Abstract
Denna analys av det isländska hälso- och sjukvårdssystemet granskar utvecklingen av dess organisation och styrning, hälso- och sjukvårdsfinansiering, tillhandahållande av hälso- och sjukvård, hälsoreformer och hälso- och sjukvårdssystemets resultat. Den förväntade livslängden vid födseln är hög och isländska män och kvinnor åtnjuter ett längre liv vid god hälsa än genomsnittseuropéerna. Islänningarna går dock upp i vikt (mer än hälften av de vuxna islänningarna var överviktiga eller feta 2004) och den totala alkoholkonsumtionen har ökat avsevärt sedan 1970. Hälso- och sjukvårdssystemet är ett litet, statscentrerat, offentligt finansierat system med allmän täckning och ett integrerat förhållande mellan beställare och utförare där staten som betalare också är ägare till de flesta organisationer som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster. Landets centrum för klinisk spetskompetens är universitetssjukhuset Landspitali i huvudstaden Reykjavik, som ensamt står för 70 % av den totala nationella budgeten för allmänna sjukhustjänster. Sedan 1990 har hälso- och sjukvårdssystemet dock i allt högre grad kännetecknats av en blandekonomi för vård och tillhandahållande av tjänster, där antalet och omfattningen av privata icke-vinstdrivande och privata vinstdrivande vårdgivare har ökat. Även om Islands hälsoresultat är några av de bästa bland OECD-länderna står hälso- och sjukvårdssystemet inför utmaningar som rör det nuvarande systemets finansiella hållbarhet mot bakgrund av en åldrande befolkning, nya folkhälsoutmaningar (t.ex. fetma) och de fortsatta effekterna av landets finansiella kollaps 2008. Den viktigaste utmaningen är att ändra mönstret för utnyttjandet av hälso- och sjukvården för att styra den bort från den dyraste delen av spektrumet av hälso- och sjukvårdstjänster till mer kostnadseffektiva och effektiva alternativ. I stor utsträckning kommer detta att innebära förnyade försök att prioritera primärvården som första instans för patienterna, och eventuellt införa en grindvaktsfunktion för allmänläkare för att moderera användningen av specialisttjänster.