Denna artikel är en del av ett samarbete med iQ by Intel.
Håller du minnet av den där ödesdigra dagen då du äntligen köpte en högupplöst tv och monterade den på väggen? Självklart gör du det. Alla i rummet, till och med små barn, till och med hunden, var överens om ett okonstlat ”är det här på riktigt?”. Det fanns inte en chans att det skulle bli bättre än så här.
Här kommer en härlig, kilometerlång 12K-spelrigg för att bevisa att vi alla har fel.
Från och med nu är 12K-spel den heliga graalen när det gäller spel som är exceptionellt vackra att titta på. För att förstå hur verkligt imponerande 12K är måste du först förstå 4K-tekniken, som driver den kommande svärmen av ultradetaljerade bildskärmar som de flesta prognosmakare förmodar att de en dag kommer att mätta marknaden och göra alla dessa inbäddade HDTV-apparater föråldrade. Dessa kommande 4K-skärmar erbjuder ungefär fyra gånger mer kristallklarhet än vanlig gammal HD, och kommer ännu närmare den detaljnivå som våra ögon uppfattar.
En av de få 12K-uppsättningarna – det vill säga tre 4K-skärmar, placerade på ett långt bord, sida vid sida – byggdes av Nicholas Gniech och visades upp på Intel Developer Forum 2014. Väggen av monitorer ser ut som något du skulle se en säkerhetsvakt som slumrar till framför, förutom att den spelar videospel, så han skulle förmodligen ha roligt.
Nu är denna njutningsbukt inte alls praktisk. En sådan här bildskärm är ännu inte kostnadseffektiv för en genomsnittlig person, och för att få en att fungera krävs tungt arbete med avancerade dataprocedurer. ”Inga spel kommer att ha stöd för 12 K”, sa Gniech till mig på forumet, och på en gång kraschade spelet. Ändå finns det något beundransvärt i denna gör-det-själv-strävan efter att få fram spel i sin mest lysande form.
Fakten är att spelen inte ens är redo för 4K. Även om utvecklarna börjar inkludera möjligheten att spela i 4K-upplösning kommer de inte riktigt att skörda de hisnande fördelarna på ett bra tag. Det skulle kräva en investering i konst och tillgångar som ärligt talat inte är värd det, eftersom endast de mest formidabla datorerna på marknaden kan hänga upp. ”För att kunna göra 4K-spel behöver man mycket grafisk kraft. De säger att datorer kan köra 4K, men de kör bara skrivbordet i 4K. De kan inte göra 3D-spel som folk är vana vid. De kan inte göra det här”, förklarar han och pekar på ett enormt odjur av en maskin. ”Vi befinner oss lite i framtiden just nu”, säger han.
Hur avancerat det än är så hålls 12K-spelandet också tillbaka av nutiden. Att få allt att visas korrekt kan kräva lite alkemi och tur. Den visuella bilden i ett spel som Crysis 3 är extraordinär, en syn för ögat, men den verkar ibland vara lite okontrollerad. En spelare som står bredvid oss, normalt sett utanför skärmen, kan springa genom djungeln och skjuta på ingenting. Vissa delar av skärmen är utsträckta och suddiga. En del av grönskan i fjärran är dimmig. På andra ställen ser miljön skarp och ren ut. ”Spelen skulle kunna se mycket bättre ut än så här. Just nu är de optimerade för dagens skärmar. Inget av dessa spel kommer att se så bra ut”, medger han.
Och ändå finns det en otrolig potential att visa upp. Gniech startar upp förra årets Assassin’s Creed-spel och ger mig en rundtur i det spelets värld och pekar ut alla buskar och träd som inte är så raffinerade som de skulle kunna vara. Det är sant att när vi ger oss ut på jakt efter högsta skönhet visar sig de saker som vi en gång tyckte var vackra vara ganska fula. Sedan kommer han till en samling stenar vid strandbrynet. De är magnifika, en lovsång till stenarna, med sprickor som har sina egna sprickor. Jag skulle vilja bifoga en bild – men då skulle du behöva en 4K-skärm för att uppskatta den. Snart nog kommer vi alla att förstå hur högt en definition kan gå.