvis var detta en dag då det säkert inte fanns så mycket ljusföroreningar – du vet, den sortens ljusföroreningar som du ser från ditt hem i riktning mot en ljusare stad – där ljuset från den andra staden lyser upp himlen över ditt eget huvud. Det fanns – jag är ganska säker på att gissa – inget sådant på den tiden.
Så, hur som helst, det var det som motiverade psalmisten att skriva Psalm 8 – att se upp mot en molnfri natthimmel.
Psalm 8 Kommentar:
Tema för Psalm 8
Men Guds skapelse är definitivt i fokus i hela Psalm 8 – jag tror att huvudfrågan är människans plats i denna skapelse. Så jag antar att det skulle vara ämnet för psalmen – människans plats i skapelsen.
Tema för Psalm 8
Men sedan utvecklar David detta lite. Han introducerar några paradoxala fakta om människans plats i skapelsen. Som att det som kommer ut ur munnen på spädbarn – svaga som de är – på något sätt kan tysta vuxna män. Det verkar absurt eller självmotsägelsefullt. Men det är sant. Eller som det faktum att Gud skapade enorma galaxer och ändå – till psalmistens förvåning – bryr sig Gud om så små varelser som vi själva. Och dessa till synes motsägelsefulla fakta orsakar förvåning hos psalmisten – ”Hur majestätiskt är inte ditt namn!”
Så temat för Psalm 8 skulle kunna vara Förvåning över människans plats i Guds skapelse.
Psalm 8 Kommentar: I Nya testamentet
Nu, sista sak innan vi går in på detaljerna i Psalm 8 – delar av denna psalm refereras flera gånger i Nya testamentet. Och i slutet av budskapet kommer vi att gå igenom dessa.
Men innan vi gör det ska vi försöka förklara detaljerna i den här psalmen.
Så, låt oss börja med att läsa Psalm 8:1-2 – inledningen till Psalm 8.
8:1 För musikledaren, enligt gittith-stilen; en psalm av David. HERRE, vår Herre, hur storartat är inte ditt rykte på hela jorden! Du uppenbarar ditt majestät i himlen ovanför! 2 Ur barnens och de ammande barnens munnar har du förordnat lovprisning för dina motståndare, för att du skall göra slut på den hämndlystna fienden. (NET)
Psalm 8 Kommentar: Överskrift
Vi har alltså en överskrift som vi bara ska behandla snabbt. Den här psalmen användes som en sång. Den är skriven till övermusikern. Han var tydligen chef eller övervakare av musiken – förmodligen i templet. Och denna psalm eller sång ska spelas på Gittith, som troligen är något slags musikinstrument. Det är slutligen en psalm av David. Bokstavligen är det ”till David”. Men det betyder med största sannolikhet att det var en psalm som David skrev.
Okej, så det är överskriften till den här psalmen.
Psalm 8 Kommentar: Introduktion
Nu kommer introduktionen.
Det sätt som introduktionen börjar på låter lite överflödigt på engelska – ”Oh Lord, Our Lord”. Men det är inte överflödigt på hebreiska. Titta på det första ”Herren”. Det står i versaler. Det är översättningens redaktörers sätt att översätta det hebreiska ordet som består av fyra hebreiska bokstäver. På engelska skulle det vara: Y, H, W och H. Vi skulle uttala det som YAH-WEH. Ibland översätts det på engelska med ”Jehova”. Detta är det namn som Gud använde när han uppenbarade sig för Moses vid den brinnande busken. Det har också sagts att det är hans förbundsnamn. Namnet betyder ungefär ”JAG ÄR” och det vittnar om Guds eviga och oändliga existens.
Och det är denna Gud som tilltalas i denna psalm. David talar direkt till denna eviga förbundshållande Gud.
Nästan erkänner David sitt förhållande till YAHWEH. Det är det andra ”Herre” som vi ser i den här psalmen. Det är ordet ”Adon”. Du kanske har hört ordet Adonai. Det betyder ”min herre”. David erkänner alltså att denna YAHWEH som håller förbundet och som alltid har varit och alltid kommer att vara – han har auktoritet över David. Han är Davids ”Herre” eller ”Mästare”. Och inte bara DAVIDs Mästare – utan ser du pronomenet? ”Vår” mästare. Men han är hela Israels herre. Och egentligen är han i förlängningen herre över hela universum och allt som finns i det – vilket vi kommer att få höra genom resten av denna psalm.
