Bakgrund: Den 14 juni 2006 meddelade Institute for Healthcare Improvement (IHI) att kampanjen för att rädda 100 000 liv hade överträffat sitt mål med 122 300 räddade liv. INSATSERNA: Även om många av kampanjens sex ”evidensbaserade metoder” stöds av relativt starka bevis, är användningen av snabbinsatsgrupper (den enda insats som inte redan krävs eller främjas av ett större federalt initiativ eller initiativ från Joint Commission) inte det. DE ”RÄDDADE LIV”: Sekulära trender kan stå för många av de ”räddade liv”, vilket IHI erkänner (och skulle ha kunnat justeras för, vilket skulle ha resulterat i en betydligt lägre uppskattning av ”räddade liv”). Dessutom är IHI:s uppskattningar av antalet räddade liv beroende av justeringen av fallblandningen, som står för nästan tre av fyra ”räddade liv”. De faktiska dödlighetsuppgifterna lämnades utan granskning av de mer än 3 000 deltagande sjukhusen, och 14 % av sjukhusen lämnade inga uppgifter alls.
Politiska konsekvenser: IHI fastställde och främjade en uppsättning uppnåeliga mål för amerikanska sjukhus och genererade ett aldrig tidigare skådat socialt tryck på sjukhusen att delta. Denna anmärkningsvärda prestation bör studeras av andra organisationer som försöker skapa omfattande förändringar inom hälso- och sjukvården.
Slutsatser: Även om kampanjen 100 000 liv lyckades katalysera insatser för att förbättra säkerheten och kvaliteten på amerikanska sjukhus är främjandet av snabbinsatsgrupper som en nationell standard problematiskt, och metodologiska problem med beräkningarna av ”räddade liv” gör det svårt att tolka kampanjens verkliga prestationer.