Och det är alltså till denna Gud som David uttrycker sin förvåning. Han säger ”Hur förträffligt är inte ditt namn!” i King James version. ”Hur” där anger inte en fråga – eller hur? ”Hur” är en ton av utrop och förundran. Det är häpnadsväckande för David att Guds namn är så förträffligt.
Låt oss tänka på det uttalandet. Vad är Guds namn? Jo, om vi talar om vad Gud kallas så skulle det vara YAHWEH som vi just såg. Men det är inte vad David talar om här. I det här sammanhanget är Guds namn hans ”rykte” eller ”berömmelse”. Han är allmänt känd för vissa handlingar och egenskaper – eller åtminstone borde han vara det för alla som har ögon att se.
Och detta rykte – detta hans namn – är ”utmärkt”. Det ordet används på andra ställen i Gamla testamentet om de vatten som förtärde Farao och hans armé när de jagade Israel genom Röda havet efter uttåget. Dessa vatten var mäktiga, starka, kraftfulla.
Detta ord används om kungar – som typiskt sett är kända för sin styrka och kraft.
Och som ett berg i Psalm 76 – mäktigt, kraftfullt, orörligt.
Och som ett massivt träd – återigen, orörligt, starkt, kraftfullt.
Detta är Guds rykte och berömmelse i hela jorden. Han har ett rykte om styrka och kraft och makt. Det är vad han är känd för.
Väl låt oss fråga oss själva – är han värd ett sådant rykte? Svaret på den frågan börjar i den andra raden i vers 1. Han har satt sin härlighet över himlen.
Så, med andra ord, Gud har satt något någonstans. Vad har han då satt eller upprättat? Det står hans härlighet. Det finns ett ord för Guds härlighet som vanligtvis används – KABOD. Det här ordet är dock annorlunda – HOD. Detta ord är det som Moses överförde till Josua när Moses gick bort från scenen. Det var hans auktoritet. Det är också vad Herren gav till kung Salomo. Återigen är det auktoritet som avses där. Gud har alltså etablerat sin auktoritet.
Och han har gjort det ”ovanför himlarna”. Det finns några saker som ordet ”himlar” kan representera. Vi ser det användas på minst två olika sätt i just den här psalmen. Det används senare i denna psalm som det område där fåglar flyger – eller jordens atmosfär. Det används också om den plats där månen och stjärnorna befinner sig. Och det är två olika områden – håller du inte med? Men Psalm 8:1 talar om en plats BORTOM dessa två områden. Gud har etablerat sin auktoritet ÖVER dessa områden. På en plats som det mänskliga ögat inte ens kan se.
Låt mig fråga dig – bor Gud i yttre rymden? Bor han i jordens atmosfär? Detta uttalande här i Psalm 8:1 och andra genom hela Skriften visar att det finns en plats bortom till och med den enorma och måttlösa vidden av det vi känner som universum. Och det är på denna plats som är osynlig för det mänskliga ögat – som ligger ovanför himlen – som Guds auktoritet är etablerad. Och du vet att om den är etablerad där kommer ingen makt någonstans att kunna kasta bort den.
Jag skulle säga att det ger honom ett rykte om styrka, makt och kraft!
Psalm 8 Kommentar: Psalm 8:2: Guds auktoritet på jorden
Och det är tydligt att Guds auktoritet och kraft och makt sträcker sig ner till och med till denna låga jord från Psalm 8:2.
Nu ska jag säga från början att den här versen är riktigt svår att tolka. Flera källor som jag konsulterade nämnde Psalm 8:2 och hade en anteckning i stil med ”denna vers är mycket svår att förstå”. Jag läste flera kommentarer. Och de hade saker att säga om denna vers. Så jag läste dem. Men jag kom inte därifrån med någon större förståelse för vad denna vers betydde. Kommentarerna tenderar att diskutera versen men förklarar inte riktigt bra vad den betyder. Jag vill bara låta er veta vad vi har att göra med.
Men nu är det dags!
Gud avbildas som gör något i den här versen. Han ”förordnar styrka” i King James version. ”Ordna” är som att ”upprätta”. Man kan föreställa sig det som att lägga en grund – fast och etablerad fast i marken. Den kommer inte att flytta sig från sin nuvarande plats. Det är så detta ord används på andra ställen.
Och så ”lägger” Gud något eller ”etablerar fast” något orubbligt.
Vad är det? Det är ”styrka”. Som ett starkt fast torn dit människor går och flyr för att få trygghet. Det är vad Gud gör – han lägger fast styrka.
Hur gör han detta? Han använder sig av den mest obetydliga av alla mänskliga varelser. Spädbarn och spädbarn. De yngsta och mest hjälplösa – de svagaste av mänskliga varelser.
Och han anses använda en särskild del av dessa små barns kroppar – deras munnar. Nu brukar barnens munnar inte producera något anmärkningsvärt. Kanske lite spott. Vanligtvis går saker faktiskt in i deras munnar – som mjölk. Och i bästa fall är det som kommer ut ur deras munnar babblande eller gråt.
Och ändå på något sätt avbildas detta babblande eller gråtande som något som Gud använder mot sina fiender. I synnerhet använder han det som kommer ut ur spädbarnens munnar för att få fienden och hämnaren att ”tystna” eller ”upphöra”. Det är ett ord som är besläktat med det hebreiska ordet ”sabbat” – som talar om vila och att upphöra med sitt arbete.
Så, denna fast etablerade styrka får dessa killar att upphöra eller sluta eller vila från sitt motstånd mot Gud. På något sätt.
Så vad betyder detta? Vad är det som avses här?
Jag tror att det är ungefär så här. Gud har ett rykte om sig att vara stark och kraftfull. Han är suverän över allting. Hans auktoritet är oantastlig – högre än himlarna. Och den auktoritet som han utövar över sin skapelse från utsidan av sin skapelse gör det möjligt för till och med de minsta mest obetydliga saker – babblande och gråtande spädbarn – att förvirra och få de hårdaste av hans fiender att upphöra. Med andra ord är Gud så mäktig att om han vill stoppa sina motståndare kan han använda de svagaste av sina mänskliga varelser för att göra det. Så stark är Gud. Det är omfattningen av hans auktoritet. Det är lite överdrivet, men jag tror att det är vad den säger.
Och om ni undrar, vill jag påminna oss om att jag i slutet kommer att tala om den här versen och hur den används i Nya testamentet.
Psalm 8 Commentary:
Nu när inledningen har behandlats, låt oss gå vidare till huvudmeditationen av denna psalm i Psalm 8:3-8.
8:3 När jag ser upp mot himlen, som dina fingrar har gjort,
och ser månen och stjärnorna, som du har ställt på sin plats,
4 vad är då människosläktet viktigt för att du skall lägga märke till dem?
Vilken betydelse har människosläktet, att du uppmärksammar dem,
5 och gör dem lite mindre än de himmelska varelserna?
Du ger människosläktet ära och majestät;
6 du utser dem till att råda över din skapelse;
du har ställt allting under deras överhöghet,
7 inklusive alla får och boskap,
såväl som de vilda djuren,
8 fåglarna i himlen, fiskarna i havet
och allting som rör sig i havets strömmar.”
Psalm 8 Kommentar: Vers 3
Nu berättar psalmisten vad han gjorde som ledde till att han skrev denna psalm. Han höll på att ”betrakta himlarna”. Han ”tittade” helt enkelt upp i himlen. Det är den enkla betydelsen av ordet ”betrakta” i KJV. Han tittade helt enkelt på himlarna från sin låga utsiktsplats på jorden.
Nu är dessa himlar inte helt enkelt HIMLARNA. De sägs vara GUDS himlar. De är unikt YAHWEHs. De tillhör honom.
Ja, varför är det så? Det beror på att de avbildas som ”verk av Guds fingrar”. Det är uppenbart att Gud skapade himlarna. Och därför är det som om han formade dem med sina egna fingrar. Gud har naturligtvis inga fysiska fingrar, men vi får denna mycket pittoreska bild av Guds förhållande till himlarna. Han skapade dem som en konstnär gör en målning. Och är det inte så det ser ut när man tittar ut i rymden? De bilder som Hubble-teleskopet ger oss – till exempel – är vackra. Jag tvivlar på att David kunde se dessa avlägsna galaxer och andra saker långt ut i rymden, som vi kan. Men det han kunde se fick honom att förundras över Guds hantverk i förhållande till himlarna.
Och sedan tänker han särskilt på de saker som Gud har placerat i dessa himlar. Månen och stjärnorna. Gud ”ordnade” dem. Detta är ett annat ord än det vi hade om vad Gud gjorde genom spädbarnens gråtande och babblande munnar. Denna åtgärd som Gud vidtog med månen och stjärnorna är inte som att ”lägga en grund”. Det är som att ”upprätta en regelbunden ordning för saker och ting”. Från vårt perspektiv framträder månen och stjärnorna i regelbundna ordnade mönster på vår natthimmel. De har ”ordinerats” på det sättet.
Nu, jag menar, tänk verkligen på detta. Låt oss inte vara opåverkade av denna psalm. Tänk på hur fantastisk månen är. Det faktum att den finns där ute. Att den är precis på rätt avstånd från jorden för att påverka tidvatten och andra saker – men inte för mycket. Det faktum att den en stor del av tiden ger ljus till jorden på natten. Den användes av gamla kulturer för att markera månader och årstider. För en människa, hur mycket arbete skulle det krävas för att skapa månen? Hur många dollar skulle du behöva samla in för att skapa en måne? Vilken typ av teknik eller utrustning skulle du behöva för att bygga den? Ja, vi kan inte skapa en måne.
För att inte tala om stjärnorna! De flesta av dem är så långt borta att du aldrig ens skulle kunna hoppas på att nå en av dem under flera livstider, inte ens med våra moderna rymdfarkoster. Stjärnor förekommer i olika områden i universum, de har olika färger och olika kemisk sammansättning. De avger alla sitt ljus genom att brinna. Hur gick det till? Vilken naturlig sekulär förklaring kan det finnas för en oräknelig mängd bollar av brinnande gas över hela universum? Var och en är så unik. Var och en så långt borta – och ändå kan vi se många av dem. Hur skulle du göra en stjärna? Det är en absurd fråga. Den kan inte besvaras. Endast Gud kan göra det.
Det här är väldigt häftigt. Gud är sannerligen mycket mäktig. Sannerligen, hans rykte om makt och styrka är välgrundat. Det finns ingenting utanför hans styrka som kan åstadkommas. Hans skapelse är verkligen fantastisk.
Psalm 8 Kommentar: Vers 4
Och sedan vänder psalmisten sitt fokus nedåt. Och det är trots allt den riktning som denna psalm tar. Vi börjar med att tänka på det som finns Ovanför himlarna. Sedan tittar vi PÅ himlarna. Och nu funderar psalmisten på vad som finns på jorden – UNDER himlen. Människan, i synnerhet.
I ljuset av de expansiva mäktiga himlarna, vad är människan? Vilken betydelse har denna ynkliga varelse som vi är? Den varelse som – när den är som bäst – avbildas som något som förs till intet av den svaga ointressanta munnen från svaga ointressanta spädbarn. Vad är människan?
Varför är Gud uppmärksam på oss? Han kommer ihåg oss – som han kom ihåg Noa i arken. Han överger oss inte och lämnar oss helt åt vårt öde mitt i denna hans överväldigande enorma skapelse. Och det skulle han kunna göra, eller hur? Han skulle kunna lämna oss alla ensamma. Men det gör han inte. Han överger oss inte.
Så kommer han ihåg människan – Enosh, är ordet. Och han besöker ”människosonen” – eller Ben Adam – Adams son. Det är du och jag, Adams barn – hans ättlingar. Gud besöker oss – på samma sätt som han besökte Sara och uppfyllde sitt löfte om ett barn till henne. Han lämnar oss inte ensamma. Han kommer och hjälper oss i vår nöd. Han sträcker ständigt ut handen för att förlösa sin fallna skapelse. Och de som han har förlossat, dem kontrollerar han ständigt och hjälper och leder och uppfyller våra behov.
Psalm 8 kommentar: Vers 5
Men det är inte för att vi är så fantastiska. Nej, vi är ingenting. Vi är hjälplösa i denna enorma skapelse.
Han har gjort människan lite lägre än änglarna. Bokstavligen, än ”Elohim”. Det är ett ord för Gud, men det används också om himmelska varelser – i synnerhet änglar. Så YAHWEH har skapat människan till att vara bara lite lägre än Gud själv – eller åtminstone än hans änglar.
Och du kanske tänker – jösses, vi missar något. Vi är lite LÄNGRE än Gud. Men kom ihåg – det är bara lite lägre. Vilket faktiskt är ett ganska stort privilegium, med tanke på hur hög och upphöjd YAHWEH verkligen är.
Och det är ännu tydligare att detta uttalande är tänkt att uttrycka det sanna privilegium som är vårt som människor skapade till Guds avbild med nästa uttalande som David gör om människan. Han har krönt oss med härlighet och ära – eller tyngd och fruktbarhet. Han gör oss fruktbara och produktiva på livets alla områden – generellt sett för mänskligheten.
Psalm 8 Kommentar: Vers 6
Fortfarande har Gud gjort oss till herrar över sina händers verk.
Är inte det en hel del? Han har gjort det. Han gjorde allt det hårda arbetet – det arbete som vi omöjligen kunde göra. Och nu härskar vi över det. Och detta ord ”verk” är detsamma som i Psalm 8:3. Där talades det om himlen och allt som finns i den. Men nu här, inkluderat med dessa verk är det som David kommer att tala om i de kommande verserna.
Och det är mycket intressant att vi har gått från händer till fötter. Verken i Guds HÅNDER – som vi kommer att se i de följande verserna – har han utsett till att vara under våra FÖTTER. Det är ett stort privilegium!
Palm 8 Kommentar: Vers 7
Vad har han lagt under våra fötter eller under vår auktoritet? Vad har han gett människan rätten att förvalta och kontrollera och förfoga över på det sätt som hon anser lämpligt?
Får och oxar, till att börja med. Dessa är domesticerade djur i den första raden i Psalm 8:7. Och inte bara de domesticerade, utan även de VILDA – fältets bästa djur. De som befinner sig på det öppna fältet. De vilda otämjda djuren. De är också våra.
Psalm 8 kommentar: Vers 8
Då Psalm 8:8 – de högsta OCH de lägsta av varelser, talar med avseende på höjd. Fåglar i de höga himlarna och fiskar i det låga djupa havet.
Förresten, detta vägleder oss när vi tänker på miljöfrågor, eller hur? Och denna vägledning kommer från YAHWEH, så den är helt balanserad och korrekt. Att regera över Guds händers verk kräver att vi som människor inte missbrukar hans skapelse. Samtidigt går det också stick i stäv med de mer extrema åsikterna hos vissa människor som kallar sig miljöaktivister. Vi får gudomlig auktoritet för att upphöja mänskligheten över andra varelser. Vi får inte missbruka skapelsen. Men samtidigt ska vi inte höja platsen och betydelsen av något annat i skapelsen över människan – de som är gjorda till Guds avbild och som har fått herravälde över det som han själv har skapat.
Psalm 8 kommentar: Vers 9
Och den sista versen – Psalm 8:9 – är helt enkelt den andra halvan av ett kuvert som omfattar hela Psalm 8:1-9. Det är avslutningen på saken. YAHWEH, vår Mästare, vilket rykte om styrka, kraft och makt du har – och med goda skäl!
Psalm 8 Kommentar: I Nya testamentet
Nu vill jag kort nämna de ställen där denna psalm används i Nya testamentet.
Matthua 21:16
Jesus hänvisar till Psalm 8:2 när han kommer in i Jerusalem och barnen sjunger för honom. Fariséerna säger till Jesus att det inte är rätt att barnen kallar honom Davids son – den kommande kungen. Och sedan hänvisar Jesus till denna vers för att rättfärdiga vad de gör. Jesus hänvisar bara till hur Septuaginta översätter denna vers. I Septuaginta står det att Gud har ”fulländat lovprisning” – snarare än ”förordnat styrka” – genom barns mun.
Hebreerbrevet 2:6-8
Därefter har vi Hebreerbrevet 2:6-8. Här kommer Hebreerbrevets författare just från kapitel ett där han har gjort en stor sak av att Jesus inte var en ängel – att han var bättre än änglarna. Att han var ”sonen”. Han gör sedan en tillämpning och uppmanar sina läsare att vara uppmärksamma på vad de har hört. I Hebreiska 2:5 verkar det som om författaren återgår till att göra skillnad mellan Jesus och änglarna. Han säger att Gud inte har underkastat världen att komma till änglar. Utan i stället – och sedan hänvisar han till Psalm 8:4-6, där han talar om det herravälde som Gud gav människan. Men i Hebreerbrevet verkar det som om författaren inte talar om denna värld som Psalm 8 ganska uppenbart har diskuterat. Han talar om, tror jag, de nya himlarna och den nya jorden. Och det är inte bara människan i allmänhet som anses ha herravälde över denna nya skapelse. Det är snarare Adams son – den andra Adam – som tillsammans med sina mänskliga troende bröder och systrar – så att säga – kommer att härska över denna Guds nya skapelse